DÄRFÖR LIGGER SVENSKA PAPPOR VAKNA OM NÄTTERNA!
                                                                                                          
  nr 49  1970                 
■■■ Det är just nu svårare än någonsin att vara en god far. En hålögd dataingenjör sa i veckan: 
    — Hade jag vetat det här, hade jag aldrig satt barn till världen.
      En svårt deprimerad säljledare inom textilindustrin suckade:
    — Grabbarna driver mej till vansinne, jag vågar knappt åka hem om kvällarna!
   Pappa efter pappa anförtror att de lider. Deras barn ser inte upp till dem som förr. Barnen har börjat håna dem öppet. Situationen är så mycket hemskare som det inte finns mycket att göra åt den. Eller som en trebarns pappa i Bollmora uttryckte saken: 
    — Va fan gör man, när man sitter med tjugoåtta Uusitalo  och det inte finns en Tord Lundström i hela stan?
    Barnens samlande av ishockeybilder hotar att spränga familjebanden. Fäder som kommer hem med tio Jaroslav Holik men inte en enda Håkan Nygren, får gråt och spott och spe som tack. De känner inte längre igen sina barn. För en månad sedan var dom små gulliga lintottar, i dag är de hänsynslösa utpressare med kallt stål i  blicken.
    — Fassan, får jag två spänn till ishockeybilder om jag talar om va ölkusken sa till mamma idag?
    — Visst, va sa han?
    — Två spänn först.
    — Här har du . . . nå. . . va sa han?
    — Jo han sa: Skare va tie pilsner och femton läsk som vanligt, frun?
    — Sa han inge mera?
    — Han brukar aldrig säja nåt mera.
    I nattens sena timmar ligger hundratals familjefäder vakna i sömnlöst grubbel. Det fattas t.ex.. Ulf Nises i Mora, Sören Määttä i Södertälje och så två ryssar. Hela familjeharmonin hänger på att dessa bilder anskaffas. Men var och när och hur? Klockan fyra på natten smyger den sömnlöse fadern ut till kylskåpet för att lugna nerverna med en whiskypinne. Han hör tassande steg bakom sej, en yrvaken 9-åring i pyjamas betraktar honom med vämjelse.
    — Vad tro'ru mamma ska säja när hon för höra att du smygsuper om nätterna?
    — Tja. . .
    — Fast hon behöver ju inte få reda påt förstås . . . om du har fem spänn till hockeybilder, menar jag. 
    Williams heter förlaget som ställt till med denna samlarterror. För 1:50 köper barnet ett album där det finns plats för 384 bilder av allsvenska och utländska ishockeylirare. Dessa bilder får barnen köpa i 50-örespaket med sex bilder i varje. Man räknar då ut att barnen måste köpa 64 paket för att kunna fylla sitt album och det blir ju inte mer än drygt trettio kronor. Ha! Där räknade man fel så det skrek om det. Mitt eget barn har hittills investerat drygt 150 kronor och fortfarande fattas det massor av spelare. Däremot sitter vi inne med högar av dubbletter, varför kåken om dagarna genljuder av trampet från små små skor, det är tät trafik på små män som vill byta bilder.
    Just som man lagt sej på rygg för en liten söndagsslummer pinglar det på dörren. Det är en liten envis en som med dolsk blick propsar på att få byta två Mysing Karlsson mot en Gert Blomé. Man upplyser barnet om att vi bara har en Gert Blomé och att den behöver vi själva. Barnet sätter då foten mellan dörren och dörrposten samt påstår att vi ljuger.
    — Om inte fabbjö jor hit med en Gert Blomé, ta ja slå fabbjo på täften!
    Man föser ut barnet och försöker slumra om, men då ringer i stället telefonen. Upprörd mor i luren:
    — Är det ni som vägrar ge min son en Gert Blomé?
    — Ja.
    — Han ligger här och sparkar och gråter och säjer att ni sitter och tjyvhåller på en hel bunt med Gert Blomé? Hur kan en vuxen människa vara så hjärtlös? Fy!
    Terrorn har spritt sej över hela stan, förmodligen över hela landet. Sammanträdena inom näringslivets toppskikt drar ut på tre timmar i stället för två bara för att deltagarna först ska byta sina barns ishockeybilder med varandra, Curt-Steffan Giesecke var trots allt rätt belåten med den första kontakten med arbetstagarsidan häromveckan, för Geijer hade gott om både Vaclav Nedomansky och Kjell-Rune Milton,
som Giesecke jagat i tre veckor. Det fanns inte en Nedomansky i hela SA F. Men Geijer lär ha krävt åtta Blixten Henriksson för en Nedomansky, LO går ut hårt i år.
    Det goda har terrorn haft med sej att ens grannar på skärgårdsön, som man annars bara träffar på somrarna, hör av sej mitt i vintern. Söderlund i viken kom över en kväll med Mersan full av Juha Rantasila och frågade om vi hade några Virus. Han berättade att Öberg med Pentan brutit med sin hustru, som i ett ögonblick av sinnesförvirring skänkt bort fyra Vladimir Dzurilla till en grannkäring.
   I en portgång på Söder träffade jag Oskarsson på udden. Han hade något jagat i blicken när han smög upp två Totte Bengtsson ur plånboken. Om jag höll tyst med saken skulle jag få överta dom för fyra Tigern. Totte tycks ha gått till Aspudden där Oskarsson bor.
  Oskarsson hade förresten ett hett tips, en massa Ragulin lär vara i omlopp i Enköping, dom finns både i Domus och i järnvägskiosken.
    — Falska va?
    — Nej äkta, jag har bitit i dom! Sa Oskarsson och jäktade iväg till Upplands-Väsby där det lär finnas en gubbe som realiserar åtta Stisse för en halva VAT 69.
   Terrorn sprider sej. Är det nån som har en Jorma Peltonen? Vi betalar bra för den, vi kan sträcka oss till två Bulla Berggren. En Råttan Edberg accepteras som dellikvid. . .