Är ni galen, diskar ni i diskmaskin!? 
 
   
nr 5  1975      
■■■ 
1954 sa det knackelibank på dörren och där stod Larsson, försäljare av dammsugaren Vacuum Dream. Larsson var en blond ung man med snedbena, klockkedja i västen, tjocka rågummisulor under fötterna och en enastående förmåga att sälja dammsugare. Vi köpte en för 750 kronor. Larsson sa, att man skulle unna sej en Vacuum Dream. Vacuum Dream sög som en harmynt katt. Sista året fick vi tvångsmata honom med dammtussarna.
    1957 sa det knackelibank på dörren igen och där stod Larsson, försäljare av dammsugaren Cleaner. Larsson var nu snaggad i huvudet, hade pepitarutig kostym, myggjagare på fötterna, ett välansat men något rödlätt cykelstyre på överläppen samt en enastående förmåga att sälja dammsugaren Cleaner. Han sa, att han inte kunde fatta hur en familj i vår ställning kunde hålla sej med “sånt skit som Vacuum Dream”. när det fanns Cleaner. Man skulle unna sej en Cleaner, sa Larsson. Det kostade 1 200 kronor att unna sej.
    1966 sa det knackelibang på dörren och där stod Larsson, försäljare av dammsugarn Electrolux. Han var välkommen, Larsson, för dammsugaren Cleaner hade tappat suget. Däremot blåste det ut så pass i andra ändan att husets pekingeser kunde använda den som hårtork. Larsson var en icke helt ung man med hår som Paul McCartney och lite snedaxlad av att släpa på en armbandsklocka för män som styra världen.
    — Välkommen Larsson.

    — Ugnesäter, sa Larsson.
  Ugnesäter hade förutom beatlesfrisyr och tung armbandsklocka en enastående förmåga att sälja dammsugaren Electrolux. Ugnesäter kunde bara inte begripa hur en familj i vår ställning kunde dras med “sånt skit som dammsugaren Cleaner”. En hopplös utepryl sa Ugnesäter. Det finns ju svenska kvalitetsgrejor som Electrolux. Man skulle unna sej en Electrolux, menade Ugnesäter. Vi unnade oss för 2 200 spänn.
  Men, sa vi innan han gick, vad hindrar att herr Ugnesäter återvänder till oss om tre år och säjer, att även Electrolux är skräp?
    — Det kommer aldrig att hända, försäkrade Ugnesäter, jag byter bransch nästa vecka. Hädanefter ska det bli diskmaskiner. Man bör unna sej en...
    — Tack, sa vi och stängde hastigt dörren.
    1961 visade det sej att herr Ugnesäter låg bakom ett distinkt knackelibang på dörren.
    — Förlåt, sa vi, är Electroluxen bara skit i alla fall?
    — Det handlar om diskmaskiner nu, sa Ugnesäter avmätt.
    — Blaskalätt eller Kitchens Salvation?
    — Det finns svenska kvalitetsvaror, sa herr Ugnesäter kränkt. Herr Ugnesäter var nu en medelålders man i trasiga jeans och skepparjacka. Eventuell slips doldes av ett böljande helskägg i chockrosa. Eftersom herr Ugnesäter representerade en svensk firma som tillverkat dubbelpipiga gevär, borstar, järnspisar och utmärkta trampcyklar i ett par generationer unnade vi oss en diskmaskin för 1 700 kronor.
    — Svenska grejor, sa herr Ugnesäter, håller livet ut.

    Han tyckte kanske att vi såg dåliga ut, hans uppskattning av vår återstående livstid var i varje fall något knappt tilltagen. Den svenska kvalitetsdiskmaskinen var klädd med plast inuti. Efter
några veckor bucklade sej plasten. Den såg ut som havregrynsgröt som just ska till att koka opp.
    — Fullt normalt, sa man på kvalitetsfirman.
  Nu har vi ju inte använt maskinen så mycket, för vi håller till ute i skärgårn tre dar i veckan. För att inte tala om den varma årstiden. Då står diskmaskinen still i månader. Men ändå började plastbubblorna att spricka och släppa ut små rännilar av vatten.
    — Han har fått vattkoppor, sa yngsta barnet
.
    Då ringde vi en reparatör som kom hem, tittade på vattenkopporna och sa att det inte lönade sej att laga den svenska kvalitetsmaskinen som skulle räcka livet ut. Det tog han 55 kronor för.
  Då ringde vi kvalitetsföretaget.
    — Hur länge har ni haft maskinen? undrade kvalitetsföretaget.
    — Det blir sju år nu.
    — Inte underligt då.
    — Den skulle hålla livet ut?
    — Ha, konsumentverket säjer att en diskmaskin ska hålla i åtta år. Alla de utländska maskinerna på marknaden brukar paja efter åtta år.
    — Men detta är ju en svensk kvalitetsmaskin?
    — Ja, men plasten på dom tidigare modellerna klarade inte värmen och disk medlen...
    Förlåt att vi fnissade i luren, men damen lät så lik den där försäljaren av luktfria torrklosetter som fick en reklamation från en köpare.
    — Den står här och luktar som en gammal apa, sa köparen.
    Försäljaren lyfte fundersamt på locket, betraktade innandömet och sa:
    — Har ni bajsonerat i den?

    — Ja så klart.
    Då är det det som luktar.
    Köp gärna en svensk kvalitetsbetonad diskmaskin, men försök inte att diska i den, för det tål den inte.
    Vi ringde herr Ugnesäter för att be honom undvika oss i fortsättningen. Det meddelades att herr Ugnesäter gått över till en annan bransch.
    Det unnar vi honom.