MAN HAR KROSSAT ÅLANDS HAV!
          nr 23  1965               
■■■ Har ni ingenting att göra, så gör det på Åland. Det är möjligt att ett och annat fartyg i Östersjön än nu fraktar pappersmassa och bräder, men det rör sej i så fall om enstaka efterblivna exemplar. Alla andra båtar kör turister fram och tillbaka till Åland, detta pinnebergs Mallorca mitt i Östersjön.
  Att åka till Åland för tio-femton kronor tur och retur är faktiskt ganska trevligt. Men man måste kunna "Båklandets vackra Maja", innan man går ombord.
  Själv for jag med Svea Jarl genom en skärgård, som just höll på att spricka ut i grönska och sommargäster, och över ett Ålands hav, som låg som en heltäckande matta. Redan vid Valdemars udde föreslog en herre att vi skulle sjunga "Båklandets vackra Maja", han och jag. Passagerarnas behov av musik var dock redan tillgodosedd av rederiet — i baren spelade en trio upp till dans så fort skutan kastade loss. Akterut dunkade maskinerna så att man blev lomhörd. Vid närmare efterforskningar visade det sej att det inte var maskinerna utan popbandet The Vardleys.
    Det här med ålandstrafiken är såvitt man kan förstå ett litet helsike för måsarna. Vi hade 300 måsar efter oss från Kastellholmen till Mariehamn, där måsarna fick en timmes vila på taket på Nautical Club. Jätten Finn, som låg ett par sjömil för oss, hade ett annat gäng på 300 efter sej. Vi mötte Holmia, som tydligen fått en massa mat över, för efter henne flög det 500 måsar. På hemvägen körde vi om Silja. Hon hade åtminstone ett par hundra måsar efter sej. Ska Ålandstrafiken växa ytterligare, räcker inte måsarna till. Trots att det är rätt tidigt på säsongen är de måsar som finns alldeles stressade och förfärligt magra. Äldre dam på akterdäck vann uppskattning när hon matade måsarna ur medhavd påse. Men så kom en viss herre och stämde upp "Båklandets vackra Maja" och alla måsarna sökte skydd bakom lotsstationen i Köpmanholmen.
  På Åland var det söndag men köttbutikerna var öppna ock hade skickat ner bussar till båten för att få kunder. »Här säljs oxfilé» stod det i skyltfönstren. Det visade sej vara vanlig biff, men gott smakade den och billig är den, så länge det varar. I övrigt är Mariehamn en stillsam plats så här tidigt på säsongen. Stan låg alldeles tyst och fridfull, så när som på en basröst som sjöng "Båklandets vackra Maja", på Socitetshusets trappa.
    Sent om aftonen återvänder man till huvudstaden vars miljoner ljus badar och leker i Strömmens vågskvalp. 500 människor knegar i land, tungt nedlastade med sprit och biff. Man tar farväl av nya bekantskaper som man gjort ombord och kliver på tunnelbanan mot hemmet. Det är egentligen bara en person man saknar. Men när vagnsdörrarna slås upp vid T-centralen vet man var han finns. Stationshallen genljuder av "Båklandets vackra Maja".
    Till sjöss, men ta en kurs först!
    Se opp för Svensson, han som bär sej konstigt åt i båt!
    Gärna det, säjer ni som rör er till sjöss så här års, bara vi känner igen honom. Hur ser han ut? Hur bär han sej åt? Får man be om signalementet, tack? Visst!
  Om ni ser någon fara fram i 28 knop fast tydliga skyltar anger att hastigheten är begränsad till 9 knop så är det Svensson.
  Ser ni någon som bogserar en krake på vattenskidor och inte tar med i beräkningen att skidåkaren tar vidare svängar än den bogserande båten, med påföljd att vattenskidåkaren plötsligt ligger raklång och sprattlar över en brygga. . . så är det Svensson som är i farten.
  När det kommer en dåre krutande på högvarv strax utanför badplatsen så att långturssimmande badentusiaster måste dyka ner till botten för att inte bli skalperade av propellern, då är det Svensson som är ute för att imponera på plagens tjejer.
  Hör ni i skärgårdsnatten något i luften som surrar utan att kunna urskilja några lanternor i mörkret, då är det Svensson som är ute och snurrar.
