Det ska vara sagor med drag i!

nr 33  1978
■■■ De gamla sagorna har förlorat kraften, fastslår Söderlund i viken.
    Här satt Söderlund en dag, när augustiregnet smattrade på rutan och försökte lösa ett storkryss. Gungstolens medar gnall mot trägolvet under honom. Då kom barnbarnen:
    — Farfar, det regnar ute, och vi har inget att göra.
    Barnen hade gjort allt som barn brukar roa sig med på sommaren när de tvingas vara inne. De hade lekt karusell med katten på skivspelaren tills katten mådde illa och kröp under byrån. De hade spelat brödrost, dvs. låtit brödskivorna hoppa upp ur rosten och försökt hugga dem i flykten med tänderna. De hade ringt alla människor i trakten som hette Storm och bett dem hålla i hatten (Är det Storm? - Ja. - Håll i hatten då.) 
    De hade fångat en hink full med paddor och haft rally med dem på verandagolvet. Pompe av Norrudden, den fulaste padda man sett, hade vunnit men hoppat rakt in i staketet av bara farten och var för tillfället lite groggy.
  Då, sa farfar Söderlund och lade ifrån sig storkrysset, då ska farfar läsa sagor för er! Kom och sätt er här, små barn. Något motvilligt samlades småttingarna kring farfar som gick ut på första rakan med "Prinsessan på ärten".
    — De va en gång en prins, sa Söderlund . . .
    — En Prince? sa ett av barnen, ska de handla om knaster?
    — Nej, en riktigt levande prins.
    — Va e de för nåt? sa ett annat barn.
    — En som ska bli kung vad det lider, men inte hunnit bli det än.
    — Aha'ru, en pryo?
    — I den stilen ja. Jo, fortsatte Söderlund, den här prinsen skulle gänga sig, men han måste ju vara bergis på att den tjej som han gifte sej med verkligen var en riktig prinsessa. De flesta han kollade visade sig vara bedragerskor. Men så en kväll, när de va busväder som i dag, kom de en tjej som var ganska blöt och smutsig och knackade på stadsporten och ville ha kvarten för natten.
    — Jag är faktiskt prinsessa, sa tjejen.
    — Tror jag inte ett ögonblick, sa prinsen, för tjejen såg ut som om hon just hade blivit vräkt från Mullvaden.
    Men drottningen, prinsens morsa alltså, bäddade med tjugo madrasser och 20 ejderdunsbolstrar ovanpå det. Och allra underst lade hon en liten ärta. På morron gnällde tjejen att hon inte hade fått en blund i ögona, för hon hade legat på nåt hårt och knöligt och hade blåmärken över hela kroppen.
    — Aha, sa drottningen, ingen annan än en riktig prinsessa kan känna en ärta tvärs igenom 40 madrasser. Och så blev det bröllop på stubinen.
    Va inte de en rolig saga? Barnen teg. Till slut repade det modigaste av dem mod och sa:
    — Jala story.
    — Störtcorny, sa ett annat barn.
    — Låter som nåt larvigt reklambudskap för Findus färdigkokta, sa ett tredje. Kan du ingen som de e mera drag i?
  Då drog Söderlund till med "Dummerjöns", en annan bestseller av H C Andersen.
    — Prinsessan i riket sökte en friare, men hon ville ha en kis som kunde snacka för sig och aldrig blev svarslös. Alla friare skulle få komma opp på slottet och provsnacka med prinsessan medan det satt en rad journalister runt väggarna och skrev opp allt vad som sas för att trycka det i lokaltidningen dagen därpå.
    En bonde hade tre söner, två som var påkostade och bildade och en som var lite lattjo och kallades för Dummerjöns. Dom bildade grabbarna fick låna var sin häst av farsan för att rida till slottet och fria. Men Dummerjöns fick nöja sej med en getabock. På vägen till slottet hittade Dummerjöns en död kråka.
    — Den ska jag ge prinsessan, sa han.
    — Gör du det, sa bröderna, det blir nog succé.
    Sen hittade Dummerjöns en trasig träsko som han också tog med sig som present. Och till slut fyllde han fickorna med dy och lera från diket. Bröderna bara skakade på skallen och red vidare.
    Första brorsan, som var hemma på latin, tappade målföret när han kom in i det fina slottet och glömde allt latin i världen. Andra brorsan kunde allt som stått i tidningarna de senaste tre åren utantill och kunde läsa upp det baklänges. Men han blev torsk, för när han kom in, så gav prinsessan honom samma testreplik som till alla andra;
    — Vi steker tuppkyckling till middag i dag.
    Den konstiga repliken hade ingen väntat och det var ingen som fann sej. Men Dummerjöns, han red rakt in i salen på getabocken.
    — Vi steker tuppkyckling här i dag, sa prinsessan.
    — Vackert, sa Dummerjöns, då kunde man kanske passa på att få en kråka stekt?
    — Vad ska du steka den i då? sa prinsessan.
    — Den här förstås, sa Dummerjöns och halade fram träskon.
    — Har du nån sås då?
    — Ja, hela fickan full, sa Dummerjöns och tog opp en näve dy.
    — Du var mej en rolig jävel, sa prinsessan, du kan snacka. Dej vill jag ha . . .
    — Bravo, sa Dummerjöns och langade resten av leran i nosen på rådsherrarna och journalisterna som satt runt omkring. Och så blev det bröllop i åtta dagar.
    Pinsam tystnad rådde i stugan. Barnen tittade på varandra.
    — Vad tycks om den sagan? sa farfar Söderlund.
    — Vi tycker att det är dags att avskaffa monarkin, sa barnen. Jala stil, tända på en knasboll med döa kråkor och lera i brallorna.
    — När kommer poängen? sa ett annat barn.
  Om kejsarens nya kläder ansåg barnen att sagan bygger på en orimlighet, ingen, inte ens en kunglig person, går på en sån bluff. För resten, det är väl inte hela världen om nån lubbar näck på stan?
  Om flickan med svavelstickorna sa småttingarna, att den saknar relevans i dag, "den speglar en social verklighet som ligger 150 år tillbaka i tiden".
    Då ringde telefonen. Det var från Söderlunds chef i stan och Söderlund sa, att han fått en envis maginfluensa och inte var att påräkna i tjänst förrän måndag.
    — Haha, skrattade barnen, det var den bästa sagan i dag.