Gamle generalens dröm. . .
 
nr 16  1978           
■■■ Svenska män fungerar inte längre på det käk som slevas upp på tallrikarna i det militära. Därför ska käket “civiliseras”, dvs. anpassas till den diet som detta bortskämda folk är vant vid.
    Farväl sillbullar och blodpudding, farväl spicken sill och lungmos, farväl kabeljo och ärter med fläsk!
    Chefen för andra arméfördelningen samlade sin stab omkring sig i det hemliga bergrummet på Södertörn. Angreppet på Sverige hade kommit så överraskande i gryningen att radarn knappt hann säja ifrån förrän störtbombplanen vällde in i svärmar över kusten och öste sina bomber över ett sovande land. Idyllen var tagen på sängen.
    Och nu var det landsättning av markstridskrafter längs hela kusten från Gävle till Oskarshamn.
    — General, fienden har bitit sig fast vid alla näringsställen mellan Oskarshamn och Västervik, rapporterade en stabsöverste med färska bulletiner i nypan. Vi håller ännu femton grillrestauranger på kusten upp mot Norrköping, men Ålberga motell är omringat av fienden som lovar personalen fri lejd mot 10 000 cheeseburgare med ketchup.
    — Dom måste hålla ut, dånade generalen, Ehrenswärd är på väg över Kolmården med 8 000 man nyss laddade med tornedå på Standard i Norrköping! Mannarna förflyttar sig i ilmarsch, ty Ehrenswärd har lovat extra bearnaisesås vid framkomsten.
  Chefen för luftförsvaret hade ett ödesdigert darr på stämman när han rapporterade att luftförsvaret på Södertörn sviktar. Sista revbensspjället gick åt klockan 04.00 i morse och luftförsvaret måste ha 15 000 portioner gravad vätterlax om inte stridsmoralen ska vika. Soldater har redan setts lämna pjäserna för att smygäta hamburgare i traktens grillkiosker.
    Flyget! skrek generalen. Vad gör flyget. Våra markkrafter på Upplandskusten måste ha understöd av jakt och attack. Har någon jävel hört ett enda pip från flyget?
    En stram officer i flygets blåa uniform steg tigande fram och räckte generalen ett signalmeddelande, tog två steg tillbaka, slog klackarna samman, helomvände och marscherade ut.
    — Herregud, stönade generalen och torkade pannan med signal meddelandet.
    — Vad är det, va falls, vad står välan på? sporde den bleke adjutanten med darr på stämman.
    — Idioter, sa generalen, såna ärans idioter. Alla krig förloras på grund av idioter.
    — Men säg mig, vad har välan hänt? ropade adjutanten med ångest i stämman.
  Vilken sjuhelvetes jävla jubeldåre var det som i morse utspisade 8 000 flygsoldater med sillbullar anno dazumal? Hela vapnet ligger och vrider sig i plågor! Hör hit adjutant, skicka Rappe med trossen i ilmarscher norrut. De ska ha med sig 16 000 crépes suzettes till flyget och vara framme före lunch!
    — Ska ske, general, men säj vore det inte bättre med kyckling. Vi har just 8 000 broiler nedgrävda i det hemliga förrådet under Ladugårdsgärde.
    — Briljant, adjutant! Flyget ska ha kyckling, låt oss sätta vingar på flyget!
    Ett klapper av hovar avbröt generalstabens arbete. In på löddrig häst kom en kurir med ett budskap som Stenbock skrivit.
    — Situationen vid Ålberga motell blir allt mera ohållbar. Fienden svär att storma motellet och ta de 10 000 cheeseburgarna med våld. Fristen går ut i skymningen!
    — Ålberga får inte falla! röt generalen. Hans vita mustascher fladdrade av indignation.
    — Vad värre är, sade den ridande kuriren sammanbitet, fienden har erövrat tre ton bearnaise som Ehrenswärd lovat sina ilmarscherande mannar som förplägnad vid framkomsten.
    — Vid Gud, ropade generalen, mannarna kommer att slita den gode Ehrenswärd i stycken.
    — Fienden drar sig inte för någonting, sade adjutanten. Här inlöper en rapport från Krokek.
    Fienden har satt krokben för Lotta Svärd så att hon stupade med huvudet före i ärtsoppan!
    — Nog tålde hon att skrattas åt men torkas mer ändå, citerade generalen.
    Berget skakade av fiendens bombardemang.
    — Inte flyget längre, sjöartilleri, sa adjutanten.
  Gives det då inga positiva rapporter från detta eländiga krig? suckade generalen.
    — Vi kan inte stå emot om inte förnödenheterna kommer fram, sa adjutanten. Vi måste ha upp mera köttfärssås till avsnittet i Roslagen där fienden rycker an med 6 000 mannar nyss utspisade med läcker ripa.
    General, general, ekade det utifrån bergtunneln, 5 000 man ur fiendearmén har tagits tillfånga utanför Ålberga motell!
    — Tack min gud, ropade generalen. Var det samma lymlar som stal Ehrenswärds bearnaise?
    — Exakt, min herre general! Alla åt av bearnaisen, men det var ingen bearnaise. Genom ett missförstånd i distributionen satte fienden i sig fyra ton stridsvagnsfett och gav sig under svåra plågor.
    Vakna, skrek generalskan och stötte sin make i sidan. Ligg inte här och skrik på bearnaise mitt i natten. Har du dålig mage?
    — Nej, det var väl bara blodpuddingen vi åt till middag, suckade generalen.