Mysteriet med den utpekade kriminalassistenten!
          nr 22  1962                 
■■■
Denna vecka tänkte jag inviga er i »Mysteriet med den utpekade kriminalassistenten», ett drama med en parkeringsplats, tre bilar och en anonym angivare, Händelserna utspelas på parkeringsplatsen utanför Vasamuseet på Djurgården i Stockholm. Vi befinner oss i modern tid, d.v.s. söndagen den 13 maj i år.
    Jag har varit och tittat på revyn Gröna Hund på Gröna Lund mellan kl. 18.OO-19,20. Kommer tillbaka till min bil på P-platsen vid Alkärret och mitt sällskap säjer:
   — Du har fått en buckla på höger bak! Jag går runt bilen och tittar. Jo, minsann. En lång buckla i skärmen på min ljusblå Volkswagen Cabriolet. Längs bucklan löper ränder av vinröda lackrester från den påkörande bilen.
    Håhå jaja suckar man, för man vet ju, att i sådana här fall när folk kör på ens bil och smiter, så får man för det mesta stå för fiolerna själv. 
    Men hast du mir gesehen, på vindrutan, fastklämd under torkaren, sitter en liten lapp på vilken det står: »En med registreringsnummer Axxxxx har gjort skrapan på höger bak! En som såg det». På måndagen ringer man bilregistret, som säjer:
    — Axxxxx innehas av kriminalassistent N.N.
    Man ringer upp kriminalen, får efter många om och men veta, att kriminalassistenten i fråga arbetar på inbrottsroteln, kommer i kontakt med kriminalassistenten och säjer:
    — Herr NN var på Djurgårn i går?
    — Jaha, det stämmer.
    — Och parkerade vid Alkärret?
    — Ja, just det.
    — Och herr NN råkade köra på en bil under utbackningen från parkeringsplatsen?
    — Jaha.
    — Det var min bil. Jag hade väntat att herr NN, kriminalassistent och allting, skulle höra av sej på något vis och inte bara smita ifrån platsen. Nu fick en anonym angivare sätta mej på spåren.
    — Ja, förlåt mej, säjer den utpekade kriminalassistenten. Men jag hade sex barn i bilen och vi var alla av och kikade på er bil, men vi kunde aldrig upptäcka någon skada.
    — Men hela höger, bakskärm är ju bucklad.
    — Jamen, det var ju gamla skador, det!
    — Gamla? Jag har papper på att bilen i dess helhet omlackerades i april. Dessutom har jag vittnen att bilen var hel när jag ställde den ifrån mej i går.
    — Konstigt.
    — Mycket konstigt. Jag kommer till kriminalen om en stund och visar den.
    Man åker till Kungsholmen, kallar ut kriminalassistenten på gatan och säjer: Titta själv!
    Kriminalassistenten NN:
    — På, vad då?

    — På bilen.
    — Men det var inte den här bilen som jag hakade i! Det var en större, äldre, svartlackerad bil och på bakflygeln hade den två stora fläckar av röd grundfärg. Den här bilen har jag aldrig sett.
    — Jag stod tredje eller fjärde vagn från Vasaporten räknat.
    — Och jag stod femte eller sjätte vagn. . .  Jag skulle gärna betala skadan, men jag kan bedyra er, att den här bilen har jag aldrig sett!
    — Men kriminalassistenten är ju tydligt utpekad. Här på lappen står: »En med registreringsnummer Axxxxx har gjort skrapan på höger bak! En som såg det» Är inte det ert nummer?
    — Jo.
    — Vad har ni för färg på er bil?
    — Vinröd.
    — Men titta här finns ju tydliga vinröda lackmärken.
    — Ja, men jag svär på att jag inte har törnat emot er bil. Vi kan åka hem till mej i Farsta och titta på min bil, så får ni se, att jag inte har några skador på den. Den bilen jag hakade i, hade heller inga skador. Min främre stötfångare hakade lätt i hans höger framskärm men det blev inget brott, ingen synlig skada. Det var därför som jag åkte i väg utan att höra av mej.
   Ah, sweet mystery of lack!  Vad gör man nu? Tror på den utpekade kriminalassistenten och betalar den hundralapp som skadan kostar eller vad? Den utpekade sa:
    — Jag ska personligen uppvakta Trafikförsäkringsföreningen och utverka att ni får ersättning.
    Vad är trafikförsäkringsföreningen för något?
    Redaktör Arne Algaard i Försäkringsbolagens Upplysningstjänst säjer:
    — Tyvärr händer det rätt ofta att en bilist, som orsakat en skada, smiter från olycksplatsen. Man har ansett, att det skulle vara socialt sett otillfredsställande, om den som på detta sätt lider skada, blir utan ersättning. Därför har man infört en bestämmelse om att samtliga trafikförsäkringsbolag gemensamt skall svara i sådana fall. Det är Trafikförsäkringsföreningen som sköter denna skadereglering för bolagens räkning. Genom föreningen kan ni alltså få ersättning, om ni själv skulle bli skadad av en bil, som ni inte kan identifiera. Ni kan också få ersättning för en skada på er bil, om den exempelvis blivit påkörd under parkering. Ni måste emellertid alltid — genom åsyna vittne eller på annat tillförlitligt sätt — kunna styrka, att skadan uppkommit under sådana omständigheter, att vederbörande bilist, om han varit känd, lagligen kunnat göras ansvarig för det inträffade. Vidare måste ni alltid göra polisanmälan.
    Jag avvaktar med spänning nästa kapitel i »Mysteriet med den utpekade kriminalassistenten» . . .