Det ska vara båt med komfort i sommar...
       
nr 16 1977  
■■■ Påskens snöstormar är över och båtarna börjar komma i sjön lite varstans runt ön. Det är likadant i stan, rapporterar Söderlund i viken, som den här veckan har skubbat runt och kollat de båtar som det står “Till salu” på.
  Söderlund börjar bli till åren, vill ha en kabinbåt, tycker han är för gammal att kvarta under presenning i öppen båt i juninätterna när han i skymningen lagt en rev till havs, som ska vittjas i gryningen några timmar senare. Söderlund vill ha en riktig båt med varm ruff att sussa i och sen ta upp reven från jolle.
    Man ska unna sej komfort på gamla dar, sa han i lördags när vi satt i sjöbon och röck i reven för att kolla om han ruttnat nånstans under vintern.
    — Ska du ha Eberspächer och mugg också? sa Öberg med Pentan.
    — Varför inte, sa Söderlund, som pinkat i lä i fyrtiofem år, jag börjar bli förtjänt av att få sköta om saker inomhus. En varm och ombonad stånka med bekvämligheter, det är vad man ska gå in för på ålderns höst.
    Då har jag båten för dej, sa Pettersson med Archimedesen. En Albin 25:a i Pålsundet. Sex år men skick som ny! 
    — Vi tar en titt på'n i morron kväll, sa Söderlund. Vad begär dom?
    — Sexti lappar, sa Pettersson, men i morron kväll går inte, då har jag squash med gubbarna. Tisdag klockan sex.
    — Åkej, sa Söderlund. Var ses vi?
    — Ungefär tjuge båtar från Suckarnas bro till Långholmen, sa Pettersson. Det står “Asta” i förn på skorven. Du kan inte ta fel.
    Tisdag kväll klockan 18 var vi där, både Pettersson och jag. Vi avvaktade på lagom avstånd från den salubjudna farkosten som hette “Asta”. Men ägarna var ombord, det såg vi, en gubbe med mage och randig vegamössa och hans tant, som var strakbent och bar schalett och såg ut som en gammal pirat.
  Söderlund bromsade in Saaben klockan 18.03 och anslöt med missmod i uppsynen.
    — Hej, sa Pettersson, då går vi då.
    — Sakta i backarna, sa Söderlund. Jag är inte så säker längre.
    — Vanudå? sa Pettersson.
    — Titta kostar väl inget, sa jag.
    — Muggen, sa Söderlund. Jag kollade faktiskt båten redan i går kväll, sa Söderlund. Hade ingen jävla squash som hindrade mej. Men muggen var inge vidare.
    — Muggen? sa Pettersson. Eru’nte klok? Muggen på Albin 25:an som är den förnämsta muggen i hela båtvärlden!
    — Inte nöjd i alla fall, sa Söderlund. Om man som jag på gamla dar ska köpa en kabinbåt, va. . . då ska de va något hundraprocentigt, va. . . komfort så de dånar, va. . . Den där muggen kallar jag inte för komfort. Liten jävla burk. Man måste ha varit nykter i fyra dygn för att träffa prick me en drill. Jag vet, ty jag haver provkissat!
    — Man kan väl stå på knä när man ska till, föreslog jag.
    — I Pålsundet möjligen, sa Söderlund. Men kan du se mej stå på knä på toa när stormen skakar tackel och tåg och sjön går tre meter hög i Danziger Gatt? Hellre köper jag in mej på plastkalsingar och blöjvadd.
    — Jag, sa Pettersson, hajar ingenting. Jag seglade med Jerka Janssons Albin 25:a från Örnsköldsvik till Oskarshamn i somras och inte klagar jag på toan. Jag tyckte man satt precis som hemma i radhuset. Fast de e klart att det gurglar lite lattjo när man spolar, då lät muggen som en gorilla på svensexa.
    — Gurgla? sa Söderlund. Jag tyckte han pinglade.
    — Hur ska du ha det nu då, Söderlund? sa jag. Ska vi stå här och tramsa eller ska vi titta på båten när vi ändå är här?
    — Som sagt, sa Söderlund, hade jag den äran redan i går. Jag gillarn inte. Och så är käringen sur.
    — Piraten?
    — Ja, hon fräste åt mej när jag klev iland.
    — Egendomligt, sa Pettersson.
    — Hon kanske inte vill sälja, sa jag. Men gubben har fått sån kvarskatt att dom måste. Det är ju hjärtslitande. Undra på att hon var härsken. Vi går väl över i alla fall. . . 
    — Åkej då, sa Söderlund, så gick vi.
    Vi var inte särskilt välkomna. Damen med piratschaletten stod på skarndäck med handflatorna i sidorna och spände ögonen i oss,
    — Gokväll igen, sa Söderlund.
    Damen svarade inte. I stället vände hon sej mot ruffen, där gubben hennes uppenbarligen befann sej, och ropade:
    — Gustaf, nu är han här igen, den där typen som gick in i pentryt och pinkade i tryckkokarn!