Vi saknar grävmaskinerna

nr 21  1969
    Sakta men sent vaknar skärgårn ur vintersömnen. Den senaste helgen var fin härute. Solen gassade äntligen över 
ön och gäddorna lekte i vassvikens ruggar. Alfågeln sjöng, måsarna skrek och ute på häckningsplatserna kring grannholmarna samlades ejderfamiljerna till årets stora gruppsex. Det var varmt och ombonat i stugan, men halv sex varenda morgon vaknade vi och satte oss käppraka i sängarna och sa till varann:
    Var är grävmaskinerna?
    Egentligen är det ju inte klokt att vi ligger ute i skärgårn och saknar grävmaskiner, men vi fungerar väl som banvakten som bor en meter från banvallen och sover gott fast godstågen får kåken att hoppa om nätterna. Medan han däremot vaknar när tåget inte kommer. Här på ön i kustbandet härskar en ljuvlig frid, men får vi inte höra en grävmaskin snart så får vi spader. 
    Det började tidigt i höstas. En bil rullade in i vårt villaområde och spottade ut femton grovarbetare vid vår tomtgräns. Gubbarna ställde sej i ring och snackade ungefär som ett amerikanskt rugbylag och vi undrade vad dom egentligen väntade på. Det verkade som en av gubbarna, han som hade stövlar och keps och såg ut som Televinken, hade lite mer att säja till om än de andra. Sen kom det som gubbarna väntade på, en gulmålad grävmaskin som liknade en stöddig pelikan. Han som hade stövlar och keps och såg ut som Televinken pekade på en punkt i marken och pelikanen högg därvid näbben i marken och började göra ett hål. När hålet var tillräckligt stort kröp alla femton gubbarna utom Televinken ner i hålet. Vi blev aldrig riktigt på det klara med vad man gjorde i hålet, men ungefär en gång i kvarten kom det en gubbe klättrande upp ur hålet och ställde sej att pinka. Eftersom alla gubbarna tydligen var blyga för Televinken vände dom ryggen åt honom och skvätte in på vår gräsmatta. Gubbarnas prestationsförmåga varierade. Det fanns dom som blev klara på några sekunder och så fanns det dom som höll på i flera minuter. Efter två veckor hade vi en kille i röd toppluva som favorit. Han kunde slå drillar på fem och en halv minut.
    Under tiden rasslade grävmaskinen omkring och grävde nya gropar. I oktober räckte det inte med en grävmaskin, det fanns dagar när det var 7—8 maskiner igång samtidigt. Och inte nog med det heller, det kom små traktorer, det kom stora hyvelmaskiner så kallade Caterpillars och det kom truckar och lastbilar och kranbilar och allt möjligt tekniskt fint.
    När vi kommer hem i höst ska det stå 120 villor på detta område där det grävts, hyvlats och schaktats och pinkats i snart ett års tid.
    Att vi vaknar halv sex varenda morron härute på ön beror på att grävmaskinerna har vant oss vid det. Visserligen börjar inte grävandet på arbetsplatsen förrän halv sju. men redan halv sex har man börjat varmköra motorerna på dessa vidunder, 20 meter från vårt sovrumsfönster som vi brukar ha på glänt.
    I oktober, när vi ännu var amatörer, kunde vi inte skilja på buller och buller.
    I november visste vi inte om det var en Åkerman-grävskopa eller en Allis Caterpillar som väckte oss. Åkerman är dock dovare i tonen.
    En liten blå Volvotraktor blev vi riktigt fästa vid, för den säjer smäck-smäck-smäck så uppkäftigt och trevligt när den sparkar igång.
    En gammal röd traktor som är så gammal att man inte ens kan urskilja fabrikatet tycker vi däremot inte om, den startas med tändpatron och smäller så förbannat att vi tror att ekipaget ska lyfta till väders och gå in i sin bana runt jorden.
    I februari gjorde byggnadsfirman en liten insats för att skänka oss lite omväxling. Man satte in en pålkran som inte bara small med motorn och dunkade på betongpålar utan också förde ett festligt oväsen med vinschen som hissar upp hammaren efter varje dunk på pålen. Fla-fla-fla-fla-fläng lät det varje gång hammaren for till vädret. Vi lärde oss älska det morgonljudet. 
    En marsmorgon gav man ett extranummer redan klockan fem. Vi vaknade vid upprepade skarpa smällar och trodde, att nu jäklar var det fältmanöver. Vi gluttade genom persiennen och fann dock att dessa smällar kom från en enda liten gubbe, han som höll på att byta skopa på sin grävmaskin och drämde in bultarna med slägga.
    — Är han inte klok? Fem på morron? Kved familjen som hoppade en decimeter på madrasserna för varenda snyting som gubben gav bultarna.
    Vi övervägde om vi skulle pingla till polisen så att dom skickade ut en bil och uppmanade gubben att lugna sej åtminstone till gryningen. Men just då hände något. Gubben som mellan släggslagen knallade i väg och värmde bultarna på en svetslåga hade hela tiden en slocknad pipa i mungipan. Och nu förde han svetslågan till pipan för att tända eld på tobaken. Jag vet inte riktigt vad som hände, men gubben fick en hostattack som varade i tio minuter. Midvintervårens köld var hård, alla sovo i enslig gård men ute i snön hoppade en gubbe omkring i overall och stövlar och hostade så att han höll på att gå sönder. Det var riktigt gripande.
    I april var det galaföreställning redan klockan 04.45 en morgon. De smällar som ekade i nejden överträffade den hostande gubbens släggövningsmarsch med tjugo decibel.
    Vad hände?
    Jo, på gatan mellan villorna hade man lagt ut en mastkran i fyra bitar. Tre gubbar höll på att sammanfoga kranen genom att driva armstjocka bultar genom varje skarv. Och dom här gubbarna kunde sköta släggorna dom. Då öppnade vi fönstret och röt arga saker. Männen vände sej om och log. Då ringde vi polisen som lovade att skicka upp en radiobil så fort det kom in någon. Vi tackade och bad dom hålla utkik efter en liten gubbe som har stövlar och keps och liknar Televinken.
    I går kom vi hem från landet och i morse väcktes vi av en Landsverkgrävskopas ljuva dieseldån och var åter harmoniska människor. Vad kostar det att hyra en sån att ha på ön i sommar? Den behöver inte vara ny. 65:orna är en rätt tjusig modell.
    En sak till har vi lärt oss i fråga om modern schaktningsteknik, man ska anlita grovarbetare om man ska få gräset att växa. Vi har försökt med Väx upp, vi har prövat med Gramino, vi har kört med Blåkorn och fan och hans mormor. Men det är egentligen bara på ett enda ställe som gräsmattan är riktigt grön, den fläck nämligen där femton gubbar från en grop slog sina drillar i höstas.