VI HAR GUNGAT PÅ ATLANTEN !
 
nr 2  1968
    Vi har gungat uppå havet så New York gungar när vi går, men vad gör det att man tar snedsteg på Times Square när man har fått en gammal dröm att gå i uppfyllelse.
    Sedan ynglingaåren har man drömt om att få krossa Atlanten med en lyxångare, att precis som ens ungdoms hjältar få dansa tango i månsken medan ångaren plöjer oceanen i mjuka vågor i höjd med New Foundland.
    Och nu har man gjort det. Att sjögången var sa pass kraftig att man kämpade med en svår nerförsbacke i 
samban och hade ett mycket krävande motlut i tangon spelade sedan inte så stor roll.
    Den som är ute efter lyxliv till en rimlig penning ska passa på att göra sig den här resan med Svenska Amerika Linjen. Det är den turen på året när julbåten halvtom återvänder till Staterna för att där lastas full av amerikanska miljonärer för årets stora nittiodagarskryssning i Söderhavet. Hela båten är då fejad och rustad för denna jättegrej, allt är tip-top och de 184 passagerarna som i år hängde med på halvstuds på denna positionsresa, passades upp av 420 mans besättning. 300 servitörer slogs om de gäster som fanns. Man behövde bara sätta en cigarrett i mungipan så kom det ett fackeltåg av vitklädda killar med brinnande tändstickor i nyporna.
    De människor som ger sej ut på den blåsiga Atlanten i skarven mellan december och januari brukar höra hemma i vissa speciella kategorier.     Här är några av dom vanligaste typerna.
1.  Hojtalainen, han utvandrade på 30-talet och har varit hemma i Åbo och firat jul i det gamla countryt. Hojtalainen tar sig över landgången i Göteborg på ett sätt som får en att tro att han fortfarande har julklappsskridskorna på sej.
2.  Lady Karlsson,
vanlig typ, blond svensk flicka som ska till USA och studera. Sitter i baren med spikrak hållning och ser uttråkad ut, trots att dom drar på sej fackeltåg t.o.m. när hon petar tänderna.
3.  Garibaldi, litet mörklockigt barn på 3 år som förtvivlad mamma förgäves söker hålla reda på. Garibaldi drar ur mikrofonsladdarna när fartygets sångare ska ge konsert. Garibaldi häller mammas whisky sour i matsalens blomvaser så att tulpanerna hickar och dör. Garibaldi håller vredesutbrott på finska språket när han stoppar fimpar i Hojtalainens återställare.
4. Skämtaren, det är han som redan vid Skagen uppsöker kaptenen på bryggan och säjer: Nu vill jag inte veta av några dumheter här, utan kör som folk!
5. Vasco da Gama, det är han som aldrig syns i baren och röksalongen. Fast det är i januari och nollgradigt ute på Atlanten sitter han i sin däcksstol på promenaddäck hela dagarna och spanar oavlåtligt ut över havet. Han är inrullad i filtar och bär en yllekeps på huvudet och ser ut som Torsten Tegnér på bandyfinal. Tolv gånger tidigare har han gjort denna resa ändå sitter han och spänner blicken i samma eviga ocean.
6. Emigranten, ung svensk tekniker som insett att han har bättre möjlighet att använda sin ingenjörsexamen i Staterna än hemma. Sitter i baren hela dagarna med amerikanska mynt i handflatan och mumlar för sig själv: 
     — En dime är tio cent en quarter är 25 cent, 4 quarter är 1 dollar.
    Plötsligt en morron stannar båten och driver med den grova sjön utanför New Foundland. Motorernas 30 000 hästkrafter tystnar, vibrationerna i skrovet upphör. Det enda som skakar är Hojtalainen för baren öppnas först klockan tio och hon är inte mer än fem i.
    Vad har hänt? Förklaringarna är många. Ryktet surrar på alla däck. Här är några:
•   Skämtaren säjer sig ha hört från bryggan att serpentinerna från nyårsafton har fastnat i propellrarna.
•   Hojtalainen svär på att Garibaldi har varit nere och ställt till något jävelskap i maskin.
•   Någon tror att Vasco da Gama fått syn på en val och bett kapten stanna medan han maskar på.
•   Någon annan tror att vi har fastnat i den sega tången från Sargassohavet och att 420 mans besättning just bereder sej på att rycka ut med, nagelsaxarna för att klippa oss ut.
•   Fyra svensk-amerikaner som varit hemma och firat jul samlas på akterdäck och repeterar "Närmare Gud till dig".
    Sedermera visade det sig att två gubbar från Lloyds hade beordrat stopp för att utföra vissa mätningar i maskinerna.
    Utan försening trots ihållande sjögång och kontrolluppehåll glider Kungsholm in till sin pir i New York mellan United States, France, Queen Elizabeth och de andra kollegerna. Och nu har vi vistats i detta vansinniga New York i 24 timmar, det är morgon i skrivande ögonblick. Bortsett från polissirerna, brandkårssirenerna och ambulanssirenerna ligger Manhattan ganska tyst.
•   Det är bara nerifrån 57:e Gatan West som ett stilla skrällande kan förnimmas. Hojtalainen har burits iland och fått ett fönsterbord på en trivsam bar. Man får visserligen inte föra i land mer än vissa gallon whisky i USA, men Hojtalainen hade dom i sej, så tullen kunde inte ta dom ifrån honom.
    Frid över hans inälvor. Pomril över hans portmonnä. För priserna här i stan är uttryckta i Farenheit.
•   I en förhyrd Dodge Monaco satte vi kurs på Pittsburgh, Chicago, Des Moines och Denver. Om en vecka är vi i Klippiga bergen!