Sista kvällen i fjällen . . .
 

Manus är donerat av
Gits efterlevande. (Utan bilen stannar Sverige, 1981)        

■■■ Söderlund i viken, gammal vän från skärgårn,
känd för sin korta stubin, erkände denna kväll att han var glad och belåten över att han låtit sig övertalas att hänga med på en skidåkarvecka. Vi hade rest de sextio milen från Stockholm i Söderlunds bil, fått belöning i form av sju stekande soldagar och dunlätt nysnö och satt nu här ömsom nöjda och ömsom suckande. Allting har ett slut, även fjällveckor. Det kommer alltid en sista kväll med blandade känslor.
   
Var ute och provstartade bilen nyss, säjer Söderlund och läppjar på veckans sista öl. "Voa, voa", sa han lite tveksamt men sen sprang han i gång på alla cylindrarna. 
   —
Bilar kan vara vrånga när de stått stilla i en veckas fjällkyla, säjer jag.
   Då kommer dom, de unga slalomlejonen, med sejdlar i nyporna.
   — Det är vidrigt med alla dessa bilar i fjällvärlden, säjer en som har hår ända ner i armhålorna. Det är inte polisonger, det är vildvin.
   — Att va, säjer Söderlund och får stål i blicken.
   — Bilar avgaser, miljösvineri, säjer ett annat vildvin och rynkar på hela ansiktet. Titta på gårdsplanen utanför hotellet, där står fyrahundra bilar som i morgon ska föra fyrahundra stockholmare hem från fjällvärlden och sprida sina avgaser över en orörd natur!
   — Om du vill ta bilen på ryggen och åka skidor hem, så står det dej fritt, säjer Söderlund.
   — Är du stingslig, gamle man? säjer ett tredje vildvin och rapar öl. Så fort man för den energislösande okynnesbilismen på tal, så vänder din generation taggarna utåt!
   — Även om du är bortåt sexti år och börjar bli lite gaggig så får du väl medge, att vi måste ha ett stopp för det här, tusentals skidåkare reser till fjälls i tusentals bilar, det är ju inte klokt. Fastslår tredje vildvinet.
   — Vi befinner oss i västra Härjedalen påpekar Söderlund i viken sammanbitet. 1964 hade vi en kommunikationsminister som lade ner järnvägen hit upp. Kommunikationerna slutar i Sveg, 15 mil härifrån. Det var i ungefär samma veva som västra Härjedalen beslutade sig för att satsa på vinterturism för att överhuvudtaget kunna överleva.
   — Det går buss varje vecka, säjer första vildvinet.
   — Som tar 85 passagerare av de tiotusen som ska hit upp, säjer Söderlund.   
   — Då får vi sätta in flera bussar, säjer andra vildvinet, det finns hundratalsbussar om man bara vill.
   — Och bussarna går förstås utan avgaser?
   — Diesel, säjer tredje vildvinet, det blir inte samma sorts avgaser, inget bly.
   — Vi måste få bort bilarna från fjällvärlden, säjer första vildvinet. Det skulle vi ha lyckats med för länge sen, om inte din generation hade satt sig på tvären. Ni gamlingar är oförmögna att tänka solidariskt, tänker bara på er egen komfort!
   — Förlåt, säjer Söderlund med något högre ansiktsfärg, hur har herrarna själva kommit hit?
   — Med bil, säjer första vildvinet skamset, det måste vi faktiskt medge. Men vi är i alla fall medvetna!
   — Jag förmodar att ni delar bil alla tre?
   — De va meningen va, säjer andra  vildvinet. Men Gurra va, han bor på Söder va och jag bor i Jakobsberg och Sture va, han bor på Lidingö va . . . de klaffa inte liksom. Men de här ett undantag, nästa år blir de buss.
   — Köss mej, säjer Söderlund, ni kommer med bil 1982, 1983 och 1984 också om jag känner er rätt. Snacka går bra.
   Där lämnar jag diskussionen för jag ser på Söderlund att stubinen har börjat fräsa.
   Vi startar just som den bleka vintersolen tittar upp över fjällkammen. Söderlunds motor brummar igång utan problem, men det är värre för andra. Somliga står och sparkar på sina döda bilar. De tre vildvinen från
i går kväll står över en uppfälld motorhuv och river sig i huvudena.
   — Problem? undrar Söderlund och kallgrinar genom nedvevade rutan.
   — Stendöd! suckar första vildvinet.
   
Ni har nog kondens i fördelardosan, säjer Söderlund.
   — Hur gör man då?
   
Man gör rent. Du kan förslagsvis torka med den där palestinasjalen du har på roten.
   Efter de första åtta milen är vi i Hede och Söderlund svänger mot vägkanten och säjer att han ska ringa ett samtal till hotellet.
   
Hallå, säjer Söderlund, dom där bilhatarna i palestinasjalar har förstås inte kommit iväg än?
   
Nej bilarna deras är stendöda alla tre.
   
Vill du hälsa dom, säjer Söderlund, att om dom letar efter rotorerna till sina fördelardosor, så ligger dom i en påse i stora blåa blomvasen i foajén . . .    Och du, vill du hälsa dom en sak till? Säj bara: "Utan bilen pajar turismen!"