Grabbarna säjer att min pappa ligger i flottan!
   
nr 16  1974  
■■■ Amiral Rutger von Ankaruggla blev något förvånad över att manskapet på torpedbåten “Kapsylen” inte mannade reling när han gick ombord. Ingen blåste i pipa. Ingen stod i givakt. Fartyget låg öde som en flygande holländare när amiralen inspekterade det från för till akter. I höjd med förliga skylight snubblade han på en sovande man som öppnade ena ögat och sa: “Rycker du på en bärs, gubbjävel?”
    Amiralen begav sej skyndsamt till fartygschefens hytt och fann där en person som slog med en matsked mot en tom ginbutelj och sjöng “Den första gång jag såg dig”. Mannen var iförd kaptensmössa och prickiga kortkalsonger samt uppgav sej vara fartygets kapten.
  Det skulle alltså ligga någonting i det som några värnpliktiga påpekat i en anmälan till JO, att nykterhetstillståndet på våra torpedbåtar inte skulle vara det bästa, att officerarna lever i sus och dus, har fruntimmer ombord samt åker vattenskidor efter fartyget?
  En tillsatt utredning blottade märkliga detaljer från torpedbåten “Kapsylens” senaste sjömanöver. Fänriken ombord fick sjukskriva sej för flisor i huvudet. Man övade torpedskjutning mot bogserade timmerflottar och fartygschefen var inte underrättad om att fänriken sov ruset av sej i styrbords torpedtub utan avfyrade honom mot flotten. Inför utredningen påpekade fartygschefen, att personer, som kvartar i torpedtuber utan hjälm, får skylla sej själva om de får flisor i huvudet.
  Maskinisten Bölja var redlös i tre dygn efter att ha försökt tala med bryggan via maskinrummets talrör. Så fort maskinisten drog proppen ur röret, fick han två liter Jamaicarom i sej. Han kunde ju inte veta att fartygschefen gömt sin sprit just där.
  Båtsman Ankarberg, känd som mannens ledande smygsupare, förebild till manskapsvisan “Han hade sejdel för om masten”, styrde fartyget på grund utanför Ingarö mitt på blanka förmiddagen.
    Inför haveriutredningen förklarade han, att han börjat se lite illa. I stället för sjökort hade han vid navigeringen råkat använda sej av bordduken från vickningen natten före. Bar det där vid sig inte bättre, än att båten gick på grund just som båtsman gjorde en gir runt en ketchupfläck som han trodde var Runmarö.
    Utkiken vpl. Gustafsson, förorsakade back i maskin och avbrott i övningarna genom att skrika från fören, att han blivit blind. Utkiken ville skylla detta på spriten i kompassen, som han druckit upp.
    — Allting är bara vitt för ögonen! skrek vpl. Gustafsson.
    Kamraterna lugnade honom med att påpeka, att fartyget just inpasserat i en dimbank och att tillståndet kunde anses normalt.
    De kommunala förtroendemännen i kuststäderna menar att torpedbåten “Kapsylens” uppförande i hamn lämnade en del i övrigt att önska. I stället för att svara på borgmästarens sirliga välkomsttal vid landgången, hade fartygschefen genast förhört sej om tillgången på scandal beauties och gin. Klockan två på natten hade kaptenen burits ut från ett stadshotell i Norrland. Vilande på personalens armar hade han gjort honnör samt utropat: “England expects every man to kiss his beauty!”
    Navigeringen av torpedbåten “Kapsylen” hade uppenbarliga brister. Kustbevakningen rapporterar att fartyget vinglat i sicksack med 40 knop genom Södertälje kanal samt att besättningen kastat tombuteljer på vakterna i Södertälje, för att dessa icke öppnat slussportarna fort nog. Tillfrågad av Kustbevakningen om den vingliga kursen, hänvisade kaptenen till strategiska skäl.  “Vi måste”, framhöll han med skärpa, “skaka av oss artillerielden från den ryska kustflottan”.
 
  När Kustbevakningen genmälte att ryska flottan icke siktats i Södertäljeleden sen 1719, replikerade kaptenen:
    — Södertälje! Ha, usla agent! Precis som icke jag skulle veta att detta är Ladogakanalen? Är min herres namn möjligen Guillo?
    Kustbevakningen pekade stumt på en skylt där det med stora bokstäver stod “Södertälje kanal”. Skall kaptenen därvid ha svurit:
    — Satans båtsman, nu har han vänt bakåfram på sjökortet igen!
    Därpå hade torpedbåten avlägsnat sej backande i 22 knop.
    Från UD meddelas att torpedbåten “Kapsylen” sedan icke avhördes förrän efter två dygn, då den förföljde ryska passagerarångaren “Röda oktober” med sjunkbomber i Finska viken därför att den ryske kaptenen vägrat sälja 30 liter vodka för två intressanta mikrofilmer.
  Från Windau i Lettland rapporteras en fartygsbesättning ha strövat längs gatorna tilltalande ortsbefolkningen på svenska. I ilskan över att icke kunna göra sig förstådd, skall kaptenen hava utbrustit: “Inte en jävel förstår svenska språket, det bor tamejfan bara invandrare i hela Oskarshamn!”
    Man gissar att det måste röra sej om torpedbåten “Kapsylens” folk.
    Utredningen om torpedbåtens vidare öde pågår i pressläggningsögonblicket.