Kollaps, full heter det väl?  
nr 29 1964
■■■ Vad gör man på landet denna sommar när det regnar på Chrustjev, regnar på Margaretha och regnar på alla? 
    Svar: överallt i stugorna sitter det fruntimmer och smetar Drops of Magic i synen på varann. Det har dom lärt sej i Idun/Veckojournalen, där PG Petersson lät sej bestrykas med Dropps of Magic och såg ut som Sune Mangs på tre minuter.
    Drops of Magic tar bort rynkor, alltså. På våra fruntimmer i grannkåkarna biter det inget vidare, utom möjligen på Söderlundskan som dragits med en hy som wellpapp i flera år och på tre minuter blev så slät att Söderlund trodde han gått fel och bad om ursäkt. Men det varade inte så länge. Efter en halvtimme hade vi gamla bussiga skrynkliga Söderlundskan ibland oss igen. 
    Men huvudsaken är att fruntimmerna har nåt att göra. Gubbarna klarar nog sysselsättningsproblemet så länge det finns abborrar i sjön. Och, som Söderlund påpekar, det här med Dropps of Magic är i alla fall bättre än det där påhittet som var så populärt på 40-talet, det där att fruntimmerna skulle smeta in sej med råa ägg i ansiktet. Det var så dumt, att närmare kunde man inte komma den där historien om nygifta unga frun som ringde Pernilla på DN och sa, att hon nog hade lagt två ägg i pannan som det stod i Pernillas recept, men fanns det nåt sätt att undvika, att det rann ner i ögona?
   Vi som som inte kladdar Dropps of Magic på varann utan hunnit bli vän med våra rynkor, läser tidningarna som kommer från stan. Det är ganska fascinerande så här års. Inte för att killarna på redaktionerna inne i stan gör ett bättre jobb sommartid, utan fascinerande mest därför att en DN, utcyklad per lantbrevbärare, känns som en slags tvåkilostorsk i handen. Skillnaden är bara den, att torsken sällan blir så genomskinlig. Då är det bättre med kvällstidningarna, för gumman Persson som säljer dom, har tak på kiosken.
   Och vi som sitter här ute och läser, tycker att det händer så mycket egendomligt i stan, folk som dricker grogg och slåss på Råsunda och sånt. Apropå Råsunda och utlänningar som kom hit för matchen, så säjer Söderlund, att mycket är så orättvist här i livet. När han och jag är fulla så är vi fulla. När känt folk är fulla så har dom fått kollaps.
   Vi läser i SE att folk skriver till C. G. Hammarlund och frågar om man ska blinka vid omkörning och blinka i rondeller. Jag måste hålla med Söderlund som säjer, att det beror väl på hur pass snygg tjejen är som man kör om.
   Vi läser att det ska vara James Bond i år. Han tycks gå i två upplagor på bio. Det är James Bond i romaner. Det är James Bond i FIB- Aktuellt. Det är James Bond i Stockholmstidningen. Det är James Bond som tecknad seriegubbe i AB. Min litterära granne säjer att han fördriver regndagarna med att som ren protest läsa om en hjälte som kom till korta, Gulliver i Lilleputtarnas land.
   Under till salu i DN:s annonser läser vi: »Skivstång, lyft endast en gång» . . . Stackare.
   Vi läser att en löjtnant skrämt kungariket genom att förvara skarpladdade granater i en garderob på Östgötagatan. Men det bekräftar bara vad Söderlund och jag alltid har sagt, granater är alldeles för allvarliga grejor för att sättas i händerna på militärer.
    Samtidigt som man hänger morgontidningarna på tork, passar man också på att torka breven.
   Svar till »Aldrig mera Englandssemester»: Gnällgubbe! Det begriper ni väl att ni blev missförstådd i de engelska spritbutikerna när ni trodde att halvpanna heter halfpenny på engelska.
   BH-lösa baddräkter är inget nytt, det har jag använt sen 1924, skriver vidare en läsare som tecknar sej Viktor Bergman.
    Ibland känner vi på oss här ute, att vi måste in till stan. För att inte missa de i skärgården alltmer glesnande båtarna, beställer man gärna telefonväckning för att vara på den säkra sidan. Jag beställde väckning till klockan 04.00 och kröp till kojs. Vaknade 03.40 alldeles av mej själv, slog 08 och sen 222680 för att avbeställa väckningen.
     — Jaså, sa en dam med en röst så skarp att jag fruktade att telefonsladden skulle sönderfalla i fina strimlor. Jaså, sa hon, men det blir avgift ändå!
    — Spelar ingen roll, sa jag, men jag ringde för att slippa få en telefonsignal som väcker hela huset. Nu när jag i alla fall är vaken.
    — Så ni ska inte ha nån väckning då?
    — Näe tack, jag tror jag håller mej på benen.
    Lurpåläggning. Och efter 30 sekunder en skärande telefonsignal som kom ungarna att flyga ur sängarna som glada champagnekorkar. Ni anar inte hur en telefonsignal mitt i natten i en ensam stuga i den tysta skogen kan låta. Det skräller så att stuprören raknar på kåken.
    — Hallå? Ringer ni ändå . . . ?
    — Skulle bara kontrollera numret! sa telefonnissan.
    — Tack, det stämmer, sa jag trött.
    Fy vad dumma ni är inne i stan!