Visst känner vi daggmasken!
 
nr 29 1965
Dom frågade den till Israel ivägschappade 16-årige daggmaskforskaren Per-Olof Ljungström varför han intresserar sej just för daggmask. Han svarade:
    — Det beror på att daggmaskarna är ett så pass outforskat område. Ingen vet något om daggmaskar, ingen bryr sej om daggmaskar.
    Prat!
    Visst vet vi något om daggmaskar. Visst bryr vi oss om daggmaskar. Vi bryr oss om dem till den milda grad att vi i dag betalar sexton och ett halvt öre styck för dem, 15 kronor per hundra mask plus oms!
    Som gammal långrevsfiskare har man gjort av med åtskilliga tusen daggmaskar i sina dar. Det går åt femtio mask till en rev på 100 krok.
  Tänk om man hade alla de pengar man lagt ned på daggmask! Va´mycke fisk man skulle ha råd att köpa! Jag kastade gladeligt den ena tian efter den andra i gapet på daggmaskförsäljarna ända tills någon påpekade för mej det svindlande faktum att kilopriset på daggmask vida överstiger kilopriset på oxfilé. Jag hade aldrig tänkt på detta utan fick en liten chock och bestämde mej för en radikal omläggning av min daggmaskpolitik. Inte så att jag började agna långreven med oxfilé, utan i stället så att jag började fånga min dagg mask själv.
    Och det är de senaste årens daggmaskjakter som skaffat mej min ganska in gående kännedom om daggmaskens psyke.
    Råd till er som ämnar ge er ut på daggmaskjakt:
  Daggmasken är ganska dum, säjer folk. Det är helt fel. Alla fåniga historier om daggmaskar som flirtat med sin egen stjärt är bara fult förtal. Daggmasken är listig som en riktig orm. Ingen kan som en daggmask, när han anar annalkande fara, lägga sej fullkomligt stilla och låtsas att han är en bortkastad pommes frites.
  Daggmasken är tapper. Nyp tag i huvudet på en mask som ligger i kvällningen och lapar i sej dagg med endast stjärtändan nere i hålet. Daggmasken slår back i maskin och stretar som en hel häst. Nyper man tag om honom med endast tumme och pekfinger händer det att han går av på mitten. Det tappra djuret offrar hellre livet än finner sej i den dystra ofriheten i maskburken. Daggmaskplockaren måste greppa tag i masken med handens alla fingrar för att vara säker på att få den hel i burken.
  Daggmasken accelererar blixtsnabbt. En daggis som ligger helt utsträckt i det våta gräset och mäter sina modiga 25 centimeter i strumplästen, drar ihop sej till en liten värdelös lövmask på en hundratals sekund. Många låter sej luras och vrakar honom. Medan masken ligger där och gapskrattar vandrar den okunnige plockaren i väg mot större villebråd.
  Daggmasken är tjurig. Försök att sätta honom på kroken. Han gillar det inte. Hans sätt att försöka krångla sej undan är beundransvärt. Vad är Cassius Clays berömda fotarbete mot en envis småländsk daggmasks undanglidande manövrar?
  Daggmasken är läcker. I varje fall om man är abborre. Under mina första år som abborrmetare på Värmdö i början av 30-talet spreds det bland abborrmetarna ett rykte att abborren nappade lika fint på ventilgummi. Det var naturligtvis lögn.
  Daggmasken är småknepig. Sitter ni på andra timmen och väntar förgäves på napp, så hala opp masken och titta. Ni ska finna att daggmasken satt in något av sina sista vapen.
    a) Den har ålat uppför metreven och satt sej alldeles under flötet oåtkomlig för alla abborrar, väl vetande att abborrarna inte gillar korksmulor i maten.
    b) Den, har lagt sej raklång på en tångruska och leker att den är en borttappad spik.
    c) Den har rullat ihop sej till en ring och gungar opp och ner i snöret och låtsas att den är en jojo för grodmän.
    d) Den är borta! Det händer att daggmaskar krånglar sej av kroken. När abborren kommer, lägger, masken sej i en ring, kring huvudet på den så att abborren med sålunda förbundna ögon simmar rakt mot en grynna och slår ihjäl sej.
    Kom sen och sej att vi inte vet en massa om daggmaskar!