HEJA, FIKONA GÅR OM HUMMERN!
                                    
  nr 2  1967                 
■■■
Folk man möter på stan ler vänligt emot en och säjer: 
    — Gott fortsättning! Man blänger tillbaka och säjer:
    — Vet hut!
    Vad är det med en?
    Svar: Det är nötterna, pressyltan och hummern. Kanske fikona också.     
    Trettondagsnatt. Alla sova i enslig gård i Jakobsberg. Endast husfar ligger vaken.
   Kl. 01.30: Magen kurrar och gör ont, det är tji att somna. Man säjer till sej själv: Du har varit en idiot, hörde du inte hur TV-doktorn varnade särskilt för hasselnötterna. Får du ett gallstensanfall så är det nötternas fel.
  Kl. 01.50: Man tänder lampan för att läsa. Hustrun halvvaknar och mumlar.
    — Kan du inte sova?
    — Nä, det är nötterna jag åt.
    — Knäckte du dom inte innan du svalde dom?
   Kl. 02.00: Jättekurr strax norr om högra hängselknappen! Nu kommer gallstensanfallet.
   Kl. 02.05: Nej, det var bara pressyltan som passerade genom första kurvan.
   Kl. 02.23: Det var ett förbannat kurrande. Fortsätter det så här får man byta jobb och bli Galla-Peter i Expressen.
   Kl. 0314: Han skriver bra Hemingway, men det var för färligt vad dom skjuter varann i magen i Habana. Tur för Harry Morgan Morgan att han ducka bakom bardisken när kulorna slog sönder flaskorna på hyllan.
   Kl. 04.10: Stackars fattiga Albert som måste dra fram familjen på 30 dollar i månaden. Ungarna svälter och det är ett helvete att få nåt annat än nödhjälpsarbete i Key West, Fla.
   Kl. 04.15: Vad är det som händer nu? Knip och surr och kurr på vänstersidan. Fikona eller hummern? Jag åt hummern först, så det bör vara han. Eller har fikona gått om på upploppssidan? Det är möjligt. Fikona ska vara snabba i år säjer dom. Dessutom är hummern handikappad, han går baklänges. Tänk om han går fel och går in  depån, d. v. s. i blindtarmen. Vad är det för nummer till ambulansen?
   Kl. 05.05: Pang-pang-pang pang! Man spritter till. Var det nötterna? Nej, det var Harry Morgan som tryckte kulsprutepistolen mot kubanen Robertos huvud och fyllde det med en skur av bly. Det lät som när man hamrar på en pumpa, säjer Hemingway.
   Kl. 05.45: Kurr. Nötterna. Den som ändå kunde få en blund i ögona.
   Kl. 06,15: Man har sovit. När man sätter sej käpprak i sängen så har man drömt något otäckt. Och en förutsättning för mardrömmar är att man har sovit.
   Kl. 06,30: Mardröm igen. Den långe rödhårige på Freddys bar slår sönder käken på en och sparkar ut en på gatan för att man ska kyla av sej. När man försöker resa sej sätter en kuban med halmhatt stöveln i bröstet på en. Han siktar med en kulsprutepistol och säjer, att om man inte kör över honom till Habana i natt när tidvattnet är gynnsamt, så ska han göra stiltonost av mej. Man kvider och säjer att man har tappat aktersnurran på båten. Nutte kommer och läser brev från mamma i Aspås och sen är det nån som tar av sej byxorna därför att Hyland måste ha dom till att lägga första förband på Nackasändarens kabel som har blivit avskjuten av en annan kuban. Han som har stöveln i bröstet på mej kramar till om avtryckaren och kulsprutan börjar spruta mej full med så mycke hasselnötter att jag skriker.
   Kl. 07.10: Vaknar, torkar svetten ur pannan och byter lektyr. Lägger undan Hemingway och försöker koncentrera mej på hur det ska lyckas Kalle Anka att rädda Joakim von Ankas guldlastade skuta undan Björnligans ubåt.
   Kl. O7.15: Kurr två nötter norr om naveln. Hummern som ger ett extranummer?
   Kl. 07.20: Ögonlocken börjar klibba ihop, sömnen börjar komma. Å, sköna, söta, lugna sömn.
   Kl. O8.00: Man vaknar av att någon skriker en i örat. Ett skärande gallskrik i gryningen. Är kubanerna här igen? Är dom inte nöjda med att dom fick Harry Morgan? Gallskriket fortsätter och man upptäcker varifrån det kommer. Det är ens barn som står i rad och gallskriker FILIPIN med framsträckta nävar. Man trevar yrvaket i pyjamasfickorna efter enkronor, hittar inga, mumlar något förvirrat om förbaskade kubaner som skjutit sönder Bacardiflaskan för en.
    Hålögd, utschasad och ännu lidande av blåmärken på tarmarna släpar man sej till jobbet. Folk möter en i korridorerna och önskar en god fortsättning på det hela. Vet hut! Gamla mormor tittar på en länge. Säjer sen:
    — Du börjar visst bli gammal.
    — Ja, och åderförkalkad.
    — Åderförkalkad, ha, säjer mormor, det blir man inte om man har vett att ta det försiktigt med maten. Titta på mej. . . 76 år och inte åderförkalkad ett dugg.
    — Ja ja, säjer man och letar efter Samarinbuteljen.
    — Tänka sej, säjer mormor, 76 år och inte kalkig ett smack!
    — Ja ja, säjer man och letar efter asken med Novalucol.
    — Egentligen är det ganska fantastiskt, säjer gamla mormor, klar i knoppen som en spik och minne som en häst, fast man är 76 år!
    — Ja ja, säjer man, för vad ska man säja. Gamla mormor har glömt att hon bara är 71.
    Och nu ligger det bara härliga tråkiga exveckor framför oss!

    Har ni hört den här?
    Fru Hedberg kommer rusande in på en damtoalett.
    Damen i luckan:
    — Det kostar 25 öre!
    Fru Hedberg förargad:
    — Jag var i Paris förra veckan, där kostade det bara 10 öre!
    Damen i luckan:
    — Det är möjligt — men dit hinner ni inte nu!