Blixtlåset är ett sent påhitt!
nr 30  1970
    När det regnar på ön gömmer vi oss i stugorna och ger oss till att resonera igenom saker. Under det senaste lågtrycket dryftade vi blixtlåsets betydelse för svensk samhällsutveckling.
    Det började med att Söderlund i viken kom larvande längs stranden och såg ut som en fågelskrämma som slitit sej från något jordgubbsland.
    — Vad du ser ut, sa vi.
    Söderlund hade gammaldags snickarbyxor med hängslen och en rutig guldgrävarskjorta. som inte var särskilt matchande.
    Släkten, sa Söderlund, har rest hem efter semestern. Eftersom dom alltid packar i sista minuten får dom med sej prylar som inte är deras. Mina jeans befinner sej just nu hos en svåger i Ånge och min gröna tröja sitter på ett mopedburet kusinbarn i Mariefred. Det här hittade jag på vinden. Skjortan går väl an, men det värsta är brallorna. Det är knappar i gylfen och det tar femton minuter att slå en drill.
    Jag har aldrig tänkt på vilken välsignelsebringande uppfinning blixtlåset är. År ut och år in drar man blixtlåsen upp och ner utan att närmare besinna att man varje gång upplever ett av teknikens under.
    — Tänk, sa Öberg med Pentan, hur annorlunda världen skulle se ut om blixtlåset hade funnits i ett tidigare skede av mänsklighetens historia. Karl den tolfte skulle aldrig ha blivit skjuten vid Fredrikshald, för ingen människa dör ju av att få ett blixtlås i huvudet. Vi hade kanske vunnit det kriget med, och det skulle ha sett ut på ett helt annat sätt i Skandinavien.
    — Absolut, sa Pettersson med Archimedesen, det hade varit svenskt alltihopa.
    — "Ja vi elsker" hade aldrig blivit nationalsång, sa Söderlund, möjligen åtta på Svensktoppen.
    — Vilken dominans vi skulle ha haft i världstoppen på skridskor, sa Oskarsson.
    — Och så hade systemet varit stängt på lördagar, sa Öberg.
    — Kanske lika bra det, att blixtlåset uppfanns så sent, sa Pettersson.
    — Tänk, sa Söderlund, om Gustav II Adolf hade haft blixtlås i stället för knappar i sitt älghudsskyller vid Lützen. Då hade kanske hela Europa sett annorlunda ut! Men under en ödesdiger minut böjde han sig ner och fumlade med knapparna och slappnade i vaksamhet. Pang, så låg han där. Hade vi haft blixtlås på 1800-talet, kanske vi varit med, i EEC nu.
    — Kärleken, sa Oskarsson på udden, kärleken har också förändrats med blixtlås. Den har avromantiserats i och med att tjejerna går så lätt att klä av. Jag hörde en historia häromdan. Det unga paret låg i tältet som stod bland tusen andra tält med unga par på en kommunal campingplats. Hon sa: Hör hur syrsorna spelar i lördagsnatten. Han sa: Det är inte syrsorna, det är blixtlåsen? Flickorna är mycket mera lättförförda numera, sa Oskarsson, och jag tror att det till stor del är blixtlåsens förtjänst.
    — Teori min bäste Oskarsson, sa Söderlund. Ingenting annat än grå teori. I praktiken ligger det helt annorlunda till. Visst är blixtlåset en god uppfinning, men har någon här någonsin upplevt ett blixtlås som inte hakat upp sej i de mest avgörande ögonblick?
    Det blev tyst i stugan så när som på regnets smattrande mot taket. Alla tänkte. Nej... ingen kunde erinra sej ett blixtlås som fungerat i längden. 
•   Öberg hade fått överge en lukullisk bolagsmiddag därför att blixtlåset inte gick att stänga efter ett toalettbesök mellan desserten och kaffet.
•   Pettersson hade fått båten full av regnvatten därför att blixtlåset i suffletten strejkade.
•   Oskarsson hade kommit för sent till jobbet tre gånger på grund av att blixtlåset hade hängt upp sej i pampuscherna.
•   Söderlund menade sej ha lidit mest, för han hade missat chansen att förföra en ung dam därför att blixtlåset i en overall inte gått att öppna. Söderlund drog, den unga damen drog, men låset kunde inte rubbas en enda millimeter. Till sist tröttnade den unga damen och bad Söderlund köpa en sax och gå hem och lägga sej.
    — Vid närmare eftertanke är det tur för somliga att blixtlåset uppfanns som skedde, sa Söderlund. Jag tänker på alla dessa 1600-talsmän som förförde drottning Kristina och fick adelskap och jordagods som tack för hjälpen. Hade dessa varit utrustade med blixtlås i brallorna och dessa hade hakat upp sej, då hade drottningen återgått till sin av Christopher Polhem konstruerade ångdrivna massageapparat och kört de unga påsättarna på porten. Vad hade detta inneburit för deras ättlingar? Jo i stället för att i dag heta von någonting och vara följetongskändisar i Veckojournalen, där deras feta fruar koras till Sveriges mest välklädda damer, hade de fått släpa sej fram som revolversvarvare på L M Ericson medan deras feta fruar kroppsligen och andligen förtvinat som underbetalda hålkortsoperatriser vilka knappt haft chansen att bli firmalucior en gång.
    — Den adeln, sa Söderlund som stammar från drottning Kristinas liga av unga gigolos, ska vara väldigt tacksam för att blixtlåset nådde mänskligheten tämligen sent.
    Det regn som fött denna, intressanta diskussion upphörde plötsligt att falla och minsann tittade inte lilla solen in igen. Det var synd, för vi hade faktiskt en ny diskussion på gång, en penetrering av elvispens betydelse för samhällsdebattens vänstervridning. Är det sommar så är det.