Änglar, visst finns dom!
                                 
nr 31 1976     
    I båtradion hörde jag en expert som på frågan om det var nödvändigt att införa körkort till sjöss svarade, att det behövdes inte. "Folk som skaffar sej dyra båtar brukar numera se till att också skaffa sej kunskaper om hur man hanterar dem." Trodde du ja.
    Det kom telefon nerifrån Sandskär en dag.
    — Det ligger en familj här utanför och driver. Dom har fått fel på startmotorn och ropar att dom måste ha bogsering till Dalarö, sa telefon.
    — Ring Söderlund. sa vi. Han är en överdängare på att bogsera.
    En timme senare kommer en 55-årig tjänsteman i shorts, skjorta och vegamössa halvspringande med hustrun i hälarna.
    — Goddag, goddag, jag har fått fallissemang med min utombordsmotor. Startmotorn ville inte fungera. Jag behöver bogsering till Dalarö för att åtgärda felet. Och herr Söderlund är inte hemma. Kan min herre möjligen åta sig en bogsering?
    — Mja, sa vi, är det bergis att startmotorn pajat? Kan det inte vara slut på batteriet? 
    — Inte möjligt, det laddade Johansson i april.
    — Johansson är han på varvet, förtydligade frun.
    — Hur låter det när ni vrider om startnyckeln då?
    — Det säjer bara klick och ingenting mer.
    — Som på en kungaförlovning då?
    — Att vad?
    — Glöm det. Stick bort till båten så kommer vi med vår båt.
    Familjen som också omfattade lille Fredrik, 13 år. väntade vid båten när vi kom. Man hade paddlat in den till stora bryggan.
    — Här är en bogsertamp, sa mannen och föll i sjön när han skulle räcka över den. En söt men vemodig vegamössa flöt på vattnet. Hustrun böjde sej ner och sa:
    — Orkar du simma till land. Hugo?
    — Nej, vet du Gertrud, jag föredrar nog att klättrande ta mig upp på stockarna i stenkistan. Jag tror det ska fungera.
    När han fått torrt på sej, föreslog vi att han skulle ta fram batteriet, ty det var en Johnson 45 :a han hade i aktern, en sån där egendom-lig motor som har elstart men ingen generator. Dom formligen käkar batterier.
    — Ta loss batteriet så försöker vi med vårt batteri. 
    — Batteriet? sa mannen och såg oförstående ut.
    — Därbak, sa lille Fredrik.
    — Har ni skiftnyckel själv? sa vi.
    — Skiftnyckel? sa mannen och flackade med blicken. Därpå dök han på örona ner i en plåtlåda och kom upp med en allgriptång. Han klippte med den i luften och sa:
    — Passar det med en sådan här?
    Mannen var halvvägs ner i kölsvinet när vi hejdade honom och föreslog att han skulle dra fram batteriet på durken och skruva sen.
    — Jaså, går det? Jag trodde Johansson hade fixerat batteriet. Det står i Båtnytt att batteriet ska vara fixerat.
    Efter att ha tröttnat på att försöka förklara för karln vad kabelskor är för något, kopplade vi ur hans batteri själva och anslöt vårt eget. Och visst startade båten.
    Det var som vi tänkte, sa vi, batteriet är slut.
    — Då har Johansson fuskat. sa mannen.
    — Inte alls, batterier måste underhållningsladdas då och då.
    — Och huruledes förfar man nu då? Vi bor i norra skärgårn, ska ända hem till Singö.
    — Ni ligger kvar här och lånar vår batteriladdare över natten. På 12—15 timmar bör det vara fullt igen.
    — Men HUGO, sa hustrun, vi har ju en egen batteriladdare.
    — I båten?
    — Nej.
    — På Singö?
    — Nej i stan.
    — Hörrudu Gertrud, då ska vi ta ut den till Singö, hörrudu.
    Morgonen efter var batteriet ganska piggt och mannen startade sin motor utan svårighet.
    — Nu klarar vi oss själva, sa han. Bara motorn startat, så laddar den ju batteriet.
    — Nej, skrek vi över fjärden. Du har ju igen generator, tokfan!
    — Så sant, så sant. . . så dum jag är. 
    Sa denne fritidsskeppare och for norr över med sin familj med fendertkorvarna dinglande på utsidan. Må lycka och välgång följa honom på havet. Såna som han behöver så många skyddsänglar de kan få.
    Sen gick vi in i stugan och hörde på radion att inga körkort behövs till sjöss därför att folk som köper båtar, har förstånd nog att lära sej hantera dem.
    Köss Karlsson.