Aldrig mera gengas i båten, sa Söderlund... 
       
   nr 50  1973

••• Nej, inte gengas en gång till, sa Söderlund i viken, hellre simmar jag till och från ön, än jag åker gengasbåt!
•   Det börjar dra ihop sej till jul på ön och i helgen var både Söderlund och Oskarsson på udden och Öberg med Pentan och Pettersson med Archimedesen ute och förberedde. Det ska huggas ved, det ska väljas gran i skogen på frimarken, det ska vädras ut unken höstluft och lingonris ska repas till kransar på stugdörrarna.
•   Och när allt det där var gjort satt vi kring Söderlunds öppna spis och dryftade oljekrisen och möjligheten att få soppa till båtarna i sommar. Så här års åker vi med Waxholmsbolaget, men på somrarna vill man ju ta sej över fjärden in till fastlandet för egen maskin.
    Men gengas fick Söderlund nog av under förra krisen, under kriget.
    — Nog för att båten gjorde sina tretton knop med gengasgrytan hängande på aktern, sa Söderlund, men ett sånt slit! Och så var det ett helvete att gå i medvind. Jag gick över Mysingen i medvind, det var Pelle Påse och jag som skulle till krogen på Utö. Pelle Påse hade också gengasbåt och hette Pelle Påse, därför att han och tanten skulle till Sandhamn en lördag och han ringde från båtklubben hem till tanten och sa, att hon inte skulle glömma att ta med en extra påse träkol, för det var en lång resa. Mitt på Nämdöfjärden skulle Pelle fylla på grytan och då visade det sej, att tanten hade tagit med sej soppåsen i stället. Gengasen öppnade vissa möjligheter, men att driva båten på ansjovisrens och potatisskal, det klarade den inte. Han fick heta Pelle Påse sen den dan.
    Nå vi hade en sagolik medvind ända fram till Gruvbryggan på Utö, Pelle och jag, men när vi skulle in på krogen, sa jag, att “jag går först” för Pelle Påse var redan på den tiden så röd i plåten att han blev nobbad överallt. Det lär bero på nån sorts allergi, men faktum är att karln ser ut som om man spöat honom i nobban med en död torsk i fyra timmar. Så jag gick först in på krogen.
    — Välkommen. sa hovmästarn, och jag höll på att trilla baklänges, för på den tiden skulle man vara nåt jättefint i samhället för att en hovmästare skulle säja “välkommen”. Men sen pekade han på den plats han tänkt sej att jag skulle sitta på. Det var pallen bakom bastrumman. Han trodde jag tillhörde negerorkestern.
    Jag hade gengas i båten ett helt år, sa Söderlund, sen annonserade jag ut den och en gubbe i Sundbybergs båtklubb anmälde sej som spekulant. Han hängde med på en provsväng i Ulvsundasjön och var tvärbelåten. När vi styrde in i Bällstaån igen, var gubben beredd att pröjsa sju laxar kontant. Då small det! Hela gengasgrytan exploderade och tog akterspegeln med sej. Det fräste om den när den sjönk mitt i ån. Resten av båten fick skjuts rakt opp på land nedanför Marabou, så att flickorna på fabriken tappade alla pralinerna i förskräckelsen. Gubben stoppade tillbaka sina sju laxar i plånboken och själv gick jag på Stenvillan och höll avskedsfest för mej själv. Det var ett smärtsamt adjö att ta, ett adjö av 14 somrar, 13 sorgfria och 1 som neger.
    Aldrig mera gengas för mej, sa Söderlund.
    Ni gnäller sa Oskarsson på udden. Här har människor befolkat skärgården i 5 000 år och det är bara de sista 60-70 åren som dom haft motorer i båtarna. Tidigare rodde och seglade man. Det gick bra det också. Alltid hittar vi väl på något sätt att komma i land i sommar. Nöden är uppfinningarnas moder!
    — Waxholmsbolaget går ju två turer om dan, erinrade Pettersson med Archimedesen. 
    — Åka med Waxholmsbolaget är ingen sport, sa Öberg med Pentan. Att smyga sej ner bakom aktern på Waxholmsbåten och gratistolka efter den på vattenskidor, det vore en sport.
    — Elmotorer, sa Oskarsson på udden, det lär finnas eldrivna aktersnurror nu mera. Tusen spänn kostar dom.
    — Jaha, sa Söderlund och så åttatusen spänn för batterierna?
    — Icke, sa Oskarsson, jag ska ha en vindgenerator i fören som snurrar i fartvinden och laddar upp batterierna allt eftersom.
    Annars sa Pettersson med Archimedesen, kan man ju ringa Danderyds lasarett på morgnarna och säja att man har hjärtinfarkt och bli hämtad med helikopter på sjukkassans bekostnad. Fast det blev kanske lite omständligt. . .
    — För att inte tala om vad helikopterförarn ska vara less på dej i slutet av augusti när du anmäler din 47:e hjärtinfarkt. sa Söderlund.
    — På nåt sätt måste vi ta oss över fjärden, sa Öberg. Oskarsson har rätt, nöden är uppfinningarnas moder. Man kunde tex. bygga en flotte av alla engångsglas man har i vedbon. Man limmar ihop flaskorna med bottnarna mot varandra och länsar i land för babords halsar...
    Man kunde göra gemensam sak, sa Petterson. Man kunde gå ihop om att köpa en gammal kyrkbåt från Leksand och ro in gemensamt.
    — Bra idé, sa Söderlund, och Pettersson med Archimedesen kunde stå i fören och blåsa i näverlur. Det vore jävlar i mej stiligt!
    — Eller en ekorrhjulsdriven båt, sa Öberg. Man riggar opp ett stort ekorrhjul i öns största båt och driver propellern med det.
    — Jag har bara sett tre ekorrar i dag, invände Oskarsson, och dom såg magra ut. Dom orkar inte driva fram ett fartyg.
    — Vem har talat om ekorrar? sa Öberg. Vi tar rätt på alla hundar som springer läsa här på ön och släpper in dom i hjulet tillsammans med den där stora räven på Sandskär, vi kommer att göra en tjuge tretti knop.
    — Hur får man stopp på hundarna när man kommer i land då? undrade Söderlund. Ska man skrika “Plats” 30 meter från bryggan och lita på att det funkar? Är inte risken stor för att man brakar in i kajen med full rulle?
    — Jag vet inte, sa Öberg, jag vet inte ens hur många hästkrafter det är i en hund.
    Den bleka decembersolen sjönk till sömns bland fastlandets granar och frostblommorna spred sitt spretiga mönster på fönsterglasen. Söderlund i viken kastade ännu en klabbe på brasan så att gnistorna for som en glödförbannad myggsvärm opp genom skorsten.
    — Nog ska vi komma över fjärden i sommar också, sa han, på något sätt ska det gå.
    — Miljonärn, sa Oskarsson på udden, han som äger storholmen, han har det bra han. Miljonärn behöver inte bekymra sej.
    — Hurså, sa Söderlund. Det är väl lika svårt för honom att komma över fjärden?
    — Inte, sa Oskarsson, miljonärn kan köpa fjärden och komma över den billigt.
    Det blev två minuters utvisning på Oskarsson.