I Grevens tid. . .
   
Manus donerat av Gits efterlevande. (Reklam för Tobaksbolaget och Greve Hamiltons Blandning)   

■■■
När gubbarna på ön samlas i bastun på fredagskvällarna, medan vintermörkret står tyst kring öar och sjöbodar, då stiger Hamiltonröken mot taket i blåa  slingor och sköna tankar utbyts i stugan. Varenda fredag bär oss den isbrytande Vaxholmsbåten ut till ön, röda gubbar trängs i hettan som feta humrar medan spisen sprakar. Utanför står månen vit och rund och glor ner på  vår lilla bastukåk i iskanten. 
   Efteråt, när vi har rullat oss i snön eller pipande och svärande har vältrat våra kilon i vakens kalla svarta vatten, då när vi har fått varsin sejdel källarsvalt öl och sitter med badlakan kring magen och njuter av eftersvettningens goa matthet. Då är det dags
för Hamilton.
   Öberg med Pentan och Pettersson med Archimedesen och jag, är lika notoriska som Söderlund i viken är med
cigarrcigarretten och Oskarsson på udden med rullade cigarretter.
   Vi silar röken genom näsans håligheter och säjer oss att Hamilton v
ar en välsignad greve.
   
Fanns han på riktigt? säjer Öberg plötsligt en fredag.
   — Klart han fanns, säjer Söderlund i viken. Titta på paket, fotografi och allt . . . en ganska ball
typ, han ser ut som Hasse Alfredsson på maskis.
   — Ja, jag bara undrar, säjer Öberg.
Jag har slagit i olika uppslagsböcker på sistone, men där finns han inte. Där finns Hamilton, huvudstad på Bermuda. Där finns Hamilton Hugo, civilminister, 1907-1911. Där finns Hamilton Henning, som var ecklesiastikminister till 186o, men fick luften sen han hade skrivit sin brorsons namn på en växelblankett. Men inte ett pip om någon Greve Gilbert Hamilton, som sålde tobak.
   
Lady Hamilton då ? sa Söderlund, Nelsons vänsterprassel.
   
Jo, hon är med, bekräftade Öberg, Ebba hette hon, dog 1815.
   Men våran Hamilton, greve Gilbert, den ser man inte röken av. Jag börjar tro, att det var nån snubbe som gamla tobaksmonopolet bara hittade på.
   
Så var det säkert, sa Pettersson med Archimedesen, dom tryckte en kask och en revbensuniform på nån stöt i direktionen och tog en plåt som dom sen tryckte på etiketten. Reklamkisarna var fulla i fan redan på 20-talet.
   
Mina herrar, lägg av, sa jag med skärpa. Ni drar den förträfflige greven i smutsen. Han existerade i allra högsta grad, därom kan jag ge besked, ty jag var inte med, men har läst på . . .
   Jo visst fanns han, greven och översten Gilbert Hamilton, regementschef i Eksjö. Greven var en strong militär och dessutom lite småberömd för sin tobaksblandning redan på 20-talet. När greven inte krigade, blandade han tobak, ty detta var hans hobby. Han blandade ihop med Franz Svensson, som hade tobakshandel i Stockholm. Svensson lanserade Hamiltons blandning och greven fick procent på försäljningen. Men för 53 år sedan, 1924, köpte det gamla tobaksmonopolet grevens hemliga recept. Och det är lika hemligt än i dag.
   
Gamla vanliga storyn va? sa Oskarsson på udden. Monopolet gjorde jättestålar på blandningen förstås medan stackars greven dog helt utblottad? Utmärglad föll han av hästen och small av med en duns. Häpp.
   Och så in i glömskan?
   
Fullkomligt fel. Greven var både tacksam och stolt för att monopolet satsade på hans blandning. Det dominerande tobaksmärket i Sverige i grevens. tid var "Tiger Brand". Hela folket rökte detta märke. Men när monopolet drog igång "Hamiltons blandning", blev den ett begrepp på allvar. Greven blev tack vare tobaken rikets första kommersiella kändis och var ganska mallig över det. Minns den gamla anekdoten om beväringen på Eksjö torg, som försummade att göra honnör när översten kom ridande. Greve Hamilton höll in kusen och undrade varför i alla glödheta smålänningars namn inte beväringen hälsade?
   
Ursäkta, sa beväringen, jag kände inte igen översten.
   
Kände inte igen? sa Hamilton, har ni aldrig hört talas om mig?
   
Nej, sa beväringen prompt.
   
Mitt namn står ju för böfvelen på varenda tobakspaket i detta land!
   
Kors, utbrast beväringen är det herr Tiger Brand själv?
   Herrarna i bastun sög eftertänksamt på sina pipor. Oskarsson rullade sig en cigarrett.
   
Kändis och kändis, sa Oskarsson, men stålarna . . . Den där greven fick väl en engångssumma på några hundra, men snodde väl staten åt sig resten?
   
Nej, greven hade royalty. I kontraktet från 1924, stod det att greven skulle ha en krona för varje kilo Hamiltonblandning som såldes under sex år. Första kontraktsåret tjänade greven 10.028 kronor. 1925 hade blandningen blivit populärare, det året fick han lyfta 21.872 kronor, vilket var vansinniga pengar på den tiden. 1926 kvitterade han ut 31.540 kronor. Men 1927 sjönk siffran till "bara" 26.295 kronor och botten nåddes 1928, 23.006 kronor. Men sista året som royaltyn gällde, 1929, slog greven på en spurt och utkvitterade 39.835 kronor. Men hade greven verkligen hetat "Tiger Brand" och inte Hamilton, då hade han blivit stenrik, för det året såldes det 475.084 kilo Tiger Brand i landet. Sen dess har folkets smak förbättrats. Jag är gammal nog att minnas hur gamla Tiger Brand smakade. Personligen tyckte jag att det var som att futta eld på en raggsocka och suga i sej röken.
   I dag, snart 60 år senare, har grevens blandning för länge sen passerat alla andra tobaksmärken i popularitet. Vi röker visserligen inte så mycket pipa som förr, men av de 1 miljon kilo tobak som röks pipvägen, är lejonparten just Greve Gilbert Hamiltons Blandning från 1924. Faktum är att vi exporterar mera svensk piptobak än vi röker upp hemma,  1.750.000 kilo går utomlands. Men greven är nog för svensk för att slå igenom på den internationella marknaden, där vill man i stället ha tobak som såsats med rom och whisky och såna hyss. Vi gör sån tobak också och kallar den för Borkum Riff.
   
Var är han överste nånstans, sa Söderlund i viken.
   
I varje fall inte i Eksjö, sa Öberg med Pentan och la en ny vedklabb spisen.
   
Låter som en snubbe nånstans i Marocko, sa Söderlund, Riffkabyl eller så.
   
Allt det här är mycket lärorikt, sa Oskarsson på udden, men vi som röker cigarretter . . . vad angår oss denne greve med sin tobak .
   
I dag mer än någonsin, sa jag. För efter alla dessa år har man börjat tänka på alla dem som rullar sina cigarretter själva. Nu kommer grevens blandning även som shag, dvs. finskuren för rullning!
   
Det var i grevens tid, sa Oskarsson på udden.
   Över fem feta gubbars funderingar i en skärgårdsbastu, lyser månen vit och rund, med en ring omkring. Det blir snö till natten.