Manus donerat av Gits efterlevande.
     
■■ Varje gång jag ser den nye försvarsministern i TV rycker jag till. Han har rutig keps.
   Det måste ha varit på 50-talet som jag köpte min första rutiga keps, för det var ju då som man skaffade öppen bil och så pass hängde man ju med i den tidens kändisspalter, att man visste, att en cabriolet är en bil som har fyra vitlackerade gummihjul nedtill och rutig keps upptill.
   Strandvägen, Djurgården, City - hela välsignade stan vimlade av små öppna bilar med rutiga kepsar under de där åren. Då kom Sigvard Bernadotte och Uffe Norinder, där rullade Tersan Tersmeden och Bibbo Buzzler, Joakim Bonnier och Jack Kotschack, Kar de Mumma och Ulvenstam på Veckojournalen. Var det inte
Triumph TR 3:or så var det Austin Healey. Själv fick man nöja sig med en lit en beskedlig VW-cabriolet.
   Den viktiga mössan kostade 98:50 på Mea. Det var den sista dom hade och jag snöt den mitt framför näsan på en reslig gamling från Lidingö, som liknade
Sir Cecil Aubrey Smith, i Dimmornas Bro. Han fnyste som om han gick med tryckluft.
   Jag hade mycken glädje av denna keps, ty på 50-taet fick en man behålla sin keps. Det blev slut med det på 6o-talet. Då förekom kepsarna i sådan ymnighet i utelivet att gamla rockvaktmästare började säja upp sig.
   1961 lämnade jag Tennstopet på Vattugatan i fel keps efter en stärkande lunch, men efter att som hastigast ha tittat
in på W6 vid Tegelbacken kom jag ut som Jackie Coogan i Chaplins pojke.
   Jag
fick vara denne pojke i tre dagar tills en onykter stamgäst rev åt sig fel keps på utgående från Carlton. Ändå vill jag inte påstå, att jag vann på bytet, jag såg plötsligt ut som Chaplins mamma och blev inte befriad förrän en ombudsman från LO stal monstret och kvarlämnade en prickig femtioåtta som var riktigt piffig. Förmodligen hade han hämtat densamma från Tre Remmare, där det då förtiden satt många grabbar med prickiga kepsar.
   Så har vi det, vi i den kepsbärande generationen.
   Hösten 64 trodde pensionärerna i kvarteret att min hustru hade gift om sig med Douglas Fairbanks (Senior) ). Jag uppträdde denna höst i något som liknade det som Senior burit när han förförde Mary Pickford i en stumfilm på Piccadilly. Mössan ifråga var det enda som återstod på hyllan efter en personalfest på Piperska Muren.
   Man får ibland kepsar som man kan ana står teatervärlden
nära. På gamla 55:an, i hörnet av Bryggargatan - Drottninggatan fick jag kepsen utbytt mot något som skådespelarna på Casino brukade ta på sig när de skulle spela bönder, i dumma 40-talssketcher.
   En gång fick jag en gredelin keps som luktade parfym på Oscars, men det var den som Alice Timander hade kommit i och hon gjorde anspråk på den.
   Min egen befann sig för tillfället i Skarpnäck på hippa med 1916 års
män. En av deltagarna ringde dan efter och lät som om han var från 1902. Han beklagade förväxlingen och vi bytte kepsar med varandra vid foten av Floras kulle i Humlegården. Ibland börjar man ana varifrån Hyland fick sina uppslag till Karusellen.
   En flottig historia, icke olik en halvrå hamburgare med senap, som jag erbjöds på Statt i Skellefteå, innehöll ett budskap i form av en lapp innanför svettremmen, på vilken det stod: "Enögd tjockis i Västerbotten Flis ".
   
Vad gör man när det kommer tvåhundra kongressgubbar i rutig keps? urskuldade sig vaktmästaren vars fusklapp det var.
   Västerbotten Flis, hade just avseglat till Vasa i Finland med en keps som kostat mig 189 kr på NK i Stockholm.  

   —
Vi har snygga filthattar kvar från 50-talet, sa vaktmästaren tröstande.
   Jag återvände till Stockholm som Humphrey Bogart i "Den förstenade skogen". Hustrun tog det som en kvinna, men barnen föll i gråt.
   
1978 förlorade jag en nyköpt keps mellan Dalarö och Aspö Udde i södra skärgården, ty den var i mohair, vägde fyra gram och lättade så fort man kom upp i 22 knop.
   1981 förvärvade jag en rutig keps i Örebro som jag aldrig höll på att bli av med.
   — Det är kanske inte senaste modellen precis, sa damen bakom disken.
   Det var ett alldeles riktigt antagande. Kan ni tänka er Maxim Gorkij i ösregn? Något ditåt var det. Vi skulle ha firat ettårsjubileum denna vecka, åbäket och jag. Men en afton i Dalarna förkom den, efterlämnande en avsågad raggsocka som garderoben ville kalla för luva.
   Det är därför som jag denna höst har ryckt till varje gång jag sett försvarsministern uppträda i keps i TV. Inte för att jag vill påstå något, men har vi inte setts förut? På något hotell i Borlänge eller så? Finns det något
intresse för en avsågad raggsocka märkt B.A?