Dags att öppna krogen på Fjäderholmarna igen!
  
nr 26 1971
■■■ När jag skriver de här raderna, vet jag inte hur det ska avlöpa. Ni som läser dem, har däremot kläm på hur det gick. Det enda, jag vet, är att jag när som helst kan flyga i luften.
  Det är lördag kväll, fjärden ligger blank som en cheviotbyxa utanför fönstren och över fastlandet på andra sidan växer en blåsvart molnvägg som liknar en mäktig bergskedja. Det känns som att sitta vid en stilla alpsjö i Schweiz. När som helst kan någon jäkel titta upp över översta molntappen och börja joddla. Men i stället är det Judy Garland som sjunger "Over the Rainbow" på radion, så som bara hon kunde det. Allt är således ganska skönt i junikvällen, aftonen skulle ha varit en av de rent paradisiska om det inte vore för explosionshotet. Ingen på ön vågar repa eld på en tändsticka. Söderlund i viken har gått över till lakritspipa.
    För ett par timmar sen lyckades vi avvärja en katastrof. Öbergskan höll just på att pula in tändved i eldstaden under den gamla tvättgrytan nere vid bryggan när vi fick stopp på henne. Det var 280 liter oljeblandad bensin i grytan. I samma ögonblick som Öbergskan  hade tänt en sticka, hade hon gått in i en bana runt jorden.
    I kväll har Pettersson med Archimedesen vakten. Han ska hålla ett öga på tvättgrytan och ett öga på Söderlunds regntunna för där har vi 180 liter 97-oktanigt. Oskarsson på udden ansvarar personligen för de 90 liter han har i soptunnan.
  Inför hotet om strejk och därmed följande bensinstopp och isolering på ön, har bensinhamstringen blivit en gemensam angelägenhet. Ingen vill simma in till jobbet om morgnarna, så kallt som det är i vattnet just nu. Dessutom, säjer Söderlund, är det inte representativt att infinna, sej till sammanträdena i badbrallor och slickat hår.
    Därför är det bensin i mjölkflaskorna. Därför är det bensin i vattenkannorna. Därför är det bensin i målarpytsarna. Därför är det bensin i plastbaljorna. Söderlund påstår att Oskarsson på udden t.o.m. har bensin i stövlarna, för det klafsar så lattjo när han går, och så blir det en blank fläck på sjön varje gång han tvättar fötterna. Söderlund ämnar anmäla den jäkeln för oljeutsläpp.
  Petterssonskan går omkring i stugorna och undrar om det är riskabelt att ha bensin i frysboxen. Pettersson förvarar där 60 liter oljeblandat i fem gamla kräfthinkar av plast.
  Öberg är ute med Pentan, för det kom nyss en seglare förbi. Han som satt till rors hade en tjock cigarr i gapet, tänk om han stiger i land nånstans på ön. Då blir det fyrverkeri.
    Egentligen, säjer Söderlund, är det löjligt att människan ska vara så beroende av bensin. Man skulle inte kunna bo här ute i skärgårn om det inte fanns bensin.
  Gamle John, som bott här i 78 år, bara flinar åt oss. Han har bott här långt innan nån visste vad bensin var för nåt. Ibland har vi frågat honom, om Strindberg hade rätt när han berättade om madam Flod i Hemsöborna. Ni vet när hon ligger och hostar på sitt yttersta och ger Gusten tips om hur begravningen ska arrangeras. Hon säjer att det inte ska vara nån dyr kista utan, en sån där enkel "som di säljer på Kornhamnstorg". Är det riktigt, att en gumma som bodde i havsbandet på 1800-talet kunde vara, så hemmastadd bland butikerna inne i Stockholm?
    Visst säjer John, varenda vecka bar det iväg på Stockholmsrodd. Ett jordbruk i skärgårn måste ju få avsättning för sina produkter. Vi lastade storbåten full med mjölk och smör och fisk och annat som skulle säljas och så rodde vi till stan för två par åror. Hade man tur med väder och vind, kunde man segla. Det tog ungefär en dag här utifrån in till Fjäderholmarna. Där fanns det krog och där söp man och övernattade och slogs med andra skärgårdsbönder på väg till stan. I gryningen blev det sen kapprodd in till Kornhamnstorg där man sålde och köpte vad man behövde för pengarna man fick in. Herregud, vilken lättnad det var när vi fick vår första motor i båten. Det var året före kriget, 1913 tror jag. Det gick i ett huj att komma till stan. Men Stockholmsresorna var inte lika roliga. Det var ju inte längre nödvändigt med den där övernattningen på Fjäderholmarna.
    Fan är lös, skriker just Pettersson med Archimedesen, som har bensinvakten. Han står i min dörr och skakar hela människan.
    — Allt är borta! ropar Söderlund som hänger Pettersson i kölvattnet.
    — Tvättgrytan läcker, flåsar Pettersson. 280 liter oljeblandat åt helvete.
    — Inte en droppe kvar, suckar Söderlund. Spricka i godset 300 spänn åt skogen!
  En förtvivlad tystnad lägger sej över stugan. Judy Garland tar en tredje repris på "Over the Rainbow". Söderlund blickar ut över den vindstilla fjärden och dess fond av svarta molnberg. Han tuggar i sej dagens åttonde lakritspipa och säjer knappt hörbart:
    — Och krogen på Fjäderholmarna, den är väl stängd numera. . .