Därför har Söderlund glögg i håret!
     
nr 2   1977  
■■■ När öborna återvände till fastlandet efter helgfirandet i stugorna, väckte Söderlund i viken uppseende, för han hade glögg i håret och luktade.
 På nyårsnatten tittade Oskarssons över för att skåla in 1977 i sån där B-champagne, Chevalier de Malte eller vad det heter. Och sen ville fruarna titta på film i TV. Drottning Kristina med Garbo.
    — Det är den mest förljugna soppa jag vet, sa Söderlund, måste vi gå på den igen? Den är ju båg från början till slut!
    — Jajaja, sa fru Söderlund, men jag älskar den och jag ska se den och du är så snäll och håller babblan!
    Han är så tjusig att man blir alldeles knottrig, sa fru Oskarsson, ännu fuktig i ögona av tolvslagets puss och skumpa.
    — Vem jag? sa Söderlund.
    — Nej, John Gilbert, tokfan!
    — Knasboll, sa Söderlund. Gilbert är inte klok. Bara en sån sak som att sitta och snacka med en tjej en hel kväll och tro att hon är en kille. Titta nu ska han dela rum med Garbo också! Han tror fortfarande att hon är en kille! Så spånig får man väl inte va om man är spansk ambassadör?
    — Gilbert kanske e fikus? sa Oskarsson.
    — Ja jädrar i det, sa Söderlund, då blir han nog lång i syna när Greta börjar rissla av sej.
    Råskinn! fräste Söderlundskan ur TV-mörkret. Kan inte ni okultiverade sällar hålla truten på er åtminstone. De e romantik, de här, fast sånt har ni aldrig begripit er på!
    — Romantik? sa Söderlund. De e så förljuget att man vill gråta. Lögn från början till slut, gamle Grimberg snurrar just nu på högvarv i sin grav.
    — Medge i alla fall att något vackrare än Garbo finns inte, sa Oskarssonskan och suckade av inlevelse.
    — Det är det som är det grundläggande båget i filmen, sa Söderlund. Har damerna sett hur Kristina såg ut i verkligheten?
    — Nej tänk att vi inte har det, sa Söderlundskan. Det fanns inga kameror på den tiden.
    — Det ska Kristina vara jävligt tacksam för, sa Söderlund. Dom där samtida oljemålarna som skapade porträtt av henne, dom gjorde väl sitt bästa för att göra henne vacker, dom inställsamma jäklarna. Ändå ser Kristina ut som Snoddas med peruk.
    — Fy, väste fru Söderlund.
    — Du tål inte höra sanningen, sa Söderlund. käringen var ful som en häst. Det var därför det gick som det gick för henne.
    — Gilbert verkar inte ha nåt emot henne, anmärkte Oskarssonskan.
    — Vem fan skulle ha nåt emot Greta Garbo? sa Söderlund.
    — Hon skulle inte behöva tjata så länge, instämde Oskarsson.
    — Tvi vale era otäckingar, sa fruarna talkör.
    Kristina var närmare bestämt så förbannat frånstötande att hon fick betala för sej för att få en karl i sängen sa Söderlund. Alla som ställ de upp fick ett slott, ett jordagods och en adelstitel. Adelskalendern myllrar av Kristinas gamla påsättare.
    — Men håll nu babblan för höge farao... Titta nu sitter hon på tronen och väntar på Gilbert...
    Kristina förbrukade många älskare, så det gick åt en herrans massa gods, sa Oskarsson. Det har jag läst i historieboken.
    — Här i filmen finns det bara en enda man i hennes liv, sa fru Söderlund, den stora kärleken...
    — Kyss mej, baklänges! sa Söderlund.
    — Säja vad man vill om Gilbert, men han säjer inte “kyss mej baklänges” åt Garbo.
    — Det gjorde han säkert ofta, men varje gång han försökte, blev det omtagning.
    Kan ni inte gå ut i skåpet och ta er en sup eller nåt annat ni begriper er på? föreslog Söderlundskan. Vi tycker om den här filmen, är det för mycket begärt att få se den utan era snuskiga kommentarer?
    — Jag tycker Landstormens lilla Lotta var bättre, sa Oskarsson. De e mera ruter i Sickan Carlsson.
    — Ja, fast det var svagt att hoppa i fallskärm och låta Junkern störta bara för lite krångel med oljan, sa 
Söderlund. Jag skulle ha nödlandat i stället.
    Titta, ropade fruarna, nu avsäjer hon sej Sveriges krona för Gilberts skull! De e kärlek de!
    — Ljug, bara ljug, sa Oskarsson, i själva verket var hon tvungen därför att hon hade övergått till katolisismen.
    — Ljug, det också! sa Söderlund. Sanningen var den att alla gods och slott hade gått åt. Det fanns inte mera mark att köpa älskare för. Bönan hade pippat upp hela Sverige!
    Det var då, en timme och fyrtio minuter in på nya året, som Söderlund fick glögg i håret. Det finns inget schampo som biter på det.
    — Jag får försöka med terpentin, sa Söderlund, god fortsättning.