Där dom riktiga bönderna bo...
  
nr 15  1975  
■■■ I april, i den retroaktiva vinterns sista grandiosa snöfall, kom vi bilande norrifrån genom ett landskap som föreföll vara klippt ur Sörgården. Det var Söderlund i viken som körde. När vi rullade in i en by av idel rödmålade stugor med söta pannluggar av nyfallen snö och rykande gödselstäder utanför de små lagårdarna, då bromsade Söderlund och sa:
    — Lärkan.
    Han tyckte sej ha sett lärkan drilla i skyn och ville prompt ur bilen för att lyss till denna vårens budbärare. Detta var ingenting att invända emot. Gamla medelålders bilförare som börjar se lärkor ska ta en paus.
    — Här vill jag leva, här vill jag bo, sa Söderlund när vi stod mitt i tystnaden och friden. Sen la vi handflatorna bakom örona och lyssnade. Det enda vi hörde var det avlägsna rasslet av kedjor från Guds barn på promenad samt det klagande illvrålet från en ko som höll på att mjölkas av någon gitarrist från huvudstaden.
    Tyvärr, landsbygden är inte som förr. Den står inte att känna igen efter den gröna vågens utbrott. Korna uppges ha det svårast. Det är inte lätt att vara ko och ha en småfull hippie hängande i spenarna morron och kväll. Säja vad man vill om de gamla trinda lagårdspigorna, dom höll sej i alla fall skapligt nyktra och så hade dom inte så håriga händer.
    Tyst, sa Söderlund, denne oförbätterlige landsbygdsromantiker, född i Västerfärnebo, omplanterad i Stockholms skärgård. Tyst, sa han, jag hör göken!
    — Det är kanske bäst att jag kör. . .
    Göken, sa Söderlund och log med vindande ögon som en mätt katt.
    — Det är inte göken, sa jag. Visserligen låter det hoho nånstans från skogsbrynet, men det är bara någon utlokaliserad fäbodstinta från Tensta som ligger i träning för nästa LP.
    — Här kommer byns ålderman! viskade Söderlund när en farbror med helskägg kom larvande längs plogvallen. Vid närmare påseende visade sej skägget dölja en 24-årig marxist från Sundbyberg som varit hos bysmeden och fått saxofonen ihopsvetsad efter den alternativa musikfestivalen.
    Gamla mor Anna körande en låda mesost på sparkstötting var i själva verket en flummig kulturarbetare från Östermalm som varit nere vid busstationen och hämtat åtta flaskor Tinto från stan.
  Den hurtige Lill-Olle som dansade bygatan fram med en femöring i vanten på väg att köpa godis hos bagare Klang visade sej vara en miljödebattör från Hökarängen som firade det senaste honoraret från ungdomsradion.
    Den riktige Lill-Olle har inte visat sej i Önnemo på arton år. Farbror Anders sålde Sörgården för att Olle skulle ha fickpengar att dryga ut studielånet med däruppe i Umeå. Efter åtta år var Lill-Olle jur. kand. och klar att omskolas till grävmaskinist i Arboga.
   Farbror Anders själv sitter i Folkets hus och spelar bingo. Förra veckan vann han en kaffekanna i koppar som spelar “Oh, didn’t he ramble” när man lyfter på locket.
    Åsa-Nisse har tröttnat på tjuvskyttet. Det är ingen sport längre sen fjärdingsman i Knohult ersattes med en telefonsvarare som hänvisar till en fjärdingsman arton mil bort.
  Klabbarparn är lärare i batik vid ABF.
  Mor Britta läser sociologi vid universitetet i Uppsala. Hon måste bräcka Eulalia som tog en fil. mag. på sju år och avancerade till huvudkassörska i snabbköpet med kompetens att ta hand om tipset.
    Borgmästar Munthe åker moped.
    Bagare Klangs butik har anpassats till tiden och säljer drive in-vört från centralbageri i Eslöv.
    Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin har startat poseringscenter. Farbror Blå sitter på torken. Han tog sej en sexa Beskow för mycket.
  Pelle Snusk har öppnat gatukök. En fröken Snövit föll medvetslös till marken efter första hamburgaren, men ortens läkarteam har gott hopp. Vilken dag som helst väntar en prins som varit i huvudstaden och lärt sej mun mot munmetoden. I avvaktan på Snövits tillfrisknande städas dvärgarnas stuga av en dam från Asab.
    Se själv, sa jag till Söderlund. Svensk landsbygd står inte att känna igen från förr. Låt oss fortsätta hem mot Stockholm.
    — Ja, suckade Söderlund, hem till Stockholm, där dom riktiga bondläpparna bor.