BÅTRADION INSLAG 2
   
Manus donerat av Gits efterlevande,
från (Båtradion, inspelat 27/5 1975, Inslag nr 2).    

■■■ Signatur: I WISH I COULD SHIMMY LIKE MY SISTER KATE   (klicka på rutan och lyssna på skivan)
   Ja, hej igen alla båtvänner. . . Jag sitter har och tittar på en bild som jag hittade i arkivet på tidningen där jag jobbar Bilden föreställer en liten roddbåt av plast med en 3 hästars aktersnurra och vid rodret sitter en herre i vit skjorta. Det är egentligen ingenting märkvärdigt med själva bilden, utan det var faktiskt bildtexten på baksidan som gjorde mej en smula häpen. Det står så här: “Av det nya amerikanska materialet plastic, tillverkas numera skor, tyg, strumpor och galanterivaror. Man har nu också börjat tillverkningen av små båtar, både för rodd och motor, som vår bild visar. De äro byggda utan söm, fullständigt vattentäta och kan ej sjunka. Roddbåtens vikt är endast 40 kilo. Det anses att båtar av plastic hava framtiden för sig, Copyright Pressens Bild B Stockholm.“  . . . Bilden är från 1946, så fort har det alltså gått.
   Ja, det här med fritidsbåtarnas utveckling kan man fundera över. När man larvar omkring på dom årliga båtmässorna i Stockholm och Göteborg och tittar på båtar och prislappar, frågar man sej ibland om utvecklingen är på väg år rätt håll. En sån där båtmässa är ju verkligen en dårarnas marknad, där folk som i andra sammanhang gjort sej kända för gott ekonomiskt förstånd, ofta tappar besinningen och sätter sitt namn på avbetalningskontraktets prickade rad utan att blinka. 148.400 plus moms . . . Okej, slå in den.
   På en av de här båtmässorna träffade jag gamle Penta - Berg, Gösta Berg som sålt båtar och motorer till svenska folket sedan 1925. Han är mest nere för att morsa. Alla i den svenska båtvärlden är framme och skakar hand. Det känns som att morsa på ett nationalmonument som en yngre företagare i båtbranschen sa, hade man alla dom avbetalningskontrakt som den våfflan signerat, då skulle man kunna vika svalor av dom och förmörka solen. Det har runnit mycket bensin genom förgasarna sen den här farbrorn sålde sin första Penta U21:a. Kunde han drömma om den här utvecklingen när han började sälja båtar 1925? Och är han glad över den ?
   — Glad och glad, säjer han och pekar  på en kabinkryssare för 108.000. Den där, säjer han, den sålde jag för sjuttontusenfem för tio år sen. Och då va hon inte av plast, då va hon av äkta hondurasmahogny. Nog har det gått fort alltid, i varje fall med priserna.
   Den gamla aktersmällan Penta U 21 minns han nästan med rörelse. Vilken motor. Den kostade 450 spänn, ticka och gick i alla väder och hade en propeller som orkade dra pråmar. Den gamle försäljaren säjer: I slutet av 50-talet kom det in en gubbe från skärgårn och ville köpa ett nytt cylinderblock.
   — Ska de gå på garantin? frågade Penta - Berg.
   — Nja, sa gubben, garantin har nog gått ut den.
   — Hur länge har motorn gått då ?
   — 32 år, sa gubben.
   Ja, suckar den gamle försäljaren, då var det roligt i båtbranschen. Vilka tider, vilka doningar.
   Ja, alla har vi väl lätt för att gå ner oss i nostalgi när det gäller båtar. Gubbarna på ön där jag bor, brukar ofta prata om gamla tider när båtfolket for omkring i sju knop och motorerna drog lika mycket koppartråd och isoleringsband som bensin. Vi färdades sakta och harmoniskt, genom skärgårdarna. . . Våra somrar förflöt i  sju idylliska knop.
   Nej, allt det där är blaj. För 55 år sen, sommaren 1920, åkte man i 30 knop. Jo, det är säkert. Det står att läsa i en gammal bok jag hittade på ett antikvariat. Den heter "Motorbåten, dess skötsel och vård”, författad av Carl Skånberg och Albin Pettersson, utgiven på Bonniers förlag år 1921. I redogörelsen för 1920 års båtsäsong framgår det att den tidens roslagsloppare hette Heinicke, Björkman och Philipson. Ingenjör Richard Björkman tog hem Fylgiapokalen två år å rad med en mahognyracer som hade en fyrcylindrig van Blerckmotor på 60 hästar med sidventiler och två stift till varje cylinder och kapslat balanshjul. Hans medelfart var 27 knop. Men på Saltsjöbadsregattan på Baggensfjärden räckte inte det, för där ställde bilkungen Philipson upp med sin "Vagabond" som hade en 90 hästars Mercedes. Det blåste storm på Baggen, men gubben Philipson höll ändå ett snitt på 28 knop. I augusti samma år ställde Philipson upp med en ännu större båt som hette Albatross, i den hade han en 120 hästars Mercedes. Då höll han på att få stryk av direktören Heinicke som hade en lång smal Petterssonbåt, som var så rank att den fick slagsida när man ställde ifrån sej en pilsner. “Hunter” hette ekipaget som loggade dryga 30 knop. På andra varvet visade det sej att Hunters skrov for så illa av sättningarna i sjön, att Heinicke fick slå av ett par knop på farten. Då gick gubben Philipsons Albatross upp och vann. Förmodligen tömde gubbarna en hela champis på Badhotellet efteråt. Det var lite mera idyll på en tiden, man tog inte det här med tävlandet så tragiskt. Huvudsaken var inte att komma först, huvudsaken var att man fick behålla startveven och hade konjak så det räckte fram till målsnöret.
   Men att det där med fortåkning till sjöss skulle vara något som hör sena tiders plastålder till, det är alltså felaktigt.
   Skånberg-Petterssons förträffliga båtbok från 1921 ägnar också en hel sida åt ett nytt påfund i båtvärlden: Där står, jag citerar, "På senare år har framkommit en ny typ av båtmotor, lämplig för roddbåtar och mindre farkoster, nämligen utombordsmotorn. Dylika tillverkas vid ett flertal svenska fabriker och äro i de flesta fall av tvåtaktstypen samt encylindriga med få undantag. En utombordsmotor påhäktas på sidan eller akterut på den båt skall användas och innehåller hela det för motorns drivande nödiga aggregatet. En del utombordsmotorer äro försedda med backslagningsapparat, andra vända motorns rörelseriktning, ävenledes finnas de, som vrida propellern runt ett halvt varv varvid den naturligen kommer att draga båten baklänges".
   Min vän Söderlund i viken brukar låna boken av mej och läsa upp den där biten för gubbarna som servar hans 65-hästare, när dom inte får den att gå.
   — Så här funkade det för 50 år sen, säjer Söderlund. Då kostade en snurra 300 kronor och gick. I dag kostar dom 9.800 och fungerar inte. Sätt igång motorn innan jag slår ihjäl er.
   Det brukar ta skruv.
   UPPTONING av signaturen "I WISH I COULD SHIMMY LIKE MY SISTER KATE" (klicka på rutan och lyssna på skivan)