Tack för korten, vad ni nu heter. . .
                                                                            
  nr 32  1972                 
■■■ Till alla människor som denna sommar har varit vänliga nog att skicka mej vykort från sina semesterparadis, vill jag säja två saker:
    1. Tack för kortet!
    2. Vem fan är ni?
   Hela väggen är full av vykort, men jag vet inte vem som skickat dom. “Hälsningar från Lasse och Birgit” står det. Jag känner fyrtisju Lasse och minst arton Birgit. På andra kort står det Anders och Ulla. Vem är Anders? Är det Anders Hansson som jobbade på Kuriren på 40-talet? Är det Anders Hansson som låg i slafen över mej i lumpen? Är det Anders Hansson som köpte min begagnade Volkswagen? I så fall kunde han ha lämnat sin adress, för han är fortfarande skyldig mej 800 spänn. Är det Anders Hansson som var här ute på ön sommaren 1968 och var så full när han skulle förtöja båten, att han knöt aktertampen om en svan i stället för bojen? (Jag trodde aldrig att en svan kunde bli så arg) Eller är denne vykortsskrivande Anders en Anders Larsson. Jag känner ett dussin såna också. Anders Lundberg känner jag bara en, men den kan inte gärna skriva från Las Palmas utan kortet borde komma från ett helt annat ställe, är det inte Vaxholmstrakten som Bogesund ligger?
    Möjligen kan det vara Anders Berggren, men varför skulle han skriva till mej för? Vi har ju inte setts sen 1958, den där natten jag släckte strålkastarna på hans bil så att han körde i diket. Jag förstår inte att han förlorade humöret, det var ju han själv som sa, att tredje
knappen från vänster var cigarrettändaren.
   Enda ledtråden i det här mysteriet är att Anders, som skrev kortet, skulle vara försedd med en böna som heter Ulla. Förlovad, gift eller bara på lattjo, vad vet jag? Jag känner minst 50 stycken Ulla, rätt trevliga flickor allihopa utom en, som alltid skulle visa hovmästaren att hon kunde vifta med örona. Möjligen kunde man fastställa denne Anders identitet genom handstilen. Anders Berger kan det inte vara, för han skriver så att raderna ser ut som fotspåren efter en fembent skalbagge. Det här kortets hälsning är skriven i en ganska elegant, nästan lite kokett stil. Det tyder på någon som ofta skriver för hand i jobbet, någon receptförfalskare i knarkbranschen eller så.
    Lassar och Andersar går väl an, men det mest förbryllande är Ulf. Han har skrivit tre kort på två veckor. Verkar vara en efterhängsen typ. Ett kort kom från Kalmar, ett från Visby och ett från Sandhamn. Det verkar som om karln är sjöman, såvitt jag vet så är det bara ett tiotal av alla femtielva Ulfar jag känner som har marina böjelsen.
   Men vad kan en karl som heter Ulf egentligen vilja, eftersom han skriver så ofta? Tänker han låna pengar, så är han ute i fel årstid, semestern har varit kostsam i år. Är det nån läsare som vill fjäska in sej för att i höst få sina taskiga vitsar publicerade på Mummels specialavdelning “Blandade karameller”?
    Väggen som sagt fullspikad med färgglada vykort från Rimini och Torremolinos, från Malaga och Las Palmas, från Pite havsbad och Tylösand, från Visby och Warnemünde. Varifrån korten än kommer, så föreställer dom i allmänhet ett hotell. Hotellen är överraskande lika varandra, vare sej de ligger i Visby eller Torremolinos, så ska fasaden på moderna hotell påminna om en jukebox med en halv EP stickande ut som en baldakin över entrén.
   Gemensamt för alla hotell, spanska, italienska och franska såväl som svenska, är att de på fasaden är prydda med ett stort blått kors samt de sex bokstäverna, HÄR BOR JAG
    Under långa ensamma kvällar tar jag ner korten från väggen, bläddrar, vänder och läser. Det framgår att alla Lassar, Ulfar, Svennar, Pellar och Andersar önskar framhålla att de själva mår bra samt att de vill uttrycka förhoppningen att jag själv gör detsamma.
    En kille, som originellt nog undertecknat sitt kort med Urban (Kan det vara kryddimportören, han som gör affärer med Indien? Urban Turban, som han heter i vänkretsen?) . . . ja, i varje fall har denne Urban skämtat till det lite extra eftersom han skriver till en kåsör. Det står “Kåsören Olsson. Dalarö” på kortet. Och så skriver han: “Jag mår bra. Humor du?”
    Hej farsan säjer äldsta sonen, som varit ute på segelsemester och helt oförhappandes kommer hem just som far sitter begravd i högar av besynnerliga vykort.
    — Hej själv, säjer jag. Jo, jag sitter här och försöker lista ut, vad det är för filurer som har skrivit sommarens vykort. Att folk inte kan lära sej att sätta ut sina efter namn på korten! Det borde vara lag på sånt. Här är det hälsningar från femtielva Lassar och Andersar och Pellar och jag vet inte vem. En dåre har skrivit tre kort på två veckor — titta själv. . . Visby. . .Kalmar. . . Sandhamn. Det står Ulf under. Inte ett ord mer. Bara Ulf. Jag kommer att grubbla till jul över vem denne Ulf kan vara. . .
    — Men farsan
    — Ja.
    — Har'u blivit gaggi redan? Vid förtisju år . . .
    — Javisst ja. . . Välkommen hem, Ulf! Hur var det i Visby och Sandhamn?
    — Det var varmt. Men det har visst vari varmare här. . .