Är det dags att köpa en Barbara till kronprinsen? 

nr 23  1970
■■■ Aftonbladet, som när det gäller veckopressens journalistik och kungalarv, anklagar mest i svensk press, passar ibland på att själv bedriva litet kungajournalistik. Häromdan frågade man kronprinsen vilket denne betraktade som viktigast, att få en bra drottning eller en bra älskarinna?
  Det är sådana frågor som för journalistiken framåt.
  Det är sådana frågor som får en att tacka sin milde skapare för att man inte blev kronprins och tvungen att besvara dem.
  Nu är ju denna fråga till kronprinsen något egendomligt ställd, "en bra drottning eller en bra älskarinna?" 
Vad är detta för ett lömskt misstänkliggörande av drottningarna? Precis som inte drottningar skulle vara fina i sängen! Vad i herrans namn vet egentligen Aftonbladet om hur kungahusen har det med sina drottningar i de kungliga sovgemaken? Naturligtvis vet dom inte ett pip om den saken. Inte ens Expressen är informerad, ty ännu har inte drottningarna börjat skriva till Inge & Sten för att beklaga sej över att kungarna vägrar ha svarta handskar och stövlar på när de älskar. Aftonbladet grundar här sitt misstänkliggörande på idel lösa antaganden och fördo-mar. Det är så typiskt för Aftonbladet att man kan falla i gråt. Så hänsynslöst ovederhäftiga vågar vi aldrig vara i den samhällstillvända veckopressen.
    Vore jag drottning skulle jag lägga av med att köpa Aftonbladet.
■  Om det åtminstone vore en demokratisk tågordning som styrde Aftonbladets kändisjournalistik så att inte endast kungligheter bleve förför-delade, så skulle man kanske lättare acceptera sådana här skymfer.
  Varför frågar man till exempel inte Gunnar Sträng hur denne önskar ha det i sängen hemma i Spånga?
  Varför frågar man inte Olof Palme om vad han mest sätter värde på hos Lisbeth, att hon är en fiffig älskarinna eller att hon klär sej som en socialdemokrat?
  Varför frågar man inte Hans Hagnell om han föredrar erotiskt heta tjejer eller mera moderata?
    Förmodligen frågar man inte det därför att dessa herrar skulle be tidningens utsända att ryka ända in i aftonsången om de försökte.
    — Men, sa Söderlund i viken i söndags morse, kronprinsen vågar inte be dom dra åt skogen, för då kanske Aftonbladet börjar skrika på republik igen. Och det vore väl snopet om inte grabben blev kung nu när han har studerat till det i femton år.
■  Det är synd om pojken sa Pettersson med Archimedesen och blåste sotflagor av ett tändstift. Tänk att vara tvungen att gifta sej med ett fruntimmer man inte gillar. Kungligheter har det egentligen lika taskigt som aktersnurror, man begär att dom ska tända på vad fan som helst.
    — Det där var ganska vanligt förr, sa Oskarsson på udden. Storbönderna lät inte sina ungar göra några partier som inte var förmånliga för gården och affärerna.
    — Det har man sett på film, sa Öberg med Pentan, såna där gamla filmer som dom kör i TV. När Birgit Tengroth kommer hem och har varit på höskullen och blitt på smällen med drängen så slår Sten Lindgren knytnäven i bjälkväggen och gapar att han ska göra henne arvlös.
    — Undrar hur många gånger Birgit Tengroth blivit på smällen? sa Söderlund tankfullt. 30 - 40 gånger skulle jag tippa. Hon kanske vore nåt för kronprinsen.
■  Förr sa Oskarsson, när det var så att ungdomar måste gifta sej mot sin vilja, då blev resultatet bara jämmer och elände. Äktenskapen blev en grogrund för hat och split. Flickorna blev gnatiga käringar i förtid och pojkarna blev liderliga gubbar med slinkor på bygden. Otroheten var mycket värre då än i dag.
    — Jag minns en tragisk tidningsrubrik från den tiden, sa Pettersson med Archimedesen. Gammal man dödad av tåget, sökte slinka under bommarna.
    — Män som måste söka ömhet och förströelse utanför äktenskapet därför att dom har ett helvete med tanten hemma, dom är egentligen ganska beklagansvärda figurer, sa Öberg med Pentan. Ett ständigt jagande efter bedagade fruntimmer på tvivelaktiga lokaler. . .
    — Vi måste värna kungahuset och regeringen, sa Oskarsson. Lagarna måste ändras illande snabbt, så att pojken får gifta sej harmoniskt.
■  Ack ja, såna tider, suckade Söderlund i viken. Priserna stiger så folk inte har råd att äta sej mätta. Bostadsbristen går på sitt 25:e år. Småföretagarna gör konkurser på löpande band för att regeringen inte tillåter dem låna pengar i bank. Och landets kung måste gifta sej med en apa som andra utsett åt honom, så att han måste springa på Lorry och jaga billiga brudar om kvällarna. Fy fan för det här landet. Kan vi inte sala till en uppblåsbar Barbara åt kronprinsen? En liten rund kronmärkt en?
    Jo, det var mötets mening att detta var ett länkbart alternativ i dessa dagar av ett föränderligt samhälle.