Men båtar, det har folk råd med?
     nr 9  1974                 
■■■ Dårarnas marknad har öppnat igen, dvs. båtmässan “Allt för sjön” där folk stannar framför en 31 fots lustjakt i plast, halar upp 148.000 ur plånboken och säger:
    — Slå in den.
    Folk klagar över skatter, folk klagar över stigande hyror, folk klagar på livsmedelspriserna. Men båtar, som kostar två tipsvinster styck, köper dom kontant.
   Den svenska båtbranschen bara sväller för varje år, i fjol sålde vi båtar och tillbehör för 560 miljoner. Vi exponerade båtar och båtgrejor för 390 miljoner. Exporten ökade med 72 miljoner bara i fjol.
    Det tycks inte spela någon roll hur mycket båtar och bensin stiger i pris. Folk-Parcan, som lanserades 1970 som en cabinbåt för familjen Svensson för 21.000 kronor, kostar några år senare 31.000 (41.000 med starkaste motorn) utan att någon ens höjer på ögonbrynen. Motorseglaren Nordic kom för tre år sen för 57.000, kostar 75.000 i dag. En båt för 89.000 presenterades häromdan av en båttidning som “prisfynd”.
    Mitt i denna vansinniga gröt av blank plast till svindlande priser står en farbror och blinkar som en gammal Aga fyr. Det är Gösta Berg. Han har rutig smäck och som vanligt en nytänd cigarrett i det alltid lika uppkäftigt pekande munstycket. Han har sålt båtar och motorer i 49 år. Namnet Gösta Berg, ja det är detsamma som sommar och båtfröjd för tio tusentals människor i detta land. Man brukar säja, att det var 
C G Pettersson som satte svenska folket i sjön med sina Petterssonbåtar. Det kan så vara. Men det var Gösta Berg som sålde dem.
    — Tjäna, gubbar, kraxar Gösta Berg, med en stämma som blivit hes av tiotusen pentamotorers avgasrök, nu e're dags igen!
    Ja, nu är det dags igen. Nu samlas båtfolket. Och alla ska morsa på Gösta Berg. Det känns som att skaka hand med ett nationalmonument.
    Eller som en ung man i branschen anmärkte: Hade man alla dom avbetalningskontrakt som den våfflan signerat, skulle man kunna vika svalor av dem och förmörka solen.
    Han är äldst i branschen och vad säjer han i dag? Kunde han drömma om den här utvecklingen 1925? Är han glad över den här lavinen?
    — Mja, säjer han och pekar på en Solö på vars prislapp det står 101.745 kr inklusive moms. Den där sålde jag förr i världen för sjuttonåfem. Och då var den inte av plast utan äkta mahogny. Dom som köpte den av mej på den tiden, får tolvåfem för den i dag.
    Det har nog gått lite för fort, suckar han.
    — Men det har hänt fantastiskt mycket sen du sålde din första 21:a?
    — U 21:an ja, vilken motor! 450 spänn kosta han och ticka och gick i alla väder. Å vilken propeller, den kunde dra pråmar! Och vilka grejor! Det kom in en gubbe till mej och ville ha ett nytt cylinderblock till sin U 2 1:a.
    — Ska de gå på garantin? sa jag.
    — Knappast, sa gubben.
    — Hur länge har motorn gått?
    — 32 år! sa gubben.
    — Då e de väl dags att byta till en ny? sa jag.
    — Aldrig i livet! sa gubben. Ja, det var tider det. Då var det roligt i branschen.
    Sa Gösta Berg, äldst på mässan.
    En annan attraktion, som samlade publik i år var en segelsnipa från Rödlöga. Vad är det för märkvärdigt med den? Jo, den är byggd helt i trä. . . den enda träbåten på 20.000 kvadratmeter båtutställning!
  Det bor åtta personer på Rödlöga så här års. Två av dem bygger båtar, Jan Nordstedt och Hans Anderin. Den som står här, började dom med i julas. Dan före mässan seglade dom den från Rödlöga till Blidö och tog den sen på bil till stan. 15.000 vill dom ha för'n. Det är fråga om en tvåmänning med ek i stock, spant och reling och kopparnitad furu i borden. Den har gotländsk rigg i dacron. Rödlögaborna ska hinna med fyra snipor om året. Jan Nordstedt, bara grabben, är född på Rödlöga. Kompisen Hans Anderin är en stockholmare som blev kvar där ute i skärgårn när hösten kom.
    — Har ni gått i båtbyggarskola eller så?
    — Nej, säjer Jan. Men pappa var båtbyggare. Han hette Petrus. Farfar var båtbyggare. Han hette Enok. Farfarsfar var båtbyggare. Han hette Johan Petter. Och det är dom där gubbarnas erfarenheter som vi drar nytta av. Vi byggde plastbåtar förr, men dom lukta fan. Nu bygger vi segelsnipor och dom luktar gott.
    Sa Jan Nordstedt, yngst på mässan.
    Det är båtvärlden just nu. Den äldste i branschen och den yngste ser på båtar på ungefär samma sätt. Vad ger det för vink om framtiden? Är dessa år av plastorgier kanske bara en bisats, där gamle Gösta och unge Jan är parentestecknen?
    Den som lever får se. Så mycket är dock klart, att inget liknar en gammaldags träbåt så mycket som en plastbåt av 1974 års modell. De hypersnabba vindrutegaloschernas tid tycks redan vara förbi.