Minns ni den snö som föll i fjol?
 
     nr 5  1971                                      
■■■ Nu har det varit november i tre månader, så det blir väl knappast någon riktig vinter i år.
  Minns ni hur det var i fjol vid den här tiden? Då var tillvaron spännande. Varje morgon gick man ut på gatan och rev omkull en snöhög i förhoppning att det var i just den snöhögen som ens egen bil befann sej. Men för det mesta var det grannfruns. Hon neg och tackade varje gång. Så småningom lärde vi oss att fästa en biobiljett i toppen av radioantennen som igenkänningsmärke. Detta fungerade alldeles utmärkt. Knepet hade inte bara det goda med sej att man genast kunde uppsöka rätt snöhög, utan vissa morgnar fick man hjälp med skottningen av tre närboende scouter samt en lavinhund, vilka fått för sej, att här låg en ripjägare begraven.
    Ack, det var en härlig nordisk vinter.
    I år är situationen bedrövlig. Statsisbrytaren Ymer irrar omkring i Bottenhavet utan att sikta så mycket is att det ens räcker till kaptenens kvällsgrogg.
  Sporthandlare överväger dystert att hänga sej på vinden i ett av trettiotusen osålda pjäxsnören.
  Brusiga Berra från Södermannagatan har fått vidkännas ett svårt inkomstbortfall eftersom han är friställd från snösvängen. Den enda trösten är, uppger han på förfrågan, att man får kvarta i fred i de kommunala sandlådorna. Förra vintern blev man purrad redan klockan fyra på morron av nån idog kommunalgubbe som skulle sanda trottoaren.
  Försäljningen av pälsmössor rapporterar katastrofalt låga siffror. Varma korvgubbar begär statsbidrag för omskolning till glassgubbar och i rabatterna tittar yrvakna krokusar upp och säjer: Oj, är det redan långfredag!
    Vad gör man då för att orka släpa sej igenom denna märkliga barvinter?
    Jo, man gör förstås det bästa av situationen. Får Mummel komma med lite tips?
  Gamla ishockeypuckar blir utmärkta hjul på skidorna. Man behöver åtta puckar, fyra på varje skida. Sen är det bara att fatta stavarna och dra på trissor.
  Skyffelton är det nya populära motionsspelet i villaförorterna. Man spelar med grannen med staketet som nät och snöskyfflarna som racketar. Med vanlig tennisboll kör man spelet efter badmintonreglerna. Pettersson i 57:an har en smash som kan söva en oxe. Hansson i 86:an är inte dum han heller. Han kör med aluminiumskyffel och plockar poäng med en fullkomligt lysande underskruv. Skyffelton är en fullgod ersättning för den motion som skidåkningen gav på den gamla goda tiden då det snöade.
    Kåken är full av prylar som inte kan användas därför att vintern är som den är. Men med lite fantasi och ett minimum av händighet kan man komma långt.
  Av hockeyhjälmen blir det en trevlig ampel för Azalean.
  Lillgrabbens knäskydd av plast blir trevliga små balkonglådor för krasse och penséer.
  Mellanpojkens bandyklubba blir en utmärkt spatserkäpp åt gamle farfar, och tar man bara av stålskenorna, så blir flickans konståkningsskridskor ett par festliga popkängor åt lilla lilla mor.
  Avsågade skidspetsar lämpar sej utmärkt som planteringsspadar för den lille trädgårdsamatören. Av två skibindningar gör man en trevlig muskelstärkare och de eleganta stretchslalombyxorna behöver bara dränkas i linolja för att bli ett par finfina grodmanskalsingar. Skidstavar är det bästa stöd som spröda äppelträn kan få här i livet. (Kom ihåg att bambu stavas med ett m, skriver man två m kallas det stavfel.)
    Visst kan vi göra barvintern till en fröjdefull tid. Det gäller bara att vilja, som politiker brukar säja. River man tvåhundra Dagens Nyheter i flisor och blandar dessa med klister, får man en deg som det blir utmärkta snögubbar av.
  Eller det här då: Ställ köttkvarnen vid det öppna fönstret. Mata den med toalettpappersrullen och veva allt vad ni orkar sa överraskar ni era grannar med ett härligt snöfall precis som förr i tiden.
    På Aspuddens Idrottsplats gjorde byalaget gemensam sak. Genom amerikanska lotterier fick man ihop tolvhundra kronor till såpa över hela idrottsplatsen så att bilägarna kunde träna halkkörning. Det gäller att inte ligga av sej, ty vem vet, nästa vinter blir det kanske snö.
  Ställer man en djup tallrik med vatten i frysboxen får man en fin skridskobana åt kanariefågeln.
    Våran kanariefågel åker på två gem och är riktigt duktig. Fast ska sanningen fram sa fuskar hon lite. Hon tar stöd med vingarna i piruetterna.
    Hon är i alla fall ambitiösare än de andra husdjuren. Marsvinet bara trattar på ändan och fräser.
    Glad vinter från Mummel.

Har ni hört den här?
Mannen mötte hustrun i tamburen spritt naken.
    — Är du inte klok, ska du gå ut så där?
    — Ja, det är en demonstration. Jag ska visa hela stan att jag aldrig får några kläder av dej!
    — Så du ska gå hela Storgatan fram spritt naken?
    — Jaja men!
    — Över torget och in på Drottninggatan?
    — Just det.
    — Förbi station,,, och telegrafen?
    — Jajamensan!
    — Förbi Posten också?
    — Ja!
    — Hörru du, då kan du väl vara bussig att lägga på det här brevet åt mej. . .