Alla hammockar är pinoredskap...
                                                    
  nr 27  1969
     

■■■ Söderlund i viken reste sej och borstade av kläderna sedan en vikstol á 28:50 exkl. moms hade rasat ihop under honom. Han sa: 
    — Det hör till livets mysterier att det varje år tillverkas sådana mängder med trädgårdsmöbler av personer, som aldrig tycks ha satt sin fot i en svensk normalträdgård.
  Vi instämde, ty prylar som tillverkas för utomhusbruk har det gemensamt, att de ser trevliga ut, att de är ganska prisbilliga och att de är omöjliga att använda utomhus.
    Malmsten, sa Söderlund, den där killen som blev professor på trädgårdsmöbler, varför fortsatte han inte?
    — Det gör han väl? sa Oskarsson på udden.
    — Att göra trädgårdsmöbler ja. . . men varför fortsatte han inte att utveckla trädgårdsmöblerna tekniskt? Gå opp på NK eller åk ut till IKEA. Visst är Malmstenmöblemangen sagolikt tjusiga där de står. Ja, dom är så fina att man köper dom på stubben. Men när man sen ställt ut möbeln på sin ägandes skärgårdstomt, så undrar man om professorn nånsin provat sina prylar utomhus? Här ute ser hans möbelgrupp inte alls lika betagande ut som på NK, det liknar mest ett trottoarfik på Formosa morgonen efter senaste jordbävningen.
    — Du kan väl för fan palla under med lite stenar? menade Oskarsson.
    — Larv, sa Söderlund. Vad jag vill påstå är att trädgårdsmöbler är gjorda för att stå på plana heltäckta golv i möbelbutikerna. I trädgårdar finns det inga plana golv.
    — Man kan ju justera möbelbenen med såg, föreslog Öberg med Pentan.
    — Det är inte min sak att börja palla under med stenar och kapa med såg, det är möbelarkitekternas sak!
    — Då får du ta med dej tomten in till NK och be dom måttsnickra ett möblemang, sa Oskarsson.
    — Nej, sa Söderlund, men jag ska skriva till dom här möbelarkitekterna och be dem studera hur en fotograf bär sej åt när han ställer upp ett stativ, Stativen har teleskopben som kan ställas in allt efter som markens ojämnheter det kräver. NÄR FÅR VI TELESKOPBEN PÅ TRÄDGÅRDSMÖBLERNA?
    Ibland, sa Pettersson med Archimedesen, hjälper det inte med ben. Jag har en polare som köpte bord och soffa och fyra stolar av Otto Dahlin och hade bjudit ut svärmor på söndagsmiddag på gräsmattan för att inviga ståten. När man skulle ta den iskalla nubben till sillen krympte svärmor en halv meter. Sakta men säkert sjönk hon neråt och till sist såg man bara nästippen och den lyftade supen ovanför bordskanten. NÄR FÅR VI BREDA FOTKLOSSAR PÅ TRÄDGÅRDSMÖBLERNA?
   Parasoll, sa Söderlund. Är det nån här som har sett ett parasoll som inte ramlar omkull så fort någon nyser? Förr var det cementklumpar som fötter, nu är det vattenfyllda plasttankar, men det spelar ingen roll, dom ramlar ändå.
    — Förr i världen, på det gamla klassamhällets tid, sa Oskarsson, så hade de rika en betjänt som stod och höll i parasollet. Du kanske vill tillbaka till den tiden!
    — Köss mej, sa Söderlund, men det är ju en idé. Man kunde ju ringa nån fackförening och be dem hyra ut sin fanbärare över sommaren, en kis som stod med sån där läderpåse i ett skärp kring magen och höll parasollet medan man drack grogg. Jag kunde köpa ett långt sugrör åt’en så att han kunde dricka grogg han också. . . Fast då blev han väl bara full förstås och så ramla parasollet igen.
    Hammock, sa Öberg med Pentan. Hammockarna är ganska vettiga. Dom brukar inte ramla i första taget.
    — Nej, men terrorredskap är dom, sa Söderlund. Har herrarna nånsin delat hammock med nån jäkel som kan låta bli att gunga? Sitter man två eller tre i en hammock och språkar, så är det alltid nån fan som börjar gunga.
    Och vill man själv gunga, så är inte dom andra med på noterna utan ryter att “sitt still din dåre innan vi stryper dej”. Råkar man vara ensam i hammocken och lägger sej raklång i pjäsen för att ta sej en lur så hinner man knappt somna förrän det kommer nåt litet barn som säjer “Ja ska gunga fabbjo” och sätter en sån helsikes rulle på gungan att man är nära att falla ur och slå ihjäl sej. Nej, sa Söderlund, hammocken är en möbel för eremiter.
   Hur, sa Pettersson med Archimedesen, ska det gå med världsfreden och det mellanfolkliga samarbetet?
    — Va fan har det med de här å göra? sa Söderlund något förbryllad.
    — Har’e väl, sa Pettersson. Hur ska människorna i världen kunna bli sams i alla de stora frågorna när tre man inte kan enas om gungtakten i en hammock?
    — Det är kanske inte möblerna det är fel på sa Öberg, det är kanske fel på oss? Vi människor måste inrätta oss efter omgivningen och inte ideligen kräva att omgivningen ska forma sej efter oss,
    — Vart vill du komma! sa Söderlund något bitsk.
    — Till att en del människor kan tillgodogöra sej vissa uppfinningar, medan andra inte förmår.
    — Vilka uppfinningar tex.?
    — Utegrillar till exempel.
    — Kunde jag inte ge mej fan på det, sa Söderlund och lämnade sällskapet.
    Grillen, har varit ett ömtåligt kapitel ända sen Oskarssons utflyttningsparty 1 juli, Söderlund satte sej i utegrillen. “Fan, jag trodde det var en sån där nydesignad stol”, förklarade han efteråt. Söderlund brände sej svårt på det glödheta gallret. Han avskyr numera utegrillar. När vi träffas i bastun kan vi se att han har sina randiga skäl.

    Har ni hört den här?
    En mycket varm förmiddag på stranden avlyssnade vi denna dilalog.
    — Direktör Åkerbjer har så mycket att göra nu för tiden att han måste sova med telefonen bredvid sej.
    — Ja, de e inte klokt så folk i affärsvärlden jäktar. Disponent Ivarsson har så ini helvite mycket att stå i att han brukar ta stenografen med sej i sängen.