Båten som Stockholm inte glömmer! 
 
             
     nr 8 1977
■■■ Jag får ideligen slängar av nostalgi och borde kanske ta och söka för det. I ett hörn av båtmässan i Göteborg ställde man, kanske mest på skoj, ut en plywoodracer från 1935. Då var det klippt. Det fanns 425 superfräna plastbåtar på Göteborgsmässan och så en fånig redaktör som istället stod och glodde på en motoriserad träsko som vann Mälaren Runt för 42 år sen. För den båten glömmer en stockholmare aldrig.
    Man var tio år den gången, bodde på S:t Eriksgatan och kastade sej på ballongcykeln för att trampa ner till Riddarfjärden för att kolla hur det gick för "Söder". Edgar Söderström hette han egentligen, men både i radion och tidningarna sa dom bara "Söder".
    Söder var hjälten. Söder ställde upp med en ny båt som han ritat själv och fått byggd på Plyms. Söder körde för Archimedes, hade en B3:a på 500 kubik och 18 hästar där bak. Dom sa att Söder hade trimmat den och kunde göra en bit över 30 knop.
    Man satsade 15 procent av veckopengen, 15 öre, på en chokladpinne som såldes av en ambulerande gubbe med "Puck" i båtmössan och sen kom Söder. Hela Stockholm väntade sej att han skulle komma först och då gjorde han det som den naturligaste grej i världen. Det jublades på kajerna när han morrade in under den nya Västerbron. 31,1 knop i snitt, skrek dom i högtalarna, och Söder var hjälte igen.
    Det här med fortåka till sjöss var en sport på den tiden, ett hundgöra för skitiga män i overall som kände en gubbe med skiftnyckel på varenda brygga i Mälaren. Man fick ha tungan rätt i mun också. De små plywoodgaloscherna var ranka som kanoter, man måste ha varit nykter i tre veckor för att inte ramla överbord. Ändå fanns det dom som ramla. Motorerna saknade växel, så fort man drog i startsnöret stack båten iväg. De som ramlade, gjorde det i startögonblicket. Båten försvann ut på Mälaren utan husse och blev diskad.
    Ack ja, denna nostalgi. . .
    På hösten gick man på bio och såg "Smålänningar" med Sture Lagerwall och Sickan Carlsson. Sture spelade en kis från Värnamo som konstruerat en ny aktersnurra och ställde upp i Mälaren Runt. Sickan spelade dotter till motorfabrikens direktör vars märke hotades av Stures motor. Sture vann både Mälaren Runt och Sickan Carlsson. Och S 7, båten han vann med, den kände man igen. "Det var för fan Söders båt", skrek grabbarna i mörkret på Vanadisbiografen.
    Söder, finns han kvar i sinnevärlden? "Söderström Edgar, ing" står det i katalogen. Tänk om man skulle våga en påpingling?
    — Är det möjligen den Edgar Söderström som vann Mälaren Runt 1935 jag talar med . . . ?
    — Visst fan ere de. . . och Oslofjorden runt också. 
    Herregud.
  Och Söder berättar om gångna tiders båtar. 1934 ledde han Mälaren Runt med 20 minuter i Södertälje, men just som han skulle forcera i Bockholmssund, gick akterspegeln av. Påfrestningarna var för stora.
    — Fanskapet bara sjönk för mej, berättar han. Hade jag kunnat hålla henne flytande tills jag kom i land, hade jag kunnat spika fast den igen. Jag visslade på en gubbe i motorbåt som cirklade runt mej, men han rörde inte en min. Och när jag sjönk, gjorde han inte minsta ansats till att rädda mej. När dom skällde på gubben efteråt visade det sej, att han var så asfull att han varken kunde se eller prata.
    Då ritade jag den nya båten och lät bygga den för prick tusen spänn hos Plyms. Eftersom jag körde för Archimedes, var jag på dom och sa, att dom kunde bidra till båten. "Om du vinner Mälaren Runt ska vi köpa'n, sa dom. Då vann jag Mälaren Runt och så blev det affär.
  "Vem vinner Oslofjorden runt, urbolsjeviken Söder eller finnen Brandt?" stod det som rubrik i en av stockholmstidningarna inför stortävlingen i Oslo. Sportjournalister uttryckte sej så på den tiden. Söder var inte bolsjevik, inte ens politiskt intresserad. Men han var vanlig arbetargrabb medan resten av de tävlande var gossar ur societeten med likvida farsor. Söder vann i Oslo. I dag säjer han:
    — Dom hade knappt spelat svenska nationalsången så kom finnen fram och väste mellan tänderna: "Kom till Helsingfors din djävul . . . '"
    Dom var inte särskilt sportstiga av sej på den här tiden. Tjabben t ex var alltid stöddig. Snacka och skröt och tog ut segrarna i förskott.
    — Ett år när jag kom ångande över Björken såg jag något svart som stack opp ur plurret. Det var nosen på Tjabbens båt. Och Tjabben som hade lovat hela världen, att i år skulle han "ta hem'et." Jag slog ju av och han var inte särskilt mallig, Tjabben, när han låg där. Höll sej i båten och pep. Jag drog opp honom på mitt fördäck för att köra honom till nästa kontroll. Då fick vi ett kast i en våg och mitt fördäck sprack. Men Tjabben kom i alla fall in till torra land. Och där stod han å droppa och skröt att hade han inte vurpat, så skulle han minsann ha vunnit. En del lär sej aldrig.
  Mälaren Runt gick Stockholm—Västerås och tillbaka med tankning i Västerås, Mälarbaden och Södertälje.
Tre timmar brukade det ta. I början stod man på knä och styrde, men det blev för tröttsamt. Det slutade man med sen Curre Oldenburg flög ur båten av ren trötthet. Plask, sa de bara, så var den dan förstörd. Sen blev det "sitt i båten".
    Motorerna var upptrimmade bruksmotorer.
    — Min Archimedes var på 18 hästar, berättar Söder. Genom att hissa riggen och få ytgång på propellern, hetsade man upp varvet på motorn. jag skulle tro att vi sög ut sissådär 30-35 hästar. Det satt en liten tank under balanshjulet på den tidens motorer, men soppan räckte bara till Ormudden, sen måste man pumpa över från en större tank till den lilla. . . ! Ack ja, det var tider. Det är synd att dom inte tar opp "Mälaren Runt" igen, suckar i Söder. Det är väl miljöskäl som talar emot förstås. Redan på 30-talet var det ett evigt bubbel om att vi dånade för mycket i skärgårn. När vi hade kört en tävling i Stavsnäs blev vi stoppade av en landsfiskal i Kolström på hemvägen. Han stod där bland albuskarna med norra kardan i vädret och sa, att vissa av oss skulle åtalas för otillbörligt motorbuller.
    Vi snackade vänligt me'n och fick en på gott humör, berättar Söder. Och sen sa landsfiskalen: "Ja ja, åk ni grabbar, det är egentligen en jävel som heter Söder som jag e ute efter!"
    Då åkte vi, säjer Söder. 
    Hej du Söder, vår ungdoms hjälte i skitig overall, de sotiga tändstiftens och de rostiga skiftnycklarnas odubbade riddare!