MAKTSPELET!
    
nr 37  1967                 
■■■ Efter förra höstens styrelseval i Krattarbackens villaägareförening var ordföranden Brottarn Persson beredd att lämna sin post och avgå. Detta avslöjas i den bok “Maktspelet”, som i dag ges ut på eget förlag av en av medlemmarna i villaföreningen, marknadsutropare Oskar Hursár. Brottarn Persson hade redan utsett sin efterträdare, nämligen kassören i styrelsen, inkasserare Gurra Brysk.
 Mummel har bläddrat i Oskar Hursárs uppmärksammade bok och kollat en del detaljer.
    Brottarn ock hans styrelse har suttit i spetsen för Krattarbackens villaförening i 22 år. Det må understrykas att Brottarn kan se tillbaka på ett villaföreningsordförandeskap som vilat på en fruktbärande framstegspolitik. Det var Brottarn som såg till att alla villaägarna gick in för enhetliga brevlådor i kopparplåt. Det var Brottarn som fixade så att alla körde med samma gräsfröblandning och samma färg på skovelskaften så att det inte behövde bli nåt gurgel om skovlarna under snöskottningen utan att alla kunde nyttja allas skovlar. Det var Brottarn som införde att alla käringar i villaområdet purrades klockan 06.45 så att dom kunde stå på varsin förstutrapp och vinka i takt till var sin gubbe klockan 07.30. Det var Brottarn som flera gånger satte sin ordförandepost på spel när han genomdrev kraftiga höjningar av medlemsavgifterna för att alla ungar i villaområdet skulle få fria kulor.
    Varför ville Brottarn avgå hösten 66? Jo, han och hans styrelse fick bara 45 av de 94 villaägarnas röster mot vanliga 48 som brukar ge absolut majoritet. Det var tre röster som föll bort.
    — Man måste ha föreningens fulla förtroende för att kunna driva en aktiv politik gentemot Hus & Hem, tomtbolaget som vi köpt alla kåkarna hos, framhåller en suckande Brottarn Persson. Vi anser inte att vi fick medlemmarnas förtroende i höstas. Det var Smyget Jönsson, Putte Nilsson och gamla gumman Harpinger som svek.
    — Gick över till oppositionen kanske?
    — Ja, åtminstone Smyget å Putte!
    — Gumman Harpinger då?
    — Ja, tänk vad vi investerade i den, suckar Brottarn. Kaffe å tårta var och varannan vecka och till midsommarn köpte jag'na en ny hörlur av egna medel. Gumman tacka å tog emot och sa inte ett pip om att hon skulle flytta till Luleå veckan före valet!
    Det stämmer alltså att herr Persson tänkte avgå och överlåta posten till Gurra Brysk?
   — Visst stämmer det. Gurra, sa jag, Smyget och Putte har gått över till oppositionen och käringen Harpinger har emigrerat. Det är ute med mej. Väljarna vill ha unga kisar som kan steppa i halmhatt på mötena och hålla igång! Du får rycka in. Men Gurra bara ruska på skann och sa, att det “vågar inte faan lämna föreningskassan till dom yngre polarna i styrelsen. Dom bara köper kola för stålarna för att dela ut bland barnen och göra sej poppis”,
    — Det framgår av Oskar Hursárs bok att oppositionen, dvs. Smyget och Putte och dom tar emot pengar från tomtbolaget som därigenom utövar påtryckningar på dem?
    — Ja, vi har ganska goda informationer i den riktningen, framhåller Brottarn Persson. Smyget sågs en vecka före årsmötet sitta och dricka grogg med en gubbe från tomtbolaget. Ja, min fru såg det med egna ögon, för det hade gått en maska på Smygets persienn. Och Puttes gumma rantade omkring i kåkarna fjorton dar före årsmötet och berättade för vem som ville höra på att tomtbolaget hade låtit Putte hoppa över senaste halvårsamorteringen på topplånet.
    Rent förtal, säjer en upprörd Putte Nilsson till Mummels utsände. Vi inom oppositionen tar inte emot några ekonomiska förmåner av bolagsherrarna. För det första tog jag aldrig emot dom 5000 som dom kom dragande med, för det andra så sa dom att det inte var några villkor förknippade med pengarna. Det var det sista dom sa när jag skrev mitt namn på kvittot!
    — Brottarn börjar bli gammal och gaggig eller också är det Oskar Hursàr som fått saker och ting om bakfoten, framhåller en lika upprörd Smyget Jönsson. Visserligen har man väl fått en tusenlapp då och då av tomtbolaget, men några ekonomiska mellanhavanden har det aldrig varit oss emellan.
    Snacket om att Brottarn erbjudit Gurra Brysk att ta över som ordförande är rena sagorna, säjer Putte Nilsson. Det vet väl alla människor att det inte är Gurra Brysk som ska bli ordförande efter Brottarn utan den lille junioren i Brottareklubben, Lill-Braket Svensson. Han är utsedd sen flera år!
    Lill-Braket, en jättefolklig kille som alltjämt kör omkring med en nerkörd Fiat 600, ler avväpnande mot Mummels utsände.
    — Är det riktigt att ni är utsedd som nästa ordförande i Krattarbackens villaförening?
    — En gång fick jag en röst som förknypplare i kyrkliga syföreningen, säjer Lill-Braket outgrunderligt och ler.
  Det politiska spelet i Krattarbackens villasamhälle fortsätter Brottarn Persson ser fram mot nästa årsmöte med blandade känslor, Stora grejor är på gång i föreningen. Man måste ha en ny anslagstavla nere vid tvärvägen, det måste till en ny gunga i lekparken i stället för den som Smyget Jönsson sparkade sönder på sista kräftskivan och vidare kommer vårbruket att innebära stora utgifter för maskrosbekämpningen.
    — Pengar, pengar, suckar Brottarn. Alla dessa utgifter kostar pengar och det innebär att medlemsavgifterna måste upp igen. Men villaägarna tycker att vi har nått taket. Det vete helt enkelt fan hur man ska bli omvald en gång till.
    — Du får bli TV-idol, säjer Brottarns hustru.
    — Nä, det går inte en gång till. Det året jag drog en fräckis i Hylands hörna fick jag 51 röster av 94, elva nya väljare.
    — Tre var det väl? 48 + 3 blir 51. 48 + 11 blir 59.
    — Javisst säjer Brottarn dystert, men det var åtta gamla väljare som stack, fem frimicklare gick över till oppositionen och så var det tre andra som inte hade haft TV:n på.
    Krattarbacken går en spännande framtid till mötes. . .

Har ni hört den här?
Chefen till Johansson som begärt löneförhöjning:
    — Jag har hört att Ni slösar bort lönen på kvinnor, vin och sång och att lönen därför inte räcker till. Är det riktigt Johansson?
    — Ja, chefen.
    — Säg mig. . . kan vi inte slå oss samman en kväll. . .?