Ångvältarna är verkligen fina i år!
                                                                            
  nr 21  1970                 
■■■ Det har hänt någonting med ångvältarna. Alla tidningar är fulla av biltester, det rapporteras i fyrsidiga reportage varje gång Volkswagen byter lampglas eller Volvo satsar på nya dörrhandtag, men utvecklingen bland ångvältarna är det ingen som skriver ett pip om. Varför får bilismen publicitet och ångvältismen icke? Medvetet eller ej, så ser det ut som en allvarlig snedvridning av informationen.
   Ändå angår ångvältarna så många människor i dagens konsumtionssamhälle. Den stora allmänheten har rätt till konsumentupplysning även i denna sektor. Som det nu är händer det alltför ofta att folk springer och köper vilka taskiga ångvältar som helst. Sedan ångvälten levererats är det för sent att ångra sej, hur välten än knackar på cylindrarna.
    Mummel ser det därför som en angelägen uppgift att införa ångvältstesterna i svensk press.
    Visserligen bygger våra kunskaper om ångvältar på en ganska summarisk provkörning, men alla barn i början.
   Vi körde en modern ångvält från Jakobsberg till Götgatsbacken och noterade:
    Den moderna ångvälten har utvecklats betydligt. Genom att den gamla ångmaskinen med sin snurrande centrifugalregulator ersatts med moderna dieselmotorer har vältarna blivit avsevärt billigare i drift. Man slipper numera ha en gubbe stående på pakethållaren för att hugga
björkved till fyren. Det faktum att man därmed undviker utgifter i form av lön och ATP-avgifter till den gamle mannen, är en inbesparing som måste glädja varje ångvältsentusiast
   Väghållningen är föredömlig på landsväg, välten håller spåret bra i kurvorna och den lilla knappt märkbara tendensen till överstyrning i speciellt hårt doserade kurvor, motverkas effektivt av en lätt parering med ratten.
   Accelerationen, från 0 till 18 km/tim på 4 minuter, är ingenting att säja om, fast det kanske är i knappaste laget för omkörningar på motorväg.
    Bromsarna kunde kanske vara bättre. Välten är ju ganska tung och det är många ton som ska hejdas i sin framfart. I rondellen vid Haga Norra råkade vi sålunda köra över tåspetsarna på tjänstgörande poliskonstapel. Han flydde skrikande hem till stationen på fötter nr 88.
   Genom en föredömlig balansering är vagnen inte minsta känslig för vindkast.
    Sen är det klart att man kan anmärka en del på finishen. Säkerhetsselar saknas som standard och det är svårt att tända cigaretten med den tillhörande blåslampan utan att samtidigt få eldsvåda i hatten.
    Sikten framåt är något begränsad p g a motorhuvens höjd över marken. I höjd med Stallmästargården hann vi sålunda icke i tid upptäcka en mopedist. Mannen slängde sej undan med berömvärd sinnesnärvaro, men mopeden hamnade under välten. Mannen krävde ersättning med 480.75 hävdande, att det icke var tänkbart att fortsätta resan på en moped som var 14 meter lång och tre meter hög.
    De flesta ångvältar levereras i cabrioletutförande vilket gör körningen till ett friskt och hälsosamt nöje. Från den högt placerade förarplatsen kan man vinka till folk och föraktfullt titta ner på de taxichaufförer som envetet försöker tuta över en till högerfilen.
    Genom hjulens bredd är ångvälten mycket komfortabel i stadskörning, där man inte har minsta obehag av ojämnheter såsom kvarliggande spårvägsspår eller av rörledningsarbetarnas gropar. En gubbe som stack opp huvudet genom en lucka i Vasagatan, duckade föredömligt raskt och drog luckan över sej sedan han kvickt snappat åt sej termosen. Den prickiga korvmackan som låg kvar undgick inte sitt öde. I backspegeln observerade vi att allmänheten efteråt uppfattade den som en nedblåst nonfigurativ affisch från Moderna museet och hängde upp densamma på Esseltes vägg.
   En avgjord fördel har ångvälten i stadstrafik därigenom att den är så billig att parkera. Den påhittige ägaren lär sej nämligen strax att köra över tioöringar med välten så att de plattas ut till 25 öringar som passar till P-automaterna.
    Nöjet att köra ångvält består mycket i att man alltid har en kö av bilister bakom sej, vilka alla signalerar av tacksamhet därför att man med välten jämnat vägen för dem. På Vasabron pågick vårens målning av vita ränder. Medan ränderna torkade hade man helt obetänksamt utplacerat en lång rad konformade prylar av plåt på linjerna. Det var en lätt match att platta till samtliga dessa prylar så att trafiken kunde flyta fritt och obesvärat.
    Testen, som gav ett fint utbyte och intressanta erfarenheter måste avbrytas i Götgatsbacken. Dels stoppades den av en poliskonstapel utan sinne för konsumentupplysningens idé, vilken påpekade att backen numera är enkelriktad. Dels upphanns Mummels testpatrull av en radiobil från Jakobsberg med röda ljus, tre konstaplar och en man vid namn Ossian Lundberg, vilken påstod att han ägde ångvälten och att densamma skulle ha tillgripits under hans lunchpaus.
    Det borde väl var och en veta, att ställer man ifrån sej en ångvält med startnycklarna i, så får man skylla sej själv i dagens samhälle.