   Upptäcker ni någon som kajkar omkring mitt i stora farleden så att lotsar och rorgängare på de stora fartygen har ett litet helsefyr att slå stopp i maskin och söka gira undan, då är det Svensson.
  Står ni på bensinbryggan nere i hamnen och denna anlöps av en herre som ryter åt sin besättning att den ska knyta fast båten med en hårdknut, så är det Svensson som har glömt att det heter lägga fast och slå knop men kommenderar ändå.
   Observerar ni en man som tar sej en konjak för varje passerad fyr och är redlös vid ratten redan i höjd med Vaxholm, så är det Svensson ni observerat.
  Ligger ni för ankar vid abborrgrynnan och en plastbåt gör en sån strykare på er så att svallen är nära att stjälpa er eka medan er dragg rycks loss från botten, då är det Svensson som hälsat på.
  När någon drar för full maskin genom Strömma kanal så att alla de förtöjda båtarna slås sönder mot varandra i svallen, så vet ni att Svensson är i farten.
  Märker ni att någon är osäker om innebörden av yrkesfiskarnas flöten, så osäker att han styr mittemellan dem och får propellern full med nät garn o död strömming, då har ni fått korn på Svensson
 Ser ni en plastbåt för fyra som är lastad med elva man som sitter på axlarna på varann i den nedtyngda båten, så vet ni återigen att det är Svensson som bjudit sina vänner på seglats. Vid första bästa sjö blir han en trespaltare i Aftonbladet och folk börjar återigen tala om hur förskräckligt riskabla dessa plastbåtar är. Att det sällan är båten utan oftast är Svensson som är riskabel, det faller folk inte in.
  Här har vi levererat ett antal pusselbitar som, om man lägger ihop dem, ger bilden av Svensson, båtdrullen.
    Men, invänder ni, om detta är Svensson, så har ju Svensson funnits i många herrans år? Javisst, men det finns allt starkare skäl att varna för honom. På 20-talet spelade båtdrullens besynnerliga manövrar ingen större roll. Motorerna var svaga, och det var ingen trängsel i sjön. Båtdrullen var ganska oförarglig. Sen dess har båtdrullen förökat sej så snabbt som avbetalningslagarna tillåtit och det är inte lite. Till yttermera visso har han fått motorer i sin hand som mäktar driva hans farkost i hastigheter upp till 40 knop, d. v. s. dryga 70 km i timmen. Kanske ingen anmärkningsvärd hastighet på landbacken, men ännu har dom inte satt skivbromsar på plastbåtarna.
  Vad ska vi då göra åt Svensson, båtdrullen, för att lära honom hålla rätt kurs i sjön?
    Svar: Innan han kan hålla rätt kurs, måste vi få en lag som tvingar honom att ta en kurs. Dom som i flera år krävt körkort för småbåtar börjar förnimma ett instämmande mummel som tilltar i styrka.
   Nöjen är det gott om även på landbacken så här års. På den uppländska landsbygden finns det en festplats som heter Furubacken. Den 9 juni uppträdde där Trio Med Bumba och för dansmusiken svarade 0. Chenchov. Den 18 juni kommer han igen enligt månadsprogrammet. Popintresserade upplänningar frågar sej nu vem denne 0. Chenchov egentligen är. Man tippar rätt allmänt i bygden att det rör sej om en rysk popstjärna. Arrangörerna meddelar dock på förfrågan att O. Chenchov inte är någon person. Chenchov är bara arrangörernas originella sätt att stava ordet scenshow.
  I huvudstaden kan man roa sej med allhanda saker. En god vän till mej och tre personer i hans sällskap gick på Berns kinesiska matsal och åt. En tog friterad fisk, en valde hajmage men min gode vän bad om friterat fläsk i sötsur sås. Det skulle han inte ha gjort. När han lyfte på en fläskbit, visade det sej att risskålen trafikerades av ett stor långbent skalbagge, en kackerlacka.
    Sällskapet tappade aptiten med en gång, min gode vän täckte djuret med servetten och ropade diskret på hovmästarinnan. Ojojoj, sa hovmästarinnan när vännen lyfte på servetten, då byter vi ut portionerna! Men sällskapet var inte hungrigt längre utan bad om notan. Jo då de fyra varmrätterna inklusive skalbaggen var uppförda på räkningen!
    Ingen prutning här inte, jo, kaffet erbjöd sej direktionen att bjuda på som kompensation.
    Svagt!