"Köldtest"... Ha! 
 
                                                          
  nr 3  1979
■■■ Jag trodde personligen inte det var möjligt, men den här veckan har vi faktiskt åkt slalom i fyra timmar om dan i 34 grader minus!
  Österrikarna, som byggt liftanläggningarna, trodde heller inte sina ögon. Liftmaskinerierna är garanterade att klara minus 20, men inte lägre. Men Ramundbergets tappra liftbataljon, Gösta Ljungberg, Christer och Tomten och grabbarna, stod där med blåslampor i gryningen och tinade upp växellådorna så pass, att oljan blev flytande och startade sedan efter att ha bett en stilla bön till Vår Herre.
    Vi har den här veckan överhuvudtaget fått omvärdera vår tro på begreppet "köldtestat" som förekommer i allsköns reklam för både skidprylar och bilar.
    Vad är beteckningen "köldtestad" värd när det gäller bilar? Saabar, Volvobilar, Oplar, BMW och Mercedes gav inte en suck ifrån sig när hotellgästerna satte in sina uppvärmda batterier och vred på nyckeln. De flesta av de köldtestade bilarna var stelfrusna in i märgen, ratten gick inte att vrida, växelspakarna gick inte att rubba, gaspedalerna stannade i bottenläget när man trampade på dem, stötdämparna frös, så att de personbilar som hjälptes igång stötte som gamla lastbilar på vägen.
    En enda bil av hotellgästernas 30 sparkade i gång av sej själv, en gammal Volkswagen 1200 från 60-talet. 
    På de andra gick inte ens hjulen runt. Hur går det till när man köldtestar en bil? Sker det i 5 grader minus utanför fabriksknuten i Trollhättan?
    Prylarna vi hade på oss var också köldtestade. Mig närstående personer, som offrat mellan 1200 och 1300 kronor på moderna skidpjäxor, frös om tårna efter 20 minuter i backen och måste lämna skidskolan. En ung man som köpt ett par tekniska underverk till skor, Scottpjäxor för 1290 kronor, fick hela veckan förstörd, därför att skruven i gångjärnet mellan skaft och sko gängade ur och försvann i snön. Några reservskruvar finns inte att tillgå i fjällen. 
    Själv åkte jag för fjärde säsongen i ett par 268 kronors San Marco och hade det varmt och skönt om fötterna.
    Fräna skidkepsar från NK gav inte sina ägare annan glädje än att de frös örona av sej. Virkade toppluvor för en fjärdedel av priset är det enda som stoppar när det är 34 grader kallt och man har en viss fartvind att räkna med i pisterna.
    Täckjackor och täckbrallor håller måttet, även om de tunna satinytorna blir spröda av kylan och rispas av minsta kontakt med en fjällbjörk. Men alla dessa glasögon, som säljs för hundra kronor paret, visade sig helt värdelösa i denna kyla. Vi skulle ha behövt dem för att skydda ögonen mot den råa fartvinden (vi åker ju så rasande fort) men de isades snabbt igen och gav ingen sikt. Dessutom blir plasten de består av spröd. De går i småbitar vid minsta påfrestning.
  Det där var de erfarenheter vi vann av de iskalla dagarna i årets första slalomvecka. Det står på slalomprylarna, att de är köldtestade, det står på bilarna att de är det. Tro inte på det.
    Människan då? Jo, hon är den underbaraste maskinen av alla. När bilar vägrar fungera, när motorer dör och hjul fryser fast, visar sig människan vara en ganska fenomenal konstruktion. Det är klart att våra nästippar och örsnibbar tog stryk, det är klart att vi blev stela i knäna och hade svårt att "få till'et" i pucklarna, men vi fungerade! Att komma ner till hotellet efter åkning i -34° och krypa in i bastun, där temperaturen höll sig kring +110°, var en liten sensation. Att man inte small av! Vore jag kropp utsatt för 144° temperaturskifte inom loppet av en kvart, skulle jag säja opp mej.
   Husen då? Klarade dom kylan? Ja, de gamla bastanta kåkarna gjorde det, men inte de nya monteringsfärdiga fritidsstugorna. Han som hyr ut en stugby bestående av kåkar, levererade från ett företag i Västerbotten 1976, fann till sin häpnad att de elektriska elementen inte förmådde hålla mer än + 12° inomhus. I Tännäs slocknade strömmen helt till följd av belastningen på elnätet och alla invånarna i en stugby fick fly till närmaste hotell. Vatten- och avloppsledningar frös. Enskilda stugägare fick överge sina stugor och resa hem till Stockholm i den mån de fick i gång bilen. Folk i husvagn höll på att frysa ihjäl när gasolledningarna proppades igen. Det kommer en proposition i riksdagen i vår, som föreslår förbud mot att bygga fritidshus och villor enbart uppvärmda med el. Alternativ uppvärmningsmöjlighet måste finnas. Det verkar klokt.
   Det var en vecka när vi plötsligt kände för den gamla historien om banvakten, han som högg svansen av katten. Alla förebrådde honom och undrade varför, för husdjur med kuperad svans var inte vidare modernt på den tiden.
    — Jo, försvarade sig banvakten, det blev så jävelens kallt i banvaktsstugan när dörren ideligen skulle öppnas för att släppa in eller ut den jamande katten. Men sen, när svansen kom bort, behövde vi bara öppna bråkdelen av en sekund och då kunde vi hålla värmen.
    Det är Norrland det.
    Det var alltså en vecka när Ingemar Stenmark hemma i Tärnaby inte kunde träna mer än ett par åk, det var en vecka när vi andra, vi Stenmarks efterföljare, lärde oss att det här med köldtestade skidprylar och köldtestade bilar nog är bra, men använd dem inte i köld, för sånt tål dom inte.
  Det var som vännen Claes Strömberg på Ornövarvet brukar säja när folk skäller om plastbåtar:
    — Finns det något vackrare än träbåtar i mahogny när de är nyutrustade på våren, när de är nyfernissade och gnistrar i solen, när de bukiga fartygssidorna blänker som speglar? Men sätt inte båtarna i sjön, för det tål dom inte!