Nu är det dags att bojkotta restaurangvagnarna!
                                                        
  nr 42  1970                 
■■■ Nu är måttet rågat! Nu kan vi inte finna oss längre i det här!
    Bojkotta maten på SJ:s restaurangvagnar!
    Vem är det egentligen som är chef för AB Trafikrestauranger? Och kan man tala om varför denne person inte avgår? Den mat, som det senaste året serverats på SJ:s restaurangvagnar är nämligen ingen mat. Den är ett tjänstefel.
    Kanske har restaurangchefen svårt att sköta sitt jobb. Han kanske är sjuk efter att ha begått misstaget att äta av sin egen mat?
    Vad vet vi.
   Hungrig efter en 30-milaresa med bil genom Norrbotten kastar man sej på södergående tåget till Stockholm. Man traskar förväntansfullt in i restaurangvagnen. Man når den ungefär samtidigt som tåget stannar i Bastuträsk. Vi fastnar för kycklingbröst i gräddsås. Vi har också manipulerats av vagnens reklamlappar för ett gott originaltappat Bordeauxvin till maten, Le Cardinal, 13 kronor halvflaskan. Dyrt, men säkert gott.
    Tyvärr, säjer de söta flickorna bakom disken i denna ultramoderna självserveringsvagn. Kycklingbröst är slut.
    — Men vi är ju bara i början av resan?
    — Ja, men vi kom från Stockholm i går. Och nu är kycklingen slut. Det får bli köttbullar i stället.
    — Och vi som hade tänkt dricka det goda rekommenderade rödvinet. . .
    — Det går väl bra till köttbullar?
    — Mja . . . låt gå för köttbullar då.
    Inte nu, säger flickan, inte så länge vi står på station!
    — Inte så länge vi, står på station? Jag trodde bara det var toaletten man inte fick använda när tåget gör uppehåll vid stationen?
    Nej, förklaringen är att strömmen inte orkar hetta upp elektronugnen. När tåget går, går också ugnen.
    Sakta sätter sej tåget i rörelse och den elektriska spänningen i vagnen blir så pass hög, att det räcker för att ge de förhandsstekta köttbullarna en upplivande stöt.
  Det visar sej, att det inte var mycket att ödsla ström på, sju torra bullar med skrynkliga giftgröna ärter och fyra halvvarma burkpotatisar. En hemsk misstanke smyger sej över oss, man kanske inte serverar varmrätterna medan tågen gör uppehåll, bara därför att maten ger gästen ett tvärt behov av att kuta på toaletten?
  Det fanns faktiskt ett alternativ till denna köttbullsorgie, bayonneskinka med ägg. Men nej tack, den har vi gått på förut. Jag tror det var mellan Norrköping och Linköping som vi åt den sist. Äggröran är som klister ehuru den saknar vanligt klisters vidhäftningsförmåga. Skinkan är en torr skinnlapp som skulle bli en utmärkt flugsmälla om man spikade fast den på ett litet träskaft.
    — Får ni inte klagomål på maten? frågade vi flickorna i disken.
    — Jo, suckade dom, men det händer sa ofta så vi bryr oss inte om att lyssna längre.
    Vi är ett tåligt folk som inte gnäller i första taget. Vad är dålig mat på tåg för något att gnöla om, när världen är så full av vitalare problem?
    Nej, det kan tyckas. Men så gnölar vi inte så ofta heller. 
  Vi fann oss i att porslinet och glasen försvann och ersattes med tallrikar och muggar av plast. 
  Vi fann oss i att all service försvann, ty vi insåg att det inte kunde vara lönsamt med sju mans besättning på vare restaurangvagn.
  Vi åt med förtjusning den utmärkta pepparstek som ett tag ingick i Trafikrestaurangers drive, men vi fann oss även i att den försvann, Det kunde ju inte vara många örens förtjänst på den.
    Men! vi finner oss inte i den förolämpning det innebär att servera knappt ätbara köttbullar för 7 kronor och 25 öre eller denna guckliga gula smet som under benämningen äggröra marknadsförs med en torr skinkbit som brasklapp.
    Vi som reser med tåg därför att vi föredrar det framför flyg, har rätt att ställa krav på mat som håller åtminstone enkel grillbarskvalité.
    Till dess en bättring åstadkommes lovar undertecknad att personligen bojkotta den mat som hittills serveras.
    Vad ska man då ta sej till när man inte kan göra restaurangvagnarna lönsamma?
  Jo, man kan göra som förr i tiden, lägga in matuppehåll i tidtabellen så att resenärerna kan uppsöka restauranger i de städer som passeras. Det var så de gamla järnvägshotellen kom till. 
  Man kan införa kontroller med blåbärssoppa som i Vasaloppet. 
  Man kan sälja små grillugnar till passagerarna så att dessa kan tillaga medförd mat. Det sker på ryska fjärrtåg och fungerar utmärkt.
  Man kan uppmana de resande att medföra färdiglagad mat hemifrån i små aluminiumlådor.
    Man kan ju också tänka sej, att man anställer en restaurangman som chef för AB Trafikrestauranger. Den nuvarande chefen, vilken han nu är, kanske invänder att han faktiskt är en restaurangman. Det vägrar jag i så fall att tro. Ingen restaurangman med yrkesstolthet prackar på sina gäster en sådan eländig krafsmat som AB Trafikrestaurangers vagnar gör!
    Ordet är: Bojkotta!