nr 21  1978               

■■■ Nej så tammefan, sa Söderlund i viken. Han kan sitta där han sitter!
    Majkvällen färgades blodröd när solen gick ner i sjön. Gudingarna slog sina snattrande lovar kring ådorna. Längs stränderna spretade bryggorna med sina nakna träben ty vi upplever just nu ett lågvattenstånd i skärgårn som närmar sig rekordet.
    — Nu skulle man passa på att sälja tomter, sa Öberg med Pentan, vattnet har sjunkit så att tomter på 3 000 kvadrat plötsligt har vuxit till 4 000 kvadrat.
    Mitt i denna sköna majkväll sa det pang på Janssons grynna och där satt en plastbåt fastkilad med en hojtande yngling vid ratten. Normalt ska en sådan båt flyta över Janssons grynna som ligger på dryga metern. Men i rådande lågvatten sticker den ända upp i ytan.
    — Vi måste gå ut och bärga pojkstackarn, sa Pettersson med Archimedesen. Hänger ni med, vi kan ta min båt?
    — Nej, så tammefan, fräste Söderlund i viken. Det är Begagnade Bergmans ohängda Kenneth och han kan gott sitta där han sitter!
    — Nödställd som nödställd, sa Oskarsson på udden. En båt med en människa i har fastnat på ett grund och det är vår medmänskliga plikt att lämna hjälp, vem människan än är.
    — Om det så är fan själv i båten, så måste vi bärga'n, instämde Öberg med Pentan.
    Vem var det som snodde min bensindunk i fjol med tretti liter i? sa Söderlund. Jo han som sitter där ute. Blåneka gjorde han också. Farsan hans kom dan därpå med dunken och såg lite slokörad ut. Han ska va gla att jag inte larmade polisen. Såna där frön ska låsas in, man ska skydda samhället mot dom. Han sitter bra där han sitter.
    Det är klart att Söderlund följde med ut och drog grabben flott, han är ju inte mer än människa i alla fall.
    Men han gnällde efteråt.
    — Vare nån som hörde att grabbfan sa så mycket som tack? undrade han och såg sig omkring i stugan.
    — Han såg i alla fall rätt tacksam ut, sa Oskarsson. Det är väl mänskligt att man i villervallan glömmer att säja tack, han var kanske lite chockad också.
    Chockad? Söderlund fnyste. Dom där moderna badjävlarglina har inga mänskliga känslor i kroppen, inte ens så mycket att dom kan bli chockade. Ta Ågrens drasut t ex. Skulle på dans på bygdegården på Ornö, hade stopp på sin snurra, gick utan vidare och tog min. Jag fick den tillbaka i gryningen med tom tank och när jag högg'en i nacken och undrade vad fan som menades, så sparka han mej på smalbenet, ställde sej i garde och sa:
    — Ska'ru ha spö, gubbe?
    — Dålig stil, höll Pettersson med.
    — Dålig stil? sa Söderlund. Rena kriminaliteten! Annat var det förr, då fick man ha grejerna ifred. När en annan var grabb. . . tänk om man tagit en båt olovandes. . . Jösses! Man hade fått så mycke stryk att man inte hade kunnat sitta på fjorton dar. Man hade respekt för andras grejor, man lyssnade till dem som var äldre och förståndigare. Men dom här fröna, dom hälsar ju inte ens när man möter dom på ön.
    Jag tror att du är en ärans reaktionär! sa Oskarsson på udden. Helst skulle du se att ungdomarna stod i fabrik från sju på morron till sju på kvällen och tjänade 14 öre i timman. Precis som på den gamla “goda” tiden.
    — I dag sitter dom och sover bakom disken på nån grillbar och ska ha 30 kronor i timmen, är det bättre det? sa Söderlund. Jag var i land i går och fråga hans son som sitter där om det fanns cheeseburgare.
    — Aah, sa han och läste vidare i nåt jäkla porrmagasin utan att ägna mej en blick.
    För bara tio år sen skulle han ha lagt ifrån sej blaskan, rest sej upp, varit lite artig och undrat om det inte fick lov att vara en.
    Ungdomen har glömt att vara artig, ungdomen bryr sig bara om de äldre när de ska rycka väskan med ATP-stålarna från någon stackars pensionär. Har jag fel? Den senaste sporten i skärgårn är att stjäla en maffig lyxracer, sätta full fart på motorerna, hoppa i spat i sista stund och låta båten ränna rakt in i berget för full maskin . . . Har jag fel?
    Sport och sport, sa Oskarsson, det hände en gång 1976 och så hade vi visst ett fall sommaren -77 också. Men för det kan man väl inte döma ut hela ungdomen?
    — Förlåt ett slag, sa Öberg med Pentan och lämnade stugan.
    — Fan skulle han gå? morrade Söderlund. Tål han inte höra sanningen?
    Det är inte sanningen om ungdomen som du berättar, sa Pettersson med Archimedesen: Det är en vrångbild du ger.
    — Som sagt, sa Oskarsson, Söderlund är en ärans reaktionär!
    Då kom Öberg med Pentan tillbaka med en uppslagen bok och bad att få läsa en bit. Öberg deklamerade:
    “Vår ungdom älskar ingenting annat än lyx och lättja. Unga män och kvinnor uppför sig sämre än någonsin tidigare. De föraktar varje auktoritet och har ingen respekt för de äldre. Vår tids barn har blivit tyranner över oss. De reser sig icke om äldre personer kommer in i rummet, de är uppkäftiga mot sina föräldrar och andra, de stör hyfsat samtal mellan vettiga människor, de har dåliga matseder och har blivit sina lärares skräck.”
    Toppen, sa Söderlund, det är som om jag hade skrivit det själv!
    — Du menar att det var bättre förr? sa Öberg.
    — 0 ja, sa Söderlund med övertygelse.
    — Det jag nu läste upp, sa Öberg, var ett citat som är mer än 2 000 år gammalt. Det sas på sin tid av Sokrates!
    — En jäkla utlänning till på köpet, sa Oskarsson på udden.