Att tala ut, att träda fram, att bryta tystnad! 

  nr 39  1974
■■■ Efter en tillfällig högkonjunktur håller tiderna på att bli hårda. Det lärde jag mej förstå på kändisrestaurangen Victoria.
    Där sitter tidens kändisar och kopplar av när dom klivit ner från platåskorna.
    Och dom säjer så här:
    ― Gunnar är skicklig. Nu bryter han tystnaden igen. Jag ringde honom men han var inte hemma. 
    Han var ute med en kis från Vecko―Revyn för att bryta tystnaden.
    — Bröt inte han tystnaden i Året Runt i våras?
    ― Nä, de va i Svensk Damtidning i höstas. I Året Runt har han inte brutit nån tystnad sen 72. 
    Gunnar är smart. Han kan bryta tystnader. Man får inte bryta tystnaden mer än en gång i halvåret. Man måste vara tyst i åtminstone sex månader så det finns nån tystnad att bryta.
    — Har inte du brutit nån tystnad?
    ― Nä, bara trätt fram.
    — Man får visst fläsk för att bryta tystnaden?
    ― Ja, oj! Mellan två å fem och tre. Men en annan, som bara trädde fram, fick förstås nöja sej med två lakan. Och själv då? Har du trätt fram eller brutit tystnaden nån gång?
    ― Nä, bara talat ut. Tusen pix. Men det är i alla fall lite bättre än när man tar bladet från munnen. 
    Då brukar de bara bli fem―sexhundra. Man skulle ha ett hemligt liv.
    ― Precis. Jag kände en som fick femtusen för att avslöja sitt hemliga liv.
    ― Vem då?
    ― Smulan.
    ― Smulan! Vem i helvete pröjsa fem lakan för hennes hemliga liv?
    ― Malmöblarra. Söndagsbilaga. Hon låg på Svensktoppen den gången. Femte veckan.
    ― Aharu. Fan va en del har de förspänt. Vore man tjej va, då kunde man gänga sej me en boxare å rymma undan skatterna i Paris. Sen kunde man sitta där å bryta tystnaden en gång i veckan!
    ― Ja, Anita hon kan. Hon är stor. Hon är störst. Sju lappar varenda gång hon talar ut om Bosse, fem för Charlie.
    ― Man känner sej liten. Nästan som Snöret, han som trädde fram i Aftonbladet för 250 spänn å en löjromstoast på Baren.
    ― Det finns amatörer! Jävla Anita va hon kan.
    ― Nja . . . du vet, de e hårda tider. De e inte som förr. Tom Anita börjar få de kärvt. Måste ställa sej näck i Fibban när det var dags för septemberhyran.
    ― Nja, men det blev femton lappar har jag hört. Femton lappar för att visa grillvanten i motljus, de e inga dåliga papper!
    ― Nä, men en farlig väg. Ett klart tecken på att hon är i utförsbacken. Nästa gång får hon visa grillvanten i medljus för tie. Det är en karriär som slutar med att hon får visa rattarna för en kopp kaffe och två muffins.
    ― Då e Gunnar skickligare, mena'ru.
    ― På lång sikt ja: Anita kör för bråttom. Tidningarna kan lessna. Man ska göra som Gunnar, köra med ägg under sulan. Inte bryta tystnaden mer än en gång i halvåret.
    ― Ska vi ha ett järn till?
    ― Knappast, här finns inget å investera.
    ― Lika illa här, femti spänn å vinka på. De e 800 på väg från TV 2, men de tar ju evigheter för postgiro. . .
    ― Kan man inte ringa nån redaktör å tala ut?
    ― En tanke hörrudu. Men vafan talar man ut om?
    Man sjunger å trallar och försöker samla sej till en ny LP . . . men de e inte mycket man har å komma med.
    ― Ingen fnurra mellan dej å Maggan?
    ― Nä tyvärr, Maggan e harmonisk som en fäbodstinta.
    ― De va länge sen nån bröt me schlagerindustrin å gick till Filadelfia. E inte de en grej? De har inte hänt sen Janne Sparring.
    ― De ligger nåt i va du säjer. Filadelfiaspåret e ledigt liksom. Borde bli ett par lakan i Året Runt och sen kunde man kanske skarva på med nån hundring från Dagen. För att inte tala om alla kollektstålarna från Rörstrandsgatan . . .
    ― Ska vi ringa polarna i Marieberg mesamma, så kan Expressen ha't på löpet redan i morron?
    ― Nä sakta i kurvorna, hörru . . . de e väl i alla fall mitt liv de gäller. Jag måste kolla med mina grammiskillar först. Man får ju inte äventyra LP: n.
    ― Va snackar du? De blir ju bara PR för LP:n om du rusar in på banan hos pingstvännerna.
    ― Mja.
    ― Beslutsamhetens friska hy va ...
    ― Ja de e alltså inget fel på grejen va, men jag upprepar va jag sa, man ska sköta sånt här med ägg under sulan, precis som Gunnar. Man ska avvakta rätta ögonblicket alltså. Du festar, att de kanske skulle se lite illa ut att sälja sej till bänkfrälsarna i samma veva som LP:n kommer ut. Den e rätt radikal å de. Den heter "Sådan är kommersialismen".
    ― Aharu . . . Eller rättare sagt nähäru! De e ju bra att du har samvete, grabben. Ska vi ha ett järn till, så får vi väl rycka Totte på en släng.
    ― E Totte här?
    ― Därborta i hörnet.
    ― Då e kvällen räddad. Han sålde sin nyfödda kil till Svensk Damtidning för två å sex . . . Tjenare Totte! Här sitter polarna. Kom över vetja!