Oj, en sån vinter det kommer att bli!
  
nr 46 1974  
■■■ Skärgårn så här års är kuslig. Fjärden och kobbarna var kolsvarta som om Albert Engström hade gjort dem i tusch. Novemberblåsten skakade semaforen på ångbåtsbryggan så att det skrek och gnall i plåten och Oskarsson på udden undra de hurudan vintern skulle bli.
    — En helvetes vinter, sa Söderlund i viken. Rödknarren bygger vinterviste i norr, det kan bara betyda en sak.
    — Det var intressant, sa Oskarsson.
    Ombord i ljusa varma Waxholmsbåten pratade folk inte om annat än den kommande vintern.
    — Dä ska bli svår vinter i år, sa en gubbe som såg ut att vara åttiåtta svåra vintrar gammal. Domherrarna var framme vid bebyggelsen redan i juli, det kan bara betyda en sak.
    — Just det, sa en annan farbror, Ture i Gränö har sett på abborrfenorna, att han kommer redan i början av december. 
    — Man såg Vintergatan lysa klart redan i augusti, dä betyder svinkyla och mycke snö, sa en tredje farbror och skakade betänksamt på krimmermössan.
    En madam i slalomjacka, alltför tajta jeans och motorhuva sa, att så mycket rönnbär som hon sett i år, det har hon aldrig sett maken till.
    Oskarsson på udden höll med henne och sa, att han från säker källa hört, att rödknarren bygger vinterviste i norr och att alla skärgårdsbor vet, att detta bara kan betyda en sak.
    Åttiåttaåringarna nickade instämmande med pälsmössorna.
    Akterut satt de sorlande disponenterna från Ornö med ryggsäckarna i knäet. En sa, att vintern blir svår i år, för morrhåren pekar oppåt på katterna. En annan ansåg sej föranlåten att instämma, för tårna på hans gamla mamma pekade neråt. Det är något alldeles fenomenalt med hans gamla mamma, framhöll han. När tårna pekar uppåt på henne, blir det sol och värmebölja, men pekar dom neråt ska man hoppa direkt i långkalsongerna.
    En tredje disponent hade varit framme hos styrman och fixat biljetter.
    — Grabbar, sa han, det blir en marig vinter i år. Ortsborna ombord säjer, att rödknarren bygger vinterviste i norr och det kan bara betyda en sak.
    — Jojo, sa dom andra och nickade över ryggsäckarna, gamla tecken ska man inte nonchalera.
    Gunnar på Tranholmen, sa jag, för jag tyckte det var dags att bidraga med någonting, han känner en kille som forskar kring småkryp och sånt. Och forskaren menar, att han kan se på sniglarna att det blir vargavinter. Normalt gräver sniglar ner sej 20 cm i jorden så här års och så ligger dom där och övervintrar i dvala med ca ett pulsslag 1 minuten. Men i år har alla sniglar, inte bara i Sverige utan på hela norra halvklotet, grävt ner sej 40 centimeter! Amerikanska snigelforskare säger att vi därför får en vinter som vi aldrig ska glömma!
Det blev alldeles tyst i båten efter detta. Det enda som hördes var knaket av de reumatiska ortsbornas instämmande nickar.
  Då upphov en liten blek herre sin röst. Han bar ej kask, ej vapenrock, ej blänkande stål i sin hand, han var en karl från fjärde klass. Han sa:
    — Förlåt, men jag råkar vara meteorolog till yrket, och jag kan inte undgå att höra vad herrarna språkar om. Allt ni säjer är ju nonsens. Det är möjligt, att vi får en sträng vinter, men det beror inte på katter med uppkäftiga morrhår, abborrar med konstiga fenor eller gamla damer med missformade tår, det beror helt på kalluftsgenombrotten från polkalotten och dessa är nyckfulla faktorer om vilka vi ingenting veta.
    Då blev det alldeles tyst igen.
    Det var damen med motorhuvan som bröt tystnaden:
    — Men, sa hon, att rödknarren bygger sitt vinterviste i norr, det har betytt vargavinter i flera hundra år!
    Pälsmössorna knakade instämmande. Meteorologen suckade.
    — Dataknuttar, sa en av ryggsäckarna från Ornö. Dataknuttar, det är vad ni är, ni som jobbar på väderlekstjänsten!
    — Meteorologi är en vetenskap, sa den bleke sammanbitet, och vetenskapen godkänner inga spåkäringar.
    Nähä, sa en annan ryggsäck, men människor här ute bland skären, folk som har levat med den här naturen i generationer och avläser tecken såna som rödknarrens sätt att bygga vinterbo, dom är inga spåkäringar. Dom bygger sina förutsägelser på naturen själv. Kom ihåg det!
  Den bleke smet iväg bland mängden utan replik, ty båten törnade just mot Dalarö brygga.
    Dataknutte, väste folket efter honom.
  Han stod redan i busskön när passagerarna myllrade i land, ensam, blek och utfrusen, berövad allmänhetens förtroende. En dataknutte.
    Söderlund och jag drog oss mot kiosken för att handla kvällsnyheter. Framför oss i tidningskön sa en tyrolerhatt med rakborste till sin hustru, att det var för väl att dom hade stängt fönsterluckorna ordentligt på kåken sin, för han hade hört på båten att vintern blir svår. Rödknarren bygger vinterviste i norr och sånt kan bara betyda en sak.
    — Rödknarren? sa jag till Söderlund. Va e de för ett djur?
    — Vete fan, sa Söderlund. Det var nåt jag högg till med för att Oskarsson skulle få nåt att grubbla på.
    Den gamle kristendomsadjunkten, som har gula fjällpanelstugan på norrudden, kom strosande:
    — Jaha, nu har man bommat igen kåken för vintern. Dom säjer att den ska bli sträng.
    — 0 ja, sa Söderlund. gråfinken la spräckliga ägg den 8 augusti, det betyder vargavinter.
    — Menar ni det? sa kristendomslektorn och strosade tankfullt vidare.
    — Nu är du för jävlig, Söderlund! sa jag.
    — Ja, inte sant? sa Söderlund.