RAPPORT FRÅN ETT ÖVERGÅNGSTÄLLE!
                                                                                                          
  nr 48  1970                 
■■■ Den strykande åtgången på fotgängare har på sistone föranlett pressen att ägna fotgängartrafiken extra uppmärksamhet. Även Mummel, denna samhällstillvända sida, har kollat fotgängartrafiken i veckan. Efter mycket letande fann vi ett övergångsställe som inte var upptaget av Dagens Nyheter. Här följer vår rapport:
    Endast en dödsföraktande elit med sann sportsmannaanda synes anlita de obevakade övergångsställena. Majoriteten av fotgängarna tycks sakna fighting spirit och skockas därför vid de ljusreglerade övergångarna. Det har antagligen med årstiden att göra. Redan de gamla profeterna lade märke till folks beroende av trafikljus när landet låg i mörker, eller som det heter hos Jesaja (9:2): “Det folket som i mörkret vandrar ser ett stort ljus”.
    Gamla veteraner inom raggarkåren brukar visserligen säja, att det är betydligt högre poäng att hämta på de ljusmarkerade ställena. Köra omkull käring som går mot grönt ljus ger fem poäng. Köra omkull käring på obevakad övergång anses i raggarkretsar vara värt på sin höjd två poäng, såvida inte käringen är nedlastad med torgkassar, då kan det bli en 3:a.
   Ändå valde vi ett obevakat ställe. Under ett par timmars tid observerade vi att fotgängarna fördelar sej i starkt profilerade kategorier. De olika kategoriernas centralfigurer är dessa:
1.)   Tveksamma Magda. Hon tar två steg ut i gatan så att en annalkande Mercedes får stanna med skrikande bromsar. Skriket skrämmer upp        Magda på trottoaren igen. Men gubben i Mercedesen står stilla. Har han en gång stannat så ska käringen fan i mej över. Men tveksamma        Magda har fått hjärtklappning och vågar inte. Då gör gubben i Mercedesen en flott inbjudande gest som innebär att Magda ska gå. Men        Magda skakar på huvudet. Då ryter en knölaktig mansperson bakom Magda: “över med dej käring, han vinkar ju klart!” Då tar Magda        steget ut i gatan. I samma sekund har gubben i Mercan tröttnat och rivstartat. Magda blev 55 år, En del blir 58.
2.)   Demonstrerande Harald är en mycket vanlig typ. Egentligen har han väl ganska bråttom av marschtakten fram till övergångsstället att
       döma. Men när bilisterna väl har stannat för att släppa honom över, tar det honom fem minuter att korsa gatan. Han går i ultrarapid med
       blicken fastnitad i husväggen på andra sidan. De otåligt väntande bilisterna ser han inte, dom är luft för honom. Om någon bilist dristar 
       sej till att skynda på honom med en liten tutning, stannar Demonstrerande Harald och ger bilisten en sån där blick som små hundar 
       brukar få när de har gjort nåt på mattan.
       En rutinerad skåpbilschaufför jag känner tycker att Demonstrerande Harald är vidrig.
       — Dom är värst på lördagsförmiddagarna, påstår han. Då sprider dom sej i svärmar över hela stan och retar gallfeber på bilisterna 
       genom att släpa sej över övergångsställena. Jag brukar vända bak och fram på vindrutespolarna på lördagarna och spruta vatten på dom!
3.)   Hulda med hunden är kanske inte så vanlig, men desto riskablare när hon förekommer. På de ställen Mummel kollade i veckan dök det upp
       fyra stycken Hulda med hunden. Problemet med henne är att hunden och Hulda går i otakt. Där Hulda vill över då vill inte hunden utan
       sätter sej på bakhasorna och ylar tills Hulda återvänder upp på trottoaren. Hunden viftar då belåtet på svansen, varpå den tar ett 
       språng ut i trafiken med Hulda efter sej. Hulda med hunden ligger bakom många bromsskrik i trafiken så här års.
4.)   Livrädda Herman måste ha en kvart på sej vid varje övergångsställe för att samla mod och besluta sej. När han äntligen tar chansen 
       korsar han gatan med små trippande halvspringande steg. Dels går det inte fort, dels ser det löjligt ut. Men Livrädda Herman kan inte        springa fortare, hans löpstil hämmas av att han med bägge armarna hårt omkramar en sprängfylld påse från systemet.
5.)    Utländska Urban är ett problembarn. Han är utländsk turist. Dels hajar han inte språket, kan inte läsa trafikskyltar och förstår inte 
       vad droskchaufförerna menar när dom ryter “rör på spirorna,  jävla döskalle!” och dels hittar han inte. Vi såg flera Utländska Urban 
       stå och glo i sina fladdrande turistkartor mitt bland bilarna. Det berättas från Hötorgscity att ett mopedbud körde rakt in i en Urban.
       Ut länningen blev mycket förvånad när det plötsligt gick hål på kartan och ett finnigt nylle stack upp mitt i Staden mellan broarna.
    Att stå vid ett övergångsställe och föra statistik med penna och papper har för övrigt sina sidor.
   Var sjunde bilist stannade och trodde att vi ville över gatan.
   En Demonstrerande Harald försökte smygkika i protokollet och sa: “Ere mej du ritat av så åke'ru på en propp”.
   En dam fnyste och sa högt till sin väninna: “Också ett ställe att fylla i tipskupongerna på!”
   En soignerad skådespelare, 40-talscharmör vid filmen, skakade på huvet och sa: “Lessen, men jag har slutat skriva autografer”.
    Slutet på undersökningen blev detta:
  123 personer använde övergångsstället.
  122 kom över.
  1 fick lift med en barsk herre som slog upp bildörren och röt: Du skulle ju vänta utanför 57an, jävla kossa!
  1 kom över 3 gånger. Tredje gången fick hon resväskan med sej.
  1 person som skulle gå över ångrade sej. Men jag får väl tillbaka min hundralapp av honom en annan gång.