Just nu skyller alla på värmen!
          nr 28  1972
■■■ Egentligen är vi en nation av ynkryggar som alltid skyller ifrån oss. Alla skyller på alla. Alla letar efter syndabockar. Det har nästan blivit ett nationellt lyte. När det går åt helvete för Svensson, skyller han alltid på Karlsson som i sin tur pekar på Nilsson och säjer: Det var han!
    Det finns klassiska historier på temat:
  Tangocharmören Viktor “Pomadan” Persson dansar på Lorry och trattar på ändan mitt på dansgolvet med en mogen droskägaränka från Duvbo i sina armar. Viktor “Pomadan” reser sej upp, spänner sina tättsittande pepparkornsögon i orkesterledaren och skriker:
    — Hur fan spelar du egentligen?
  I aktersnurrornas barndom hade Vaxholmsfiskaren Lundgren köpt en fyra hästars aktersmälla och skulle premiäråka med ekan.
    På bryggan stod granngubben och läste högt ur instruktionsboken.
    — Öppna bensinkran och flöda förgasaren, läste gubben.
    Fiskare Lundgren öppnade kran och flödade.
    — Linda snöret medsols kring balanshjulet, läste gubben.
    Fiskare Lundgren lindade medsols.
    — Starta motorn medelst ett häftigt ryck i snöret, läste gubben.
    Fiskare Lundgren drog i för kung och fosterland och ramlade baklänges över båtkanten ner i spat. Väl uppe till ytan spottade han tång och sjögräs och skrek:
    — Hur fan läser du egentligen?
    Alla jagar vi syndabockar och en syndabock får se ut som en Bofink, dvs. hur fan som helst. I kvällstidningarna läser man rubrikerna:
    Lars Skölds sista trafikhelg — 19 döda. Och till dom rubrikerna inför man bilder av Lars Sköld där han ser ut som en syrabadsmördare från Liverpool.
    Titta er omkring när ni går på offentliga lokaler, där vimlar det av skyllerister som sitter och skyller på något. Dom finns på krogar, tåg och ångbåtar badstränder, lunchrum och pensionatsverandor.
  Han som aldrig lyckas i affärer, därför att han är för dum i roten för att pyssla med affärer, är den vanligaste skylleristen. Han slår askan av cigarren, lägger huvudet bakåt, kopplar på fjärrskådarblicken och säjer:
    “Det är konjunkturerna just nu, världsmarknaden rår vi inte på, lilla Sverige kan inte påverka den.”
    I själva verket är han tillverkare av emaljerade mjölkhämtare men inser inte att hans motgångar i affärer beror på att svenska folket gick över till Tetra- och Pure Pak för tio år sen.
    Det finns skyllerister som ända upp i medelåldern skyller sitt misslyckande i databranschen på att deras mamma inte gav dem riktig ömhet när de var små.
    Det finns skyllerister inom affärsvärlden som ropar på svensk isolationism och bestämt avråder från svensk anslutning till EEC, emedan detta skulle äventyra vår neutralitet. I själva verket är dom livrädda för att behöva göra affärsresor utomlands i framtiden, för dom minns inte om verbet verkaufen böjs starkt eller svagt eller om zwischen styr dativ eller ackusativ. En framtid i EEC skulle bli ett helvete för dem. De skulle tvingas arbeta sida vid sida med tiotusen japaner som böjer verb som små jävlar.
    Då är det bättre att sitta i Solna och sälja säkerhetsnålar och tennisbollar (sicher heitsneedles and king size pingis balls) till grosshandlare Jonsson som alltid bjussar på affärslunch på Riche och delar ens förtjusning i kroppkakor (body cakes mit zwei weissen and one brown, som det heter i EEC).
    Våra vanligaste “skyll” är dessa:
    — Lessen, men dom finns inte att få just nu!
   (Snabbköpsföreståndare som trodde alla skulle kasta sej över den färska potatisen och glömde att ta hem även gammal potatis till pommes frites och bakning.)
    — Vi har försökt, men hela Sverige står ju stilla just nu. . . Semestrarna ni vet!
   (Bilfirma som glömt rekvirera den reservdel ni väntat på i fjorton dar.)
    — Beklagar, men direktören är i Spanien och väntas inte åter förrän i augusti.
   (Växeltelefonist vars chef har krupit in på två månader för rattfylla.)
    — Beklagar, men det har varit sån rusning efter byxor i nummer 44, att det inte finns 44 att tillgå i hela Sverige!
   (Varuhusdirektör vars inköpschef är 19 år och har nummer 36 och som tror att hela kundkretsen är 19 år och har 36.)
    Just nu skyller alla på värmen.
  Söderlund i viken har inte fått en gädda på tre dar. Det är värmen.
  Oskarsson på udden har inte fått några blast på potatisen än. Det är värmen. I fjol fick han heller inte nån potatis. Det var kylan.
  Öberg med Pentan lånade en halv 75:a gin av Pettersson med Archimedesen, lämnade tillbaka en tredjedels 75:a och sa: Det är värmen. Det dunstar så att man måste dricka som en dåre om man ska få nåt med.
    Söderlund var inne i Baggensfjärden i nåt ärende och var borta så länge att vi satt med handen på luren, beredda att pingla sjöräddningen. Då kom han hem och sa att motorn gick på bara två cylindrar. Värmen.
    — Vilken hetta, sa Söderlund. Jag trodde jag skulle avlida trots att jag satt naken i båten. I Baggensstäket stod det en liten gosse på en brygga som ropade på sin mamma, pekade på mej och skrek:
    — Mamma, här kommer en poseringsgubbe!
    Men på Baggen var hettan ändå ingenting, värst var det på andra sidan, sa Söderlund. Där trodde jag att min sista stund var kommen. Det stod Värmdö på sjökortet.
    Då slängde vi Söderlund i sjön. Det kunde han behöva. Det riktigt fräste och ångade om honom.
    Nu skriver jag inte längre än så här. Det är värmen.
    Just nu skyller alla på värmen

Orkar ni höra den här:
Man satt på bryggan och diskuterade rekordfiskar. En hade dragit en torsk på 14 kilo på västkusten, en annan hade arbetat i en timme och tio minuter för att bärga en gädda på 12 kilo ur en insjö i Närke och någon uppgav sej ha fått upp en ål på 9 kilo ur en brunn i Skåne. Men Söderlund i viken ville vara värst och drog till med en gammal god:
    — 1948 drog jag upp en gädda som var så stor, att Stockholms-Tidningen skickade en fotograf som tog en bild av den.
    — Vad vägde den?
    — Vete fan, sa Söderlund, men fotografiet vägde 6 kilo.