Maktlösa gubbar och envisa muttrar...
 
                         
                                                                                                           Gamla propellrar sitter där dom sitter!
nr 36  1980 
■■■ Det är mycket med det mekaniska nu för tiden. När vi skulle byta propeller på Söderlunds båt, gick inte muttern att rubba.
    Båten var uppdragen med trailern, så det var inte det, att vi inte kom åt ordentligt. Vi har min sann tagit lärdom av Oskarsson på udden som försökte byta sin propeller medan båten ännu låg i vattnet. Ligger man på mage över akterspegeln och joxar med en rörtång nere i spat, får man skylla sig själv om man först tappat mössan, sedan rörtången och sist hela sig själv. Det var ingen måtta på vad han spottade sjögräs och svor, denne Oskarsson, som annars är en man vilken begagnar ett tämligen vårdat språk.
    Nej, vi hade tagit det säkra för det osäkra och dragit upp Söderlunds båt, men muttern gick inte att rubba för det.
  Pettersson med Archimedesen drog och sa, att så här var det minsann inte på Archimedesen, där kan man lossa muttern med bara nyporna.
  Öberg med Pentan drog och sa, att så här var det minsann inte på Pentan, där satt muttern så löst och behändigt att man kunde blåsa bort den med ena mungipan.
    Tysta Totte kom ner till bryggan och ville suga i han också, men Söderlund menade att han kunde dra på trissor. Killar med överarmar som kulspetspennor ska inte tro att dom kommer nån vart. Tysta Totte dröp. Det är synd om Tysta Totte. Han var en glad lax förr i tiden, men sen han gifte sig med Marxan får han inte en syl i vädret och går tigande genom livet. Marxan heter Eva Britta och är från Sorunda, men eftersom hon politiskt hör hemma på yttersta tokvänstern och aldrig förtröttas i sitt pläderande för att våra sommarkåkar borde konfiskeras och upplåtas åt folket, får hon aldrig heta annat än Marxan.
  Oskarsson på udden kom larvande med skruvstädet. Han hade lossat det från arbetsbänken i boden. Hans tanke var att man skulle dra åt skruvstädet kring muttern och sen gå på städet med en handslägga. Då vore det väl fan om inte muttern skulle släppa!
    Oskarsson drog, Oskarsson slog men muttern och propellern satt där dom satt.
    Strängt taget begriper jag inte varför i helvete du ska byta skruv, sa Oskarsson.
    — Det är fel stigning på'n, sa Söderlund, med en riktig skruv går jag fyra knop fortare och spar ändå två liter soppa i timmen. Haja'ru?
    Jo, Oskarsson hajade.
  Gubben Fredriksson kom förbi och berättade, att han varit med om en nästan lika tjurig mutter på Ornö en gång på 60- talet. Där hade man inte kommit någon vart, förrän man skaffat en skiftnyckel på 70 centimeter och ställt sig att hoppa på skaftet.
    Någon skiftnyckel på 70 cm ingår inte i öns arsenal men Söderlund förmodade att det skulle gå lika bra med stora rörtången. Densamma kneps åt kring muttern och vi lindade isoleringsband kring skaften så att tången inte skulle förlora greppet. Sen klättrade Söderlund upp på nyckeln och skrek:
    — Se opp, gubbar, nu hoppar jag!
    Det var bra att han varskodde oss, för hela båten välte i första hoppet. Söderlund låg raklång i gräset och svor och Oskarsson sa:
    — Jävla Söderlund, du har ju en skruv lös.
    Och Söderlund svarade, att det var ju precis det han inte hade, fast han försökt i trekvart!
    Vi reste upp Söderlunds båt på trailern igen. Öberg med Pentan undrade om han hade försökt med rostolja?
    — Rostolja på mässing? fnyste Söderlund.
    Avdragare, sa någon. Isaksson på Rödskär har en avdragare, en mojäng som är infernaliskt bra när någonting har fastnat. I fjol skulle han byta rör i brunnen, galvade rör som gick 38 meter ner i berget. När såna rör suttit i borrhål i fjorton år, brukar dom ha rostat ihop något alldeles förskräckligt. Utan avdragaren hade Isaksson aldrig fått isär dem.
  Vi skickade Oskarsson på udden till Rödskär med lilla snurran för att hämta avdragaren. Han kom tillbaka med både Isaksson och avdragaren.
    — Ojojoj, en baggis! sa Isaksson när han fick se var det var frågan om.
    Avdragaren anbringades, Isaksson ropade tjo hej och sög i av alla krafter. Då välte inte bara båten utan även trailern. Söderlund fick hoppa två meter jämfota för att inte komma under.
    — Det var det värsta, sa Isaksson och rev sig i håret.
    Då kom Tysta Totte tillbaka och undrade om inte han skulle försöka i alla fall? Tysta Totte rekommenderades dra dit pepparn växer och Oskarsson på udden föreslog att man skulle spärra propellern med skruvstädet, sätta igång motorn och lägga i växeln.
    — Motorn är ju för fan på 65 hästar, ska inte det räcka för att rubba en tjurig mutter?
    Isaksson på Rödskär ville inte tillråda en sådan metod. En bonde på Ornö hade en traktor som ena bakhjulet hade skurit på. Man försökte köra loss det med motorn och det enda som hände var att vevstakarna kroknade som vissna tulpaner.
  Då kom Tysta Totte för tredje gången, och eftersom han var så angelägen, fick han väl försöka då. Tysta Totte drog loss muttern på några röda sekunder utan hjälp av annat än en högst ordinär skiftnyckel.
    — Ni vred åt fel håll, gubbar, sa han. Propellermuttrarna på det här märket är gängade åt andra hållet.
    Gubbarna gapade. Endast Söderlund i viken hade mål i mun.
    — Det är klart att Tysta Totte hade kläm på en sån sak. Han är ju vänstergängad själv.