Hälsning från skärgårdsvåren!
    nr 16  1966  
 ■■■ Oj, vad det är långt till sommaren...
    Ångbåten stånkar sej fram genom drivisen utanför Dalarö. Ett 40-tal stugägare är på väg ut till öarna i kustbandet för att se till sina sommarparadis. Äldre herrar i tyrolerhattar med rakborstar i läser Svenska Dagbladet. Äldre damer i päls lindar stickade sjalar om huttrande knähundar. Yngre personer hänger över relingen på fördäck och spanar ner i det svarta vattnet för att se om madam Flod ska flyta opp.
Sommarkåken står till knäna i stelfrusna drivor. En docka som suttit naken i en blomkruka sen i augusti tittar sårad och förebrående på barnen. Den ser ut som C H Hermansson brukar göra när Åke Ortmark frågat något olämpligt. Dörren har svällt under vintern. Efter att flera gånger ha kastat sej emot den med hela kroppstyngden och varit nära att välta hela kåken, erinrar man sej att den går utåt. I skafferiet står en sån där pilsner, en relik från den tiden då vi inte hade mellanöl. På bordet ligger en tidning från augusti. Kräftorna blir rekorddyra i år! står det på första sidan. Vid telefonen ligger en gulnad lapp: Ring Olle om daggmask!
    Påsken på landet var ändå skön. Ute pep nordanvinden över fjärden, inne pep Lill Lindfors i TV.
   Mellan holmarna stod det gubbar och borrade hål i isen för att fiska. Somliga lyckades komma ner till fritt vatten och agnade sina don. Andra fick lera på isbillen och insåg att dom borrat i en åker.
   Söderlund i viken fick varbildning i underläppen som svullnade opp. Hermansson på udden sa att han såg ut som Arne Geijer. Hermansson har tre anställda och är en typisk kugelbergare.
   På långfredagen sände TV Bertil Danielssons naturdagbok. Året på ön. Ett mycket intressant program. Borde det inte kunnas sändas i repris nån gång?
   På annandagen läste man tidningar i lugn och ro till ackompanjemang av brasans muntra sprakande. Barbro Backbeger anklagar damtid- ningarna för att syssla alltför mycket och närgånget med känt folks privatliv. Ska man döma av Svensk Damtidning så har flickan rätt. I ett reportage hemifrån Åke Falcks uttalar sej fru Falck, dvs. Karin Falck. Förlåt en yngling om man citerar:
    »— Aldrig kommer vi i säng före halv två, säger Karin. Men nu har det blivit sex tre mornar i rad och det är lite för mycket t o m för mig..»
    Det håller jag med Karin om, två gånger i veckan är lagom.
    Hemma igen i stan får man tillgripa snöskoveln och bana sej väg in i kåken genom tidningshögarna. När man badat av sej lantluften slår man sej ner för att läsa igen vad man missat under påsken. När man läser så där många tidningar i svit, så slår det en att...
   en gång i veckan skriver dom att Carlo Ponti och Sophia Loren har gift sej på riktigt.
   en gång i veckan talar Ingemar Johansson och Birgit ut från sin villa i Schweiz. Bild på Ingemar som stryker Jens Patrick över håret Två reportage till och Jens Patrick är flintis.
   en gång i veckan läser man att Birgitta och Hansi är de lyckligaste människor som finns.
   en gång i veckan gör någon resebyrå skandal.
   en gång i veckan får man veta att Lill-Babs och Lasse Berghagen fortfarande, ännu flera veckor efter giftermålet, älskar varann.
   en gång i maj är man färdig med Expressens påsknummer (128 sidor). I värsta fall får man vänta tills det kommer på film.
    Fotboll. 
    Från Oskarsmåla meddelas att hemmalaget Oskarsmåla FF tack vare tur i slantsinglingen hemförde en enastående viktoria i matchen mot gästande FP Trasjox från Lajbanon. Matchen var juste i det längsta, uppges det, ända tills Oskarsmålas centerhalv, oförbrännelige Flisan Jansson blev sparkad av Lajbanons vänsterback Serglo Celibihattjo. Den mörkhyade backen tofflade till Flisan Jansson i avloppet med ett sådant sting i dojan att Flisan segnade ned inom Lajbanons straffområde och kved:
    — Fy då, han åsamkade mej just en svår fraktur på Tractus iliotibialis (lårfascism).
   Straffen som följde la Stänkis Nilsson säkert i mål så att resultatet blev 1—1. Lajbanonkedjan blev då så förbannad att den sparkade Stånkis i huvudet, bara en fyra fem sparkar men i alla fall. Stånkis klagade över rubbningar i det autonoma nervsystemet
    Det stod 1—1 efter förlängning och slantsingling fick avgöra. Domarn, Pete Zachijalinnynitjovitj, singlade en sloty i luften. Den hamnade i gapet på hemmalagets Ärtan Pettersson som aldrig lärt sej stänga igen munnen. De 11.000 på läktarna höll andan medan Ärtan skickades till länslasarettet för röntgenundersökning. Idrottsläkaren Lammet Ljungkvist meddelade efter fyra minuter per telefon att det blev gubbe. Gästerna från Lajbanon som aldrig sett en polsk sloty förr utan trodde att det var medaljen som domaren kom med, greps nu av raseri. Oskarsmålas lagledare, gamle proffsstjärnan P Sördahl som en gång sparkade för Sicilien och hade egen korvbar i skuggan av Vesuvius, trädde dock emellan och fick in fyra fina snytingar på Celibihattjo. Stånkis Nilsson fick armarna avslagna och såg ut som Ram Gopal. Flisan Jansson bara segnade och segnade som en jojo medan Ärtan Pettersson, mätt på pengar, återvände från lasarettet och klappade av örona på högerinnern Voldacelesira med hjälp av hörnflaggan. För hemmalagets blonde viking Garvet Isaksson gick det sämre, en lajbanes körde fezen mellan revbenen på Garvet så att det small ända upp på läktarna. För Lammet Ljungkvist klagade Garvet efteråt över smärtor i de Malphigiska kropparna. Bam-Bam Liljekvist, vänsteryttern, råkade under bitning av en lajbanes få sej en körare av en annan lajbanes så att allting svartnade för honom. När han slog upp ögonen uttryckte han en förmodan att han ådragit sej en funktionsstörning på de endokrina körtlarna.
    Returmötet mellan Oskarsmåla FF och laget från Lajbanon går inomhus, i september när det blir ledigt på Enskede slakthus.

    Har hört den här?
    Att bli popidol är inte alltid så lätt i vårt land. En skådespelare som gärna skulle vilja bli det satt häromdagen i en buss och gladde sig åt att två unga flickor bestirrade honom som förhäxade, hela resan igenom.
    När han reste sig för att stiga av återgäldade han deras uppenbara intresse med att lyfta på hatten och skänka flickorna ett charmerande leende.
    — Vad var det där för en gubbe, sa den ena flickan.
    — Ingen aning, sa den andra. Synd i alla fall att inte nyckelpigan hann krypa in i örat på'n.