Vi måste rationalisera jularbetet!
  
nr 51  1969                 
■■■ Varför finns det inte monteringsfärdiga pepparkakshus?
     Allting annat kan numera köpas monteringsfärdigt, båtar, möbler, TV apparater och enfamiljsvillor. Men pepparkakshus? Nej!
   Jag antar att det är julens fel. När det gäller allt som har med julen att göra är vi fast i gamla dammiga traditioner, som ingen lyckas ta död på.
    Till jul får man inte köpa korven i affären som vanligt. Korven ska man stoppa själv. Och den ska stoppas på mormors vis. En grannfru höll på att svimma när vi använde den elektriska hushållsassistenten till att mala köttet med. Ett sådant fruktansvärt stilbrott! Nej, korv ska malas och stoppas med kvarn som man vevar, en sån där gammal korvformerare i gjutjärn som luktar snusk av ruttnade rester från generationers korv-stoppande.
    Till jul får man inte köpa syltan färdig i butiken som man är van vid, utan man och hustru och tre barn ska sitta i timmar och skära kött. Och det ska skäras på mormors vis, helst med en gammal slö förskärare från Eskilstunas icke rostfria period.
    Till jul får man inte köpa inlagd sill i plastpåse som vanligt, utan man måste lägga in den på mormors vis. Man ska köpa salta feta sillar och laka ur dem i vatten och sedan skära dem i bitar. Vi har i år för säkerhets skull lagt in dem i Mormors gurkburk, som vi köpte på Domus. Vi köpte den på halvstuds samtidigt som vi köpte Mormors skärbräda, Mormors kaklåda och fyra meter mormorsstång att hänga gardinerna på.
    Till jul ska man använda dyr arbetskraft i timmar för att framställa larviga papperspåsar att hänga i granen med nötter.
    Till jul ska man inte äta kronärtskockorna utan spraya dom med guldfärg och sätta stearinljus i dem.
    Men det värsta med julen är att det inte finns monteringsfärdiga pepparkakshus!
    Barnen må vara hur radikala och skäggiga som helst, till jul kräver de att far ska resa ett pepparkakshus. Det är samma förbannade pepparkakshus vart enda år. 1965 försökte jag med en utbrytning, skisserade ett snyggt hus av Mockfjärdsmodell med rymligt garage för tomten att ställa släden i. 1967 satsade jag på en bungalow i Rivierastil med en ärtig Lucia i lättjefull vilstol på verandan. Det höll på att ända i familjetragedi båda gångerna. Barnen kräver att det ska vara Mormors pepparkakshus, det som står i kokboken. Säja vad man vill om mormor, men någon arkitektonisk fantasi hade hon inte. Husmodellen är rent ut sagt tråkig. Jag hade en supporter i morfar som pekade på mitt livs första pepparkakshus och fräste:
    — Vad är det där för ett sk_thus?
    Folk som bygger vanliga hus som man bor i har med tegel eller ytong eller trä att göra. Det är ett beständigt material som inte utvidgar sej nämnvärt under byggnadstiden utan håller måtten. Men skär ut två gavlar och två långsidor ur en pepparkaksdeg och skjut in dem på plåten i ugnen, får ni se!
    Husbitarna sväller som om någon pumpat luft i dem och helt plötsligt stämmer inga ritningar alls. Jag gissar att den mest hedervärda yrkesman i byggbranschen skulle gripas av förtvivlan om han reste en villagavel ena dan och fann att den vuxit en meter på höjden andra dan.
■   Sedan man renskurit alla husdelar, så att de stämmer med ritningarna igen, ska delarna sammanfogas till ett hus. Det skulle vara lätt gjort med vanligt kontorsklister, men Mormor var mera full i fan än så, hon sammanfogade dem med socker som hettats upp till smältning i en stekpanna, helst Mormors stekpanna från Nilsjohan. Runt denna stekpanna står de skäggiga barnen med tindrande FNL märken. Julstämningen är så kompakt att man får glögg i ögonen. Då droppar det smältande sockret på pepparkakshusbyggarens fingrar. Barnen kommer att minnas sin far som den där som hoppade omkring på köksgolvet i advent och skrek: Jävlar, jävlar!
    Huset brukar vara färdigt på tre timmar. Pallar man under det med en tändsticksask vid ena gaveln står det lull till belåtenhet.
    Då börjar den verkliga terrorn, huset ska dekoreras med kristyr!
    Det finns numera alldeles förträffliga små dekorationssprutor att dekorera pepparkakshus med. Men hej vad man bedrog sej när man köpte en sån, pepparkakshus ska dekoreras på Mormors vis, dvs. med en strut av smörpapper. Man häller kristyren i struten, riktar spetsen med det lilla hålet mot huset och kramar struten. Det är dock med kristyr i strutar som med unga poeter och stipendier, först kommer ingenting, sen kommer ingenting, sen kommer allt på en gång. Pepparkakshuset ser ut som om det bombats med napalm. Julen 1967 fick minsta barnet 50 gram kristyr i ögat och skrek förtvivlat. Vi tillsade det att gå ut i badrummet och tvätta sej på Mormors vis.
    Ett år lanserade man en ny teknik, man täckte taket med tegelpannor, dvs. tuggummibitar. Jag köpte Toy för en förmögenhet och var riktigt stolt över idén, men barnen betraktade mej med avsmak hela julen. Det fanns inga Toy på Mormors tid.
   Det är över för i år. Pepparkakshuset blev färdigt i fredags och står där på en snygg södertomt av bomullsvadd i lördags kom mormor sättande, för det skulle stoppas korv. Hon glodde snopet på pepparkakshuset och sa:
    — Va? Har ni redan gjort pepparkakshus? Jag som kom över ett sådant trevligt pepparkakshus hos konditorn för bara 11 kronor! Varsågoda!
    Och så skakade hon på huvudet. På mormors vis.