Lika dant på ön varenda vår!
       nr 13  1978                         
■■■ Det är vår igen i skärgårn. Har ni märkt att det enda som folk aldrig tröttnar på här i livet det är våren. Den är samma sensation varje gång. Det är vår, säjer herr A till B. Det är vår, säjer herr C till herr D. Snön smälter och droppar, isen svartnar och knakar och alla går omkring på ön för att meddela alla den häpnadsväckande nyheten att det minsann är vår.
    Vinden kommer från nordost och isen ute på fjärden krossas till fotbollsstora bitar som sakta flyter till havs. Det ser ut som miljoner mjölktetror på maklig sällskapsresa.
  Inne vid stranden ligger isen fortfarande tjock och fast mellan bryggor och vassar men fåglarna kvittrar i skogsbrynet så man kan bli lomhörd, så visst är det vår.
    Det är vår säjer Söderlund i viken, när snön rasar från taket i stora hundrakiloskuddar som slår i backen med ett dån. Katten sitter på förstubron och blänger. Den var nära att få en sån där kudde över sej i morse.
    — Fantastiska djur, menar Söderlund. Hon krökte svansen i 90 grader mitt i språnget och kom undan med två sketna centimeter tillgodo. Hade hon varit hund hade hon ställt sej att skälla på hängdrivan tills hon fått den i roten. Men katter är fulla i fan.
    Det är vår säjer Öberg och häller en skvätt olja i vardera cylindern på Pentan. Han tror att den gamla maskinen ska orka smälla sej igenom den här säsongen också. Vi får väl se. I höstas startade hon inte förrän på 18:e rycket. Det värsta med båtar, säjer Öberg, är att man inte kan springa eller bogsera igång dom. Jag ser det som en vit fläck inom den moderna teknologin.
    Det är vår, säjer Pettersson med Archimedesen och reder ut näten i gistgården. Så fort isen släppt invid land ska dom i, även om det bara brukar bli mört och simpa i första lägget för året.
    Det är printemps i luften, säjer Oskarsson på udden medan han fäller upp dom blåa fönsterluckorna på kåken. Han har hittat en gammal linguaphonekurs på vinden. Stugan har blundat med blåa luckor hela vintern och liknat en sån där isprinsessa som blundar med blåa ögonlock i TV när domarna nöjer sej med 4,9 poäng i snitt.
  Fågelkvittret är nästan öronbedövande.
    — Stararna känner våren, säjer Oskarsson.
    Vi tror honom inte. Han vill bara göra sej märkvärdig. I själva verket kan han inte skilja en talgoxe från en DC3:a.
    Vad det nu är som kvittrar så hör vi signalen. Söderlund sa på Waxholmsbåten ut i morse att när jag blåser i hornet då är det dags för årets första kaffegök.
    Han har ett gammalt bilhorn som har tappat gummitutan. Han brukar blåsa i hornet när det är dimma på sjön så att inga tankångare ska köra över honom och snurran.
    Spången över viken jämrar sej hörbart när fyra gubbar i gnisslande gummistövlar tar sej över till Söderlund. Han har björkvedsbrasa både i järnspisen och i kakelugnarna, det doftar instängd vinterluft och rök av näver om vart annat. I radion hetsar någon upp sej för den evigt fortlöpande försäljningsrapport från grammofonindustrin som kallas Svensktoppen.
    Pipor kommer fram. Brasröken blandas med doften av Hamilton och kask. Fem goda grannar sen många glada somrar samlas igen till ny högtidlig yra. Kaskarna värmer, katten spinner, stämningen stiger. Vi år en privilegierad grupp.
   Med kasken kommer dådkraften. Tänk vad vi ska hinna år! Ny spång över viken, det har vi bestämt oss för i fyra vårar, men nu jävlar. . . Stora bryggan måste däckas om, det har vi sagt i åtta vårar, men nu. . . Vi ska inreda en bastu i tredje sjöboden, det har vi sagt i bara två vårar, så det blir väl inte av förrän på 80-talet, men i alla fall. . .
    Fem beslutsamma män.
    Vi ska spika och såga. Vi ska skruva och nita. Vi ska spackla och tjära.
    Då kommer kvinnorna från skogen med famnen full av ris, kära hustrur med vårens sippor i blick.
    — Så bra, säjer Oskarssonskan, så bra att ni är samlade allesammans, så att vi kan sätta igång.
    — Mattor och sängkläder ska ut, säjer Öbergskan.
    — Golven ska skuras och spindelnäten ska bort ur vrårna, säjer Söderlundskan.
    — Allt ska skakas och dammas, säjer Petterssonskan. Nu sätter vi igång!
    Fem beslutsamma män slokar som trötta tulpaner.
    — Inte fan har vi åkt ut på ön för att skaka mattor, säjer Pettersson.
    — Inte måste vi skura redan? säjer Öberg.
    — Vi ska ju hit varenda veckända som våren ger, säjer Oskarsson. Inte behöver vi vända ut och in på alla husen just den här helgen?
    — Inte tänker jag skaka och damma en sån här dag! säjer Söderlund.
    — Tyvärr, säjer Öberg och reser sej. Vi har annat att göra.
    — Bastun i sjöbon, säjer Söderlund och reser sej. Vi måste ta mått för att kunna beställa virke från sågen.
    — Spången, säjer Oskarsson, och reser sej. Vi måste ta itu med spången nu medan vi kan stå på isen och jobba. Senare i vår får man stå i vattnet och bli förkyld.
    — Bryggan, säjer Pettersson och reser sej. Kapten på Waxholmsbåten säjer att fixar vi inte bryggan i vår så vete fan om han vill lägga till här i sommar.
    — Tyvärr tjejer, säjer vi och lämnar stugan.
    Så har det varit varenda vår som jag kan minnas. Att slinka undan besvär är A och 0 för män som bor på ö.