Här är veckans tre båtar!

 
                                          
nr 14  1973

■■■ Det kan inte hjälpas att jag måste prata om båtar igen. Det är liksom den tiden nu.
  Tre båtar har fascinerat mej i veckan. Ni ser bilder på dom här bredvid.
    Båt nr 1 är den lilla plastbåten ni finner på den vänstra bilden. På toften midskepps sitter en herre i vit skepparmössa. I aktern sitter en snurra på några hästkrafter. Det roligaste med bilden ser ni inte, för det är bildtexten på dess baksida. Där står det: “Av det nya amerikanska ämnet plastic tillverkas skor, tyg, strumpor och galanterivaror. Man har nu också börjat tillverkningen av små båtar både för rodd och motor, som vår bild visar. De äro byggda utan söm, fullständigt vattentäta och kan ej sjunka. Roddbåtens vikt är endast 40 kilo. Copyright Pressens Bild AB, Stockholm.”
  Jag hittade bilden i tidningens arkiv. Bilden är från 1946. Så fort har det gått.
    Båt nr 2 ser knappt ut som en båt, den liknar mera en delfin med fönster. Årets Båtmässa i Stockholm presenterade en fantastisk nyhet, en båt i betong! Den här delfinen är också en båt i betong, men den här konstruerades redan 1917 av ingenjören K W Ljungdell i Malmö! Bilden är från sjösättningen i Malmö nyhamn den 3 september 1917. Det är gubben Ljungdell själv som stolt poserar i aktern för den utsände fotografen från “Hvar 8:de Dag”, den tidens Se.
  Jag har bedrivit en del efterforskningar i ämnet. Kom båten någonsin ut i öppen sjö? Vad satt det för motor i delfinen? Eller sjönk den som den gråsten den var, så fort fotografen tagit sin bild? Den som vet nåt om betongbåtens vidare öden, kan väl höra av sej.
    Båt nr 3 känner ni kanske igen? Ni har kanske sett den i verkligheten eller rest med den? Jo, visst är det gamla Vaxholmsångaren “Saxaren”, ni vet hon som sjönk i skärgårn för en del år sen men bärgades av ett gäng unga grabbar, ångbåtsentusiaster. Men gissa var bilden är tagen. Jo utanför Stadshotellet i Luleå! Där, infrusen i norra hamnens is, ligger “Saxaren” till synes helt övergiven. Hur har fartyget hamnat där?
    Det här är historien i korta drag. Bertil Sandström i Boden, som jobbar i den norrbottniska nöjesbranschen och anordnar logdanser och utflykter och ett som ett annat, köpte båten av ångbåtsentusiasterna i Stockholm. Köpesumman var 100 000 kronor och Sandström fick dessutom kosta på “Saxaren” 25 000 kronor för att få den i det skick han önskade. Båten var besiktigad och klar, licensen gällde till årsskiftet 1973—74 och det var Sandströms mening att anordna danskryssningar i Luleå skärgård med båten.
    Men det fanns starka krafter i Luleå som motarbetade idén. Det fanns redan en utflyktsbåt i Luleå.
 När Sandström och hans kapten angjorde Sundsvall för bunkring på väg från Stockholm till Luleå, slog fartygsinspektionen till mitt i natten.
  I Skelleftehamn slog man till igen. Fartygsinspektionen gick igenom fartyget från köl till övre däck och lyckades finna ett lager i maskinen som var felaktigt.
  Väl framme i Luleå fick fartyget användas för danstillställningar vid kaj, men att denna båt, som godkänts för passagerartrafik året ut, skulle få stäva till sjöss med folk ombord, det var plötsligt otänkbart. Saxaren ligger där i isen nedanför Stadshotellet i Luleå och är till salu. Bertil Sandström har tröttnat. Den som vill betala 125 000 får gärna överta båten. Nitiska gubbar från fartygsinspektionen medföljer liksom i köpet.
    — Det bara dräller av folk som vill köpa båten, uppger Sandström för Mummel. Dom har inget att invända mot priset. Men alla spekulanterna har en sak gemensamt, dom kan inte hosta upp mera i kontanter än 5 000 kronor.
Suckar Sandström.
    Detta med båtar är en äventyrlig bransch.