Ni själv då? Klarar ni trafikmärkena?
   nr 27 1971
■■■ Trafiksäkerhetspropaganda kan man inte få för mycket av, men ändå tycker vi att Oskarsson på udden har varit för jobbig ett par dar, han springer omkring på ön med Aftonbladet från i söndags och förhör folk på trafikmärken.
  Öberg med Pentan var fantastisk. Han klarade alla märken utom tilläggstavlan med klockslag, sön- och helgdagar. Pettersson med Archimedesen hade vissa svårigheter med att skilja skylten om hastighetsbegränsning från skylten för påbjuden minimihastighet, och själv trodde jag att varningsskylten för lågt flygande flygplan betydde att man varnade för flygfält.
  Söderlund i viken var däremot omöjlig. Han svarade inte rätt på ett enda märke, men det berodde nog på att det var Oskarsson som ställde frågorna.
    Skåningar sa Söderlund, ska inte förhöra svenskar om trafik. Alla skåningar kör som om dom bara hade leverpastej i roten. Att bila i Skåne är livsfarligt. Rätt som det är kommer det ett traktorsläp med fyra ton sockerbetor farande rätt upp på vägen framför en. Det finns stoppskyltar även i Skåne, men det är tydligen ingen där som kan få in i leverpastejen vad dom betyder.
    — Du försöker prata bort det faktum att du inte kan trafikmärkena, sa Oskarsson.
    — Jag åkte en gång med en skåning, som stannade sin Saab och klev ur för att lägga örat mot rälsen och lyssna om det kom nåt tåg innan han körde över en järnvägskorsning, sa Söderlund. Det enda han hörde var en jävla smäll för det var en Amazon, som dånade in i Saaben bakifrån. Skåningar ska inte ställa frågor om trafik.
    Sluta tjafsa och hör här, sa Oskarsson. En rund tavla med röd ring och ett gult fält och så två bilar, en röd och en svart, vad betyder det?
    — C H Hermansson och Gösta Bohman på väg hem från riksdan i varsin bil, sa Söderlund. Och den där randiga struten på trekantig tavla talar om att man nalkas RFSU:s stormarknad för polkagrisrandiga kondomer, var det något mer du ville veta?
    — Vad betyder varningstavlan med en lutande bil med slingriga spår efter sej?
    — Skåning på hemväg från gästgivargård. . .
    — Och trekantig tavla med cykel på då?
    — Gösta Ollén på reportageresa, sa Söderlund. Sluta nu. Herrn förstår att för oss uppsvenskar är det här med att kunna trafikmärkena en alldeles självklar sak. Vet du vad tre stjärnor på trekantig botten betyder?
    — Näe ...
    — Att mina midsommargäster lämnade efter sej en ganska hygglig konjak. Ska du ha ett glas?
    — Mja, jag vet inte sa Oskarsson.
    — Äsch, du kan behöva en pjolter. Det är bra för tankeverksamheten. Det rör om lite i leverpastejen.
    Kvällen bredde sitt milda halvmörker över ön, midsommarens dån av aktersnurror började ebba ut i spridda getingsolon för att slutligen alldeles dö, så att intet annat hördes än ejdermammornas snattrande tjat på ung flockarna. Ejderungarna är ju som gulligast den här tiden, just nu när dom har lärt sej att åka kana ner i vattnet utför de hala strandhällarna. Först vaggar morsan i spat, sen är det ungarnas tur. Men dom får sån rulle nerför berget att allesamman brakar rakt in i aktern på mor sin. Mamman snattrar och gormar, men Söderlund säjer att det är hennes eget fel.
    Man får inte tvärnita så där, påpekade Söderlund och blåste så mycket piprök på en mygga att den avlägsnade sej flaxande i spiraler. Den som tvärnitar på det viset förorsakar seriekrockar.
    — Man kan inte begära kökultur av ejderungar, menade Oskarsson.
    — Men man borde kunna göra det av skåningar, sa Söderlund. En gång åkte jag med en skåning mellan Hässleholm och Osby. Han hade tydligen levt hela sitt liv på leverpastej den där, för han tyckte att han såg en gubbe på vägen så han tvärnitade alldeles utan orsak ... Va? ska du redan gå Oskarsson, ska du inte ha en i andra benet också?
    Oskarsson gick utan ett ord från platsen.
    — Du är taskig mot Oskarsson, sa Öberg med Pentan. Han rår ju inte för att han är skåning. Det är ju rena rasdiskrimineringen. Nu vart han lessen ...
    — Konstigt, sa Söderlund, får säja vad man vill om skåningar men dom tar saker och ting som händer dem ganska lugnt och brusar inte upp ... Som den här, som tvärnita mellan Hässleholm och Osby. Vi hörde hur det small till där bak, men vi märkte inget särskilt. Och när vi kom fram till Osby så hittade vi en gubbe i kofferten. Han hade kört in i oss med sin motorcykel när vi tvärbromsade. Nu hade han bara styrstången kvar av motorcykeln. Och det enda han sa var:
    — Förlåt, men var nånstans är vi?
    — I Osby, sa vi.
    — Bra, sa gubben, det var hit jag skulle. Sen slängde han styrstången i rännstenen och gick. 
    Så inte brusar dom opp i onödan, sa Söderlund.