En fråga i hettan, Laktuka vad är det?
 
   nr 27  1973 
■■■ Vi kan inte sova för hettans skull. Den får luften att dallra som brylépudding över holmar och fjärdar och brunnen visar alla redan tecken på att sina. För att ingen obehörig ska sno det lilla vatten som finns har Söderlund i viken satt hänglås i grinden till pumpen. Fåglarös eget Watergate.
  Om kvällarna, när det äntligen blir svalt, är det fortfarande stekhett inomhus. Kåkarna hinner inte med i svängarna. Upphettade till max under dagen står de där om natten och dallrar vidare av bara farten med 25 — 30 plusgrader i rummen.
    Det är därför vi har svårt att sova.
    Vi försöker locka till oss John Blund med alla knep.
  Öberg med Pentan löser korsord. Normalt brukar han slockna efter 4 vågräta och 1 lod, men i går natt slet han sej igenom fyra dubbelkryss och svåra rutan i Veckojournalen utan att få en blund i ögonen.
  Söderlund i viken brukar säja, att det finns inget så osvikligt sömnmedel som en åtta veckor gammal Fantomen. Man vet då precis hur hunden Devil ska klara Fantomen ur knipan och man vet att efteråt skockas Wambesifolket kring Fantomen för att bringa honom sin hyllning. Har man läst en Fantomenserie tre gånger, så finns det inte längre en gnutta spänning kvar som håller en vaken.
    Fantomen är botten, menar dock Oskarsson på udden, han irriterar mej genom att vara så osannolik.
    — Är det hans kropps styrka som är osannolik?
    — Nej, hans trikåer. Nog är det väl osannolikt att en karl går i samma trikåer i 35 år och dessutom aldrig tar dom av sej. Jag hör till dem, sa Oskarsson, som ständigt frågar sej: När och hur pinkar Fantomen? Dessutom ger jag mej fan på, att karln är ett fruns, för hur tajta trikåerna än är, så putar det inget där fram. Kan inte FIB-aktuellt vika ut Fantomen och avslöja sanningen om honom?
    Fantasi, sa Söderlund. Man måste ha fantasi om man ska kunna tillgodogöra sej Fantomen.
    — Det är ju fantasi jag har, sa Oskarsson. Det är mycket därför killen blir mej så osannolik. Skulle Fantomen leva i dag, hade han ett helvete. Djurskyddsnämnden skulle för det första lägga rabarber på Devil, för det kan inte vara bra för en 30—35 år gammal hund att ranta omkring i djungeln. För det andra skulle Fantomen få sitta i ständiga förhandlingar med Wambesifolket. Dom små jävlarna skulle sittstrejka för bättre avtal. Springa där och kasta spjut utan rimlig kompensation för prisstegringarna. Jag misstänker att Wambesi är en starkt eftersläpande grupp som är mogen för ett ganska stort påslag.
    Tänk om man vore Fantomen, sa Öberg med Pentan. Det skulle man aldrig gå i land med. Första gången man skulle döskallemärka någon i roten skulle det säkert visa sej att man glömde döskalleringen hemma och att rita döskallemärken på folk med kulspetspenna är inte lika effektfullt.
    Och tänk om man vore Tarzan då, sa Pettersson med Archimedesen. Något säjer mej att lianen skulle gå av så att man slog rumpan i backen vid första försöket.
    — För att inte tala om bristen på lianer, sa Söderlund. Du fick flytta ut på landet och driva egen lianodling. Tarzan hade en bonnagård, lian lian lej..
    Själv finner jag inget sövande varken hos Fantomen, Tarzan eller dubbelkryssen. Jag har prövat några nätter med Bondepraktikan. Den har kommit ut i en ny upplaga. Omslaget visar en typisk vischa med två figurer. Jag blir inte klok på vilka dom är.
  Den ene kan misstänkas vara bonde eftersom han har spade i handen, men sättet att vila sej på spaden antyder att mannen lika gärna kan vara någon som fått vägarbete av AMS.
  Den andra figuren sitter till häst och glor på kisen med spaden. Han har en piska på axeln. Eller kan det möjligen vara en lie med krokigt blad? Ska det rent av föreställa Thorbjörn Fälldin som just huggit i sten i valet?
    Över detta har jag grubblat i flera nätter. Mest grubblar jag dock över innehållet i denna bondepraktika. Den lilla boken har varit en kär läsning för allmogen i flera hundra år. Ett rättesnöre för dess levnad på jorden. Sen 1500-talet har svenska bönder lärt sej allt om väder och vind och åderlåtning i detta häfte. Jag förstår inte att dom kan. Själv begriper jag inte ett smack. Om den stekheta men ändå sköna just tilländalupna månaden juni säjer t ex bondepraktikan följande:
    Nu vill jag mitt hö avslå
    Och riva detsamma och så
    I denna tid jag litet sova vill
    Och äta laktuka med ättika därtill.

    Det mesta stämmer ju i denna vers. Folk slår hö och lite varstans reser sig hässjorna ute på fälten. Hur man gör när man river höet vet jag inte, men det kan göra detsamma. I denna tid jag litet sova vill Ja, det är inte fråga om att vilja utan om att inte kunna. Och så sista versraden.
    — Nej, jag är ledsen, sa expediten på Dalarö snabbköp när jag frågade om dom hade fått in någon färsk laktuka.
    Flickorna i bageriet glodde på mej som om jag inte var riktigt klar i knoppen när jag käckt utropade:
    — Gomorron flickor, är laktukan fin i dag?
    En något blodsprängd livsmedelshandlare fräste och sa att någon laktuka fanns inte på lager, “men vi har nystekta språngbrynglor som är skitfina”.
    Det visade sej vara omöjligt att få tag i någon laktuka i hela Dalarö.
    — Du Söderlund, sa jag. Du är i alla fall min vän, vad är laktuka för något?
    — Det får du väl fråga Inge och Sten om!
    I natt sov jag inte en blund. Jag låg vaken och funderade över vad laktuka kunde vara, i morse gick jag tvärs över ön till Kloka Persson som har uppslagsbok. Nu vet jag vad laktuka är. Det är sallad.
    Varför skriver dom inte det då?
  Bondepraktikan är inget bra sömnmedel. Den jagar bara upp en om nätterna. Man ska upp för att kolla om det nyslagna höet luktar starkt. Man ska kolla om dypölarna stinker, man ska kolla om röken slår ner i skorsten, om järngrytorna svärtar maten, om stora klimpar uppstår på stearinljusen, om ankor och gäss sitta på stranden och plocka sig, om löss biter fullväxt folk i öronen, om torrt kött, torr fisk och salta kärl vätskas ovanligt mycket eller om gråstensmurarna fuktas. Man ska upp och kolla om tarmsträngar på fiolerna spänts ur tonen eller rent av sprungit av.
    Har allt detta skett, blir det regn. Jäkla väsen för lite regn.