nr 49  1973                
■■■ Nu ska jag berätta om hur familjen Olsson jagade kilowatt en hel lördag.
  För att ha något att jämföra med kollade vi mätarna på fredag morgon. Vi bor i en kåk på 150 oljeeldade kvadratmeter. Att avgöra hur mycket olja som går åt per dag är omöjligt, för nivåröret på tanken är så konstigt. Man trycker på en knapp och en oljepelare i ett plaströr utanpå tanken visar hur mycket olja man har. Ibland visar röret att tanken är nästan full och man eldar vidare i förtröstan på detta. Plupp säjer det då. Pannan stannar. Tanken är tom. En annan gång visar verkligen mätaren att tanken är tom. Man ringer oljebolaget och ber om ett par tusen liter. Oljebolaget kommer och får sina tvåtusen liter på sej, därför att tanken är full.
    Däremot går det för sej att mäta dagsförbrukningen av el och vatten. Alltså gick vi in för att mäta el och vatten.
  Fredag morgon stod elmätaren på 54.703.2 kWh och vattenmätaren på 1429,9 kubik. Hela fredagen eldade vi, duschade vi, diskade vi, tvättade vi, lyste vi och slösade vi som vanligt. Lördag morgon sa elmätaren att vi hade satt sprätt på 23 kWh. Kostnaden var 1 krona och 61 öre eftersom dom tar 7 öre per kWh förutom en fast avgift ute hos oss.
  Vattenmätaren då? Den stod kvar på 1429,9 kubik. Vi tittade snett på varann. Någon eller några i familjen hade inte badat så grundligt som dom påstod.
    Lördag morgon inleddes energijakten. Pannan skruvades ner så att temperaturen i kåken blev prick 20 grader. Inga lampor tändes, med omvärlden umgicks vi via transistorradio.
Kl. 10.00: Yngsta barnet smygläste pojkbok i elbelysning. Barnet näpstes, lampan släcktes.
Kl. 11.30: Gemensam genomläsning av alla tips till energisparande som inströmmat till Bo Holmström i Kvällsöppet. Genom att stoppa en tegelsten i spolburken som sitter ovanpå toalettstolen sparar man, sas det, en liter vatten varje gång man spolar.
Kl. 11.45: Hemförde ett barn två bussiga tegelstenar. Locket på muggen skruvades av, men tegelstenarna gick inte ner. Öppningen var för smal. Visade det sej dock, att flottören som reglerar vattentillflödet varje gång man spolar är ställbar. Muggen snålställdes.
Kl. 11.58: Arg egnahemsbyggare hämtade sina tegelstenar.
Kl. 14.00: Skymningen börjar komma och operation stearinljus inleddes. Batterierna till införskaffade pannlampor kollades.
Kl. 15.00: Att läsa kvällstidning med pannlampa gick utmärkt, den vita ljusfläcken koncentrerar blicken på sidorna så den slipper fladdra hit och dit bland rubrikerna.
Kl. 16.30: Tömdes öppna spisen på gammal aska och fimpar och fylles med grillkol. För att se grillköttet på gallret måste pannlampa användas.
Kl. 17.30: Fyra personer med pannlampor kring matbordet. Stämningen var lite kuslig. Det kändes som ett party i Kiruna gruva. Pannlamporna visade sej dessutom ha en begränsning, de går inte att blända av. När man höjde rödvinsglasen för att se varandra i ögonen och skåla, var det som att möta en raggarbil med extra helljus.
Kl. 18.00: Tändes stearinljusen i undervåningen. Huset liknade en sockenkyrka första advent.
Kl. 18.30: Diskuterades ytterligare tänkbara besparingsåtgärder.
  I Kvällsöppet sa dom, att man ska stänga av kylskåpet och ha käket hängande i en plastpåse utanför köksfönstret. En familj vi känner försökte, grannens schäfer neg och tackade. Hon har inte varit så stoppmätt sen hon fick sin senaste brevbärare.
  I Kvällsöppet sa dom också, att man ska låta bilen stå. Äldsta sonen föreslog att man skulle sälja bilen och i stället satsa på en gengasdriven moped som man eldar med grillkol.
  Ett förslag att driva mors elvisp med yngsta sonens ångmaskin bordlades med hänvisning till, att dom där jäkla araberna sannolikt behärskar även världsmarknaden på metatabletter.
  En bättre idé ansågs vara att utrusta motionscykeln med generator som driver TV :n. Familjemedlemmarna får turas om att trampa. Om man inte trampar fort nog, svartnar bilden och ljudet mörknar. Mitt i en New York-rapport kommer Arne Thorén att inför våra ögon förvandlas till en Sidney Poitier och börja prata som Leif Andersson, jazzkrönikören i Malmö.
    Söndag morgon efter ett dygn, när endast värmepannan och TV:n tillåtits slösa el, kollade vi mätarna. Vattenmätaren stod fortfarande på 1429.9 kubik. Den har sannolikt pajat.
  Elmätaren visade på 54.747,8 kWh vilket betyder att vi förbrukat 21,6 kWh. Jämfört med fredagens slöseri hade vi sparat 1,4 kWh, dvs. 9.8 öre.
    Visst var detta en framgång. Men små barn ska alltid säja sanningar, det har dom lärt sej av H C Andersen. Yngste sonen sa:
    — Heja farsan, 9,8 öre är bra sparat! Fast det kostade ju 23 kronor i stearinljus att göra’t!