Försäkringsväsendet, en spännande värld... 
          nr 53  1972               
■■■ Söderlund i viken stod ute på bryggnocken på juldagen och spanade utåt havet med fältkikaren.
    — God fortsättning, sa jag.
    — Bara det inte blir vulkaniskt utbrott, inbördeskrig eller revolution, sa Söderlund.
  Det finns tillfällen här i livet då man faller i grubbel. Man kan till exempel grubbla över varför en medelålders Stockholmsdisponent på julsemester i skärgårn står på en brygga och oroar sej för vulkanutbrott, inbördeskrig och revolution. Kanske något olämpligt i julmaten?
    Nej, men barnen hade samlat till en ny japansk klocka till Söderlund. Med klockan följde ett försäkringsbrev, ty försäkring ingår i priset, och eftersom man inte har så mycket att göra på landet så här års, utan hinner att läsa, så hade Söderlund läst det finstilta bakpå försäkringsbrevet.
    Sånt brukar man aldrig läsa i försäkringsbrev, inte förrän man har anledning, och då brukar man upptäcka, att bolaget gjort undantag för allt utom premien.
    Men nu hade Söderlund, just som juldagsmorgon glimmade, läst det finstilta bakpå klockförsäkringen. Och där stod det: “Försäkringen gäller inte för skada vars uppkomst eller omfattning direkt eller indirekt orsakats av, eller står i samband med vulkaniskt utbrott, krig, invasion, fiendes åtgärd, krigsliknande operationer, vare sig krig förklarats eller inte, inbördeskrig, myteri, revolution, uppror, upplopp eller åtgärd av makthavare, som obehörigen tillvällat sig makten.”
    Hur är det med Palme? undrade Söderlund oroligt.
    — Palme är folkvald sa jag. Slår Palme sönder din rova, får du ersättning.
    — Men får jag en atombomb på klockan blir det ingen peng, sa Söderlund och citerade vidare ur det finstilta: “Försäkringen gäller inte heller för skada som står i samband med atomkärnreaktion, t ex kärnklyvning (fission), kärnsammanslagning (fusion) eller radioaktivt sönderfall.”
    — Säja vad man vill om försäkringsbolagen, sa Söderlund, men förutseende är dom. Fast lite onödigt försiktiga. Jag menar, att får man en atombomb på klockan, så vet man ju ändå vad klockan är slagen!
    Julen på ön är något av en tradition för somliga av oss. Söderlund brukar komma ut med Vaxholmsbåten dan före dopparedan och ha halva fördäcket belamrat med sina prylar. Öberg med Pentan och Pettersson med Archimedesen brukar inte svika dom heller, men Oskarsson på udden föredrar centralvärmen och komforten i stan.
    Öberg kom skrillande i sörjan och sa hej gubbar och undrade om läget.
    — Jo, fint sa jag, fast Söderlund står och spanar efter inbördeskrig i kikarn.
    — Folk som tror att det utbryter inbördeskrig i Södertörn på en juldag, ska inte dricka så många Bäsk till lutfisken.
    — Det är inte Söderlund som målar fan på väggen, det är försäkringsbolagen, sa jag.
  Öberg fick höra de finstilta besynnerligheterna i bilagan till Söderlunds julklapp och sa att om det inte var så att han sedan 35 år gynnar byggbranschen med sina tjänster, skulle han utan vidare satsa på försäkringsbranschen.
    — Det är äventyrens värld, sa Öberg, fråga mågen.
    Vi tog Öberg på orden och gick vägen om hans stuga, en förträfflig glögg på det stället och pratade med mågen.
  Mågen är skadereglerare på ett av de större bolagen. Och mågen har under åren drivit det som en hobby att samla in de festligaste formuleringarna i försäkringstagarnas skadeanmälningar.
    Visst är vi ett strävsamt och duktigt folk. Men vi tycks vara lite bortkomna, när det gäller att uttrycka oss i skrift.
    Får jag så här i mellandagarna bjuda på lite smakprov från Öbergs måg? Det gäller bilskador.
  En Volvoägare: Jag trodde rutan var nedfälld, men jag märkte när jag stack ut huvudet genom den, att den var stängd.
  En annan Volvoägare:
    — Den andra föraren ändrade sig plötsligt, så det fanns ingenting annat att göra än att köra på honom.
  Arg lantbrukare: Jag har blivit överkörd av en automobil med 90 km i timmen och vill ha pengar för de. Utsikterna på vägen var godt och 8 meter bred. Jag föste mi ko öfver vägen och hållte på att springa tillbaka då biltermoristen var öfver mig. Ett revben vräkte han inåt och tri av tänderna låge kvar. Ä de fasoner de. Nänä. Skrif mej till och lemna 1 000 kronor annars bli de laga sak åvet. . .
  Opelägare i Jämtland: Jag kan inte betala reparationskostnaderna, ty jag underhålles av min svärmor eftersom min hustru dog för tre år sedan.
  Motorcyklist från Närke: 
    — Jag talade om för den andra idioten vad han gick för och fortsatte.
    Synpunkter på motparten är ganska vanliga i skadeanmälningarna, påstår mågen.
  En förfördelad skrev: Vittnet kallade sig själv för gentleman, men jag tror det är riktigare att kalla honom för garageföreståndare.
  En som manglat en fotgängare skrev: Jag körde över en karl, han erkände att felet var hans, för han hade blivit överkörd förut.
  Även kossor gör man det bästa för att framställa i taskig dager: 
    — Kon gick rakt emot bilen. Efteråt fick jag veta att hon inte var riktigt klok.
  En dam lämnar detta skakande referat av en mopedolycka: 
    — Jag föll i vägbanan, min man fortsatte med sin moped och körde sedan i diket. Om jag fick hjälp eller om jag reste mig själv minns jag inte. Men när min man kom tillbaka och fick se att jag överlevt blev chocken för svår för honom så han föll ner avsvimmad.
  En som blivit påkörd bakifrån skrev: Jag stannade vid övergångsstället, då motparten körde på mig i stjärten utan min tillåtelse.
    Ibland ser man på TV, hur en del människor roar sej i överkant, jag tänker t ex på en pjäs som “Badjävlar” och man har lite svårt att övertygas om att sånt kan hända i verklighet.
    Det kan det.
    En skadeanmälan från Mellansverige ger i all sin ordknappa framställning en svindlande vision av svensk landsbygd. Inte krig, inte vulkanutbrott. inte invasion. . . men umgängesliv:
    — Undertecknad var inbjuden på supé till Boanäs. Medan vi spisade varseblev jag att någon hade vält min bil. Det var en son på stället som utfört dådet. Han hade berusat sig på förhand och då jag försökte tala förstånd med honom fick jag stryk och måste avlägsna mig från platsen.
    Ett tack till Öbergs måg. Det var en rolig juldag.