Dessa lömska valser...
         
nr 44 1975  
    Han som spelade straussvalser i morgonradion avslöjade att valskungen själv, Johann Strauss d y. inte kunde dansa vals! Gud vad det värmde.
    Det lättade på trycket för en som levt i femtio år och ändå inte lärt sej att dansa vals mer än åt ett håll. Sånt går för sej i två minuter. Sen börjar damen yrka på ny rotationsriktning och då får man rodnande och stammande förklara att man bara kan åt höger. Otaliga äro de damer vilka yra i knoppen och vinglande som berusade pingviner lämnat mej mitt på dansgolvet.
    Fru Isaksson på Rödskär anförtrodde mej i en midsommarvals på Fåglarö brygga, att såna högervridna kavaljerer som jag, var varg i veum i skärgårn på 30-talet när valsen var som populärast. Vi hade en sån som du på Runmarö, sa hon. Han var rik, han var ung, han var stilig, men dansa fick han aldrig, för han kunde bara åt ena hållet och flickorna hissade pestflaggan. Han fick nöja sej med att bjuda upp den fulaste käringen på ön, skepparänkan Käck som hade träben. Och mitt i “Havsörnsvalsen” gängade träbenet av. Den unge mannen var djupt olycklig och i nån sorts överdriven ambition att be om förlåtelse tröstade han änkan så grundligt, att det blev gifte av till hösten.
    Äktenskapet blev inte lyckligt. Änkan Käck bevakade svartsjukt sin stilige man och höll honom i olidligt strama tyglar. Det sas att hon spöade honom med träbenet, när han kom för sent hem från krogen.
    Efter att ha återgivit detta stycke buskis ur verkligheten, tackade fru Isaksson för dansen och gick för balansens skull en rond med Söderlund i viken som bara kan åt vänster.
    Varför frågar sej man av ordning, ska då vi, som inte kan valsa mer än åt ena hållet, envisas med att över huvud taget dansa vals?
    Svar: Vi envisas inte, vi blir överrumplade! Valsen drabbar oss som lömska knivhugg i ryggen när vi minst anar det!
    Här lirar stadshotellsorkestern i Avesta en gammal fining som t ex “Darktown Strutters Ball” och man antastar en blondin i lämplig buggålder. Det visar sej att man bjudit upp rätt person, blondinen är Avestas Ginger Rogers och snurrar som en propeller i piruetterna men då kan man ge sej attan på, att orkestern bryter och att kapellmästarn säjer: Och NU, mina damer och herrar, kommer aftonens VALS!
    Blondinen klappar förtjust i händerna. Själv känner man blodet isas i ådrorna. But well, here we go! Två minuter senare är man av med blondinen som söker sej mot utgången i spiraler.
    Det är likadant på firmafesterna. Just som man uppnått ett harmoniskt samtramp i ” Buena Sera” med fröken Johansson i kassan, är det nån som byter till vals därför att chefen ska dansa. Chefen har silver i håret och dansar bara vals. Fröken Johansson får en ny glimt i ögonen när stereoanläggningen pumpar i gång med “Dans på Brännö brygga”. Men fröken Johansson går samma väg som tusen andra. Och efter den valsen betraktar hon varje propå om ett förskott som en personlig förolämpning.
    Söderlund i viken som kan åt vänster och jag som kan åt höger har diskuterat åtgärder i sammanhanget. En midsommar på bryggan försökte vi introducera gruppvals på tre, vi delade på damen och körde åtta varv var men gjorde ingen varaktig succé. Söderlund dansar nämligen inte bara åt vänster, han valsar bakåt också. Och jag valsar nämligen inte bara åt höger, jag valsar framåt också. När den stackars damen blivit knuffad 40 meter framåt längs bryggkanten och sedan släpad 40 meter bakåt, neg hon och tackade för motionen samt svek OSS för Oskarsson på udden, som är från Skåne och valsar åt alla håll på en gång som en väderkvarn i kastbyar.
    Nej Söderlund och jag har funnit, att de lömska valshuggen i ryggen måste pareras med våld och argan list. Det gäller att till varje pris undvika all inblandning i valsverksamhet över huvud taget.
    Hur gör man då? Jo, när kapellmästarn med djävulskt glimmande ögon suger luft i bälgen för att utbrista i gammelvals, tar man sej åt hjärtat, vacklar till och stönar:
    — Mitt hjärta . . . denna förbannade angina, förlåt mej!
•   Eller man viskar i örat på damen:
    — Inte för att det angår mej, men er underkjol hänger fyra centimeter under. Ni kanske önskar uppsöka damrummet och justera saken?
•   Man tillgriper brutalare medel som att viska:
    — Min hustru förstår mej inte, ska vi gå ut på balkongen och förstå varann?
    Söderlund gillar inte den metoden sedan han tillbringade tre timmar på en balkong i nollgradigt väder under ansträngningar att förstå en dam som varit i Kina och menade att staten borde uppfostra alla barn med Åsa Moberg som statsråd för barnuppfostringsdepartementet.
    Det hade varit värt en vals att slippa.
    En ganska ful grej är också att vinka till någon osynlig person och säja:
    — Förlåt mej, jag blev just upptagen i affärer. Knarkbåten från Sandhamn har kommit.
    Ändå hjälper ibland inga knep i världen. Söderlund torskade på en vals på Kristinehamns stadshotell senast under sistlidna affärsresa. Han trädde den med en ovanligt seg madam och ursäktade sej efter andra valsen med orden:
    — Ja damen får förlåta, men vals är inte min starka sida.
    — Knöl, sa madam, dom har spelat tango de senaste tio minuterna!
    Vi har våra knep och vi känner oss usla som hundar när vi tillgriper dem. Det här med att inte ens valskungen Strauss kunde dansa vals, kommer vi att leva länge på länge.