Myrornas krig! 
  nr 26  1978 
■■■ De kom från norr i år, i fjol anföll de söderifrån en tisdag, slog en bräsch i golvsockeln bakom sophinken och spred sig över hela kåken. 1971 var dom så fulla i fan att de stormade kåken från två väderstreck på en gång. Det handlar om myrornas krig.
    Vi ligger varje sommar i ett 14-dagarskrig med myrorna. Inte de här svart-röda som bits. De är i själva verket ganska hänsynsfulla myror, de håller sig till sina stackar i skogen och jävlas endast med ormar och grodor. Nej våra fiender är små svarta rackarna som prompt kräver att få flytta in i vårt hus och kräver att vi ska ha dom i maten. Dom återkommer varje år. Efter fjorton dar får dom vingar och svärmar och sen är dom borta.
  För det mesta tar dom sej in via vattenledningsröret och följer sedan golvsockeln tvärsigenom kåken och bosätter sig under vardagsrumsfönstret. Golvsockeln ser ut som E4:an på industrisemesterns första dag eller Chan An, huvudgatan i Peking, under morgonrusningen när 8 miljoner kineser åker cykel till jobbet.
    Vi glor förhäxat på dessa myror och faller i grubblerier. Vem är det som ger dem order? Vart är de på väg och varför? Vems vilja styr dessa kryp? Har de en egen Mao någonstans?
    Ett år kom de upp genom silen i slasktratten.
    — Ha, hånskrattade vi djävulskt, detta är en dum strategi!
   Vi behövde ju bara öppna kran och spola så åkte dom ner genom silen igen. Är det nån som vet om myror kan simma? Eller håller dom sej bara fast med klorna i undersidan av silen och väntar tills kranen stängs? Hur som helst, så kom dom myllrande upp igen, fast vi hade kört femton, tjugo liter genom kranen. Där kom dom två och  två och tre och tre genom silens hål, det såg ut som en T-baneuppgång en lördagskväll.
    I tisdags öppnade dom ett nytt brohuvud. Av en händelse flyttade jag ett paket Corn Flakes i skafferiet och upptäckte att 400 myror var på väg in genom friskluftsventilen. Alla verkade ha samma mål, en flaska svart vinbärssaft som någon glömt att skruva kapsylen på. Alla myror klättrade uppför flaskan och dränkte sig käckt och tveklöst i saften. På vems order? Vilken makt styrde dem i döden? Finns det en gud för myror? I så fall är det en ganska hjärtlös typ.
    En myra gick fel och hamnade i ett odiskat nubbglas med en droppe Reimersholms Akvavit på botten. Har ni sett en myra hicka.  Jag sa “sett”. Myran drogs ihop till ett litet nålshuvud och sen kom hicket, plötsligt så att alla sex påkarna for ut åt sidorna medan antennerna raknade som som såna där skrikblåsor man får på julgransplundringar. Ett hick varannan sekund. Jag hade inte hjärta att slå ihjäl myran ifråga. Dessutom är det fegt att slå en som är full.
    När vi drog ner rullgardinen i måndags, satt det fjorton myror på den och åkte med. Vi drog rullgardinen upp och ner flera gånger, men dom nöjeslystna jäklarna satt kvar.
    Förmodligen säjer myrorna till varann:
    — Vad gör du i kväll?
    — Inget särskilt.
    — Häng me till Olssons och åk rullgardin, det är ganska ball!
    Ibland blir man lite skamsen. Som när jag skulle rosta bröd i lördags morse. Inte såg jag att det satt en myra på skivan. Han kom upp ur rosten som en raket, ställde sig på bakbenen på kanten. Det såg ut som om han skällde på oss. Då skämdes jag, en myrornas Heinrich Himmler.
    — Man ska jaga bort dom med Myrr, säjer Söderlund i viken, södra skärgårdens främste myrrare.
    Myrr är ett pulver som man sprutar ut ur papptub. Precis som inte vi har försökt med Myrr! Vi var pionjärer på Myrr redan på 50-talet. Det dödar allt, fjärilar, krasse, grödor, skalbaggar och grässtrån, men inte myror. För myrorna är så sluga att dom piper och gömmer sig så fort dom ser nån komma med myrrtuben.
    — Haha, jag såg nog vilken väg ni tog! hånskrattar man och sprutar i hålet efter dem. Då tittar dom ut ur ett hål två meter längre bort och kollar vad man har för sig.
    De svarta myrorna är ett ihärdigt släkte. Yngsta barnet lade ifrån sig en kola, för barnet ska inte ha kola i munnen när det ska äta stekt abborre. När barnet svalt tre abborrar och det var dags för kolan igen, var denna upptagen. 20 myror hade party på kolan. Detta observerade inte barnet. Det ska bli intressant att se om vi fick med det på smalfilmen vi nyss skickade till framkallning. Närbilder på små barn är så betagande, särskilt när det kommer ut pigga myror ur mungiporna på dem.
    Är det samma myror som kommer år från år? Har de studerat oss och vår taktik så att de därigenom kan neutralisera alla mordiska mått och steg som vidtas i huset? Jag börjar tro det. Visserligen är det en del nya myror i år som jag inte sett förr, inte helt svarta utan lite strimmiga. Det är kanske 79:orna som har kommit, en ny modell med fartränder?
   Just dom är fantastiska. En smet under en list precis när jag skulle dräpa den.
    — Gosse lilla, väste jag ur ena mungipan, nu är du fångad i en återvändsgränd. Från denna list har ingen återvänt levande!
    Jag tog en bordskniv för att köra in knivbladet under listen och göra slarvsylta av myran. Men knivbladet gick inte in! Myran kom in men inte kniven. Någon har lärt myrorna dansa limbo.
    I söndags hittade vi ett bo. Vi vände på en sten alldeles intill grundmuren och där var det tusen myror som sprang omkring bärande på vita ägg. De såg ut som NK dan före julafton. Fort in efter Myrrburken! När vi kom ångande med burken syntes inte en myra i boet. Allt var evakuerat. “Siss, siss” lät det någonstans i gräset. Förmodligen gapskrattet från tusen myror.
    Kriget fortsätter och retar oss. Ty det sätter myror i huvudet på oss.