Vem är det som fått spader, vi eller tvättmaskinen?
 
    
nr 7  1970                 
■■■ Vårt problem denna vecka är hur vi ska kunna övertyga generalagenten om att vår helautomatiska tvättmaskin säjer jek-jek-jek. Det gör den nämligen, men det är ingen av generalagentens montörer som vill tro oss.
  När man tänker efter, så är det kusligt hur man undan för undan har råkat helt i maskinernas våld. För tjugo år sen var livet enklare, för då tvättade man för hand. I dag måste man nästan vara civilingenjör inom datasektorn för att få ett par strumpor rena.
    Jag minns den där kvällen när den helautomatiska maskinen kom. Den förhäxade oss. Man kastade bara in lite brallor och undertröjor genom en glaslucka, vred på en knapp och så skötte maskinen resten själv. Den hällde på sej vatten, den svalde ett hekto tvättpulver, tvättade, sköljde, centrifugerade och spottade ut brallorna igen nästan snustorra. Vi kunde inte slita oss från underverket utan satt på golvet framför maskinen och bara beundrade. Mellan varje moment i tvättprogrammet vilade den sej en stund. Det surrade mystiskt därinne, lampor blinkade. små visare snurrade runt på en urtavla och visade för publiken hur långt verksamheten framskridit. Mellan förtvätten och det riktiga tvättmomentet tyckte vi att den vilade sig nästan för länge.
    — Nej, nu får han allt sparka i gång igen, sa jag,
    Då sparkade den i gång som ett skott!
    — Jösses sa hustrun, hör han vad vi säjer också?
    Vi satt där i flera kvällar och beundrade apparatens mirakulösa precision, men sen slutade vi för vi mötte en granne nere  i snabbköpet och han sa:
    — Jag råkade titta in genom ert fönster i förrgår kväll. Va fan höll ni på med ? Nog för att man kan bli lite disträ ibland, men så jävla gaggig har jag inte blitt att jag försöker se Hylands hörna i tvättmaskin!. . . Jag ger mej fan på att ni har TV: n full av kalsingar. . .
    I måndags, när vi för grannsämjans skull hade återgått till att titta på TV, hörde vi en kulsprutesalva från tvätt- rummet. . . Jek-jek-jek-jek, smattrade det.
    — Nu är maskin trasig, sa jag.
    — Han låter arg, sa frun, han kanske saknar oss?
  Något hade hänt med maskinen. I tre minuter stod han stilla mellan tvätt och första sköljning och bara smattrade. Vi måste ringa generalagenten.
    — Maskinen säjer jek-jek-jek-jek, sa vi till generalagenten.
    — Det är väl skivan som är spräckt, sa generalagenten som trodde att vi hade fått tjall på radiogrammofonen.
    — Nej, det är tvättmaskinen som säjer jek-jek-jek-jek,
    — Har aldrig hört talas om en tvättmaskin som säjer jek-jek-jek-jek, sa generalagenten. Men det kommer en montör. Vi skickar Karlsson, han är bra på sånt där.
    Karlsson kom. Karlsson hade 38 kilo verktyg med sej och såg allvarlig ut.
    — Den säjer jek-jek-jek-jek, och står alldeles stilla i 3 minuter, sa jag.
    Karlsson läste i arbetsordern och sa:
    — Här står det pip-pip-pip-pip.
    — Nej, sa jag och höjde rösten, den säjer jek-jek-jek!
    — Får jag tala med frun, sa Karlsson och betraktade mej med misstro.
    Frun tillkallades, frun pekade och sa:
    — Jo, mitt här, när det är en kvart kvar, så säjer han knäpp-knäpp-knäpp.
    — Snarare jek-jek-jek-jek, sa jag.
    — Inte pip-pip-pip-pip? sa Karlsson besviket.
    — Nej
    — Kan vara filtret, sa Karlsson och försvann in i maskinen.
    Han återvände ut efter 45 minuter och rapporterade att han inte kunde finna något fel trots att han hade satt in 38 kilo verktyg i kampen.
    Vi kör väl ett varv sa Karlsson och startade maskinen.
    Ett varv tar 90 minuter, Tvättmaskinen tillryggalade varvet på exakt 90 minuter och sa inte ,jek-jek-jek-jek en enda liten gång. Vi drack kaffe med Karlsson och lyssnade. Inte ett jek.
    — Hm, sa Karlsson, den tycks vara okej nu. Sen gick Karlsson. Vi lassade tvätt i maskinen och satte snurr på'n. Jek-jek-jek-jek, sa maskinen.
  Då skickade generalagenten Persson, för det inte Persson kunde fixa, det kunde ingen tvättmaskinsdoktor i hela världen fixa.
    Persson stannade i 90 minuter. Maskinen gav inte ifrån sej ett jek-jek-jek på hela tiden. Persson bestämde sej för att friskförklara maskinen.
    I onsdags ringde vi generalagenten igen och sa att vi har en tvättmaskin hemma som säjer jek-jek-jek.
    — Åh, är det ni igen sa en trött generalagent.
    — Ja, suckade vi, ni kanske tycker att vi är besvärliga, men det är så att maskinen fortsätter att säja jek-jek-jek, har ni ingen att skicka?
    — Jo för all del, Karlsson ligger ute på ert distrikt förstås, men skulle det löna sej?
    — Men herregud, människa, maskinen måste ju lagas!
    — Mja, det är så se att Karlsson hört sej för med grannarna och han tror att han vet vart felet ligger.
    — Men då så. . .
    — Mja, det är bara det, att han inte längre tror att det är maskinen det är fel på, utan. . .
    — Utan vad då?
    — Mja, sa generalagenten, är det riktigt som folk säjer där ute att ni brukar titta på Hyland i tvättmaskin och kastar tvätten i TV: n?
    Vi är utpekade såsom mindre tillräkneliga! Vi har nästan papper på att vi har spader! Men det är faktiskt så att maskinen fortsätter att säja jek-jek-jek-jek.
    FINNS DET INGEN SOM TROR OSS HJÄÄÄLP